Vad är det jobbigaste med att vara man?

Hmm att ha den där tanken att bara för att man föddes med snabel så är min åsikt mindre värd, speciellt i frågor gällande känslor, diskriminering eller mänskliga rättigheter.
Bli tvungen mot min vilja att lägga fram min sexualitet på bordet för att ens nå ut till kollegorna runt bordet, i personalrummet eller på personalmöten.
Att bli sedd som omanlig för att man både kan förklara sina egna känslor och empatiskt bemöta andras känslor.
Få irriterande blickar på sig av kvinnor, samt intryck av fördomar. Speciellt vid dom tillfällen jag är helt ointresserad av en tjej som definitivt är intresserad av mig, vilket bara är värre om hon dessutom är snygg.
Att kvinnor per automatik tror att jag är sexuellt intresserad av dom och tror att jag kan manipuleras in i att vara deras cuck.
Behöva stå ut med ord val som "straight acting" m.fl. då jag definitivt inte spelar en roll eller ännu värre när dom tror att jag är heterosexuell och bara säger att jag är gay för att komma nära inpå kvinnor.
När kvinnor tafsar på mig.


Att vara "CIS" gay i ett kvinnodominerat yrke är verkligen en parodi på patriarkala strukturer.

Är egentligen inte så butt hurt, men ja... om jag vore mer känslosam och bitching skulle jag nog gått raka vägen till chefen och sagt sexism samt skrivit en anmälan till DO. Är istället en jävla kamp att säga till kvinnor att lämna mig ifred, men dom är så pass jävla självgoda ibland att dom tror att konvertering funkar eller så blir dom gnälliga. Tur har man i alla fall att detta inte gäller alla kvinnor.

Det verkar vara förbjudet att gilla killar om man är lätt manlig själv. Dina tjejkolleger vill ha en sån där tjejkompis med kuk som är så trendig men du är för manlig och därmed attraktiv och då blir det kortslutning. Själv försöker jag bara se det som ett privilegium.

Mmm jag önskar jag kunde se det som ett privilegium... Men har börjat bära min vigselring numera(är ju ändå gift), trots att den ger mig klåda, när jag rör mig runt i kvinnodominerande kretsar. Vilket fungerar väldigt bra mot många speciellt yngre tjejer. När jag var 20 år var det äldre damer, nu när jag snart blir 30(i år) så är det yngre tjejer runt 18-20 som är framme istället. Föredrog nog äldre damerna där, dom kan i alla fall le och säga "aha", dom yngre brudarna kan man få vilken reaktion som helst ifrån.

Jag tror att 30+ och gift bara eggar på tjejerna. Dom kommer vilja sno dej när de märker att du kan bilda par och agera moget.....Jag tror dem bara vill ha bekräftelse och det är enklare med äldre kvinnor. Dom kan anknyta som vuxna. Småtjejer blir bara kränkta när man inte går bananas av faktumet att dem har pattar.

Hmm kanske är något för ung fortfarande för att märka av den där ringfinger effekten. Kanske kommer runt 40 istället. Är mest glad över att jag lyckades hitta en karl som är någorlunda manlig han också sen så har han ett anlag för bygg, konstruktion och teknik som jag saknar(inte p.g.a. ointresse, men har dyskalkyli så ja siffror... suck). Så man kompletterar i alla fall varandra. Han är iof 46 nu men ja, man tar det som finns och det finns allt för många feminina killar i Sverige.

Ibland känns det som min gaydar flyger ur funktion p.g.a. av alla pojkar med skägg som springer omkring(d.v.s. vuxna män som känns helt off aka. hipsters). Jag gillar faktiskt äldre kvinnor, dom brukar ha både stake och sisu, utan att känna sig nedtryckta av samhället. Medan yngre tjejer är mest bråkiga och man kan störa sig väldigt mycket på dom ibland. Om detta har något med feminismen att göra eller bara curling låter jag vara osagt, men ja... ett problem är det.