Johanna Koljonen vinnare av Roks pris Årets kvinnogärning för #prataomdet

Priserna fortsätter regna in.



http://www.roks.se/nyheter/2012-03-0...-kvinnogarning

Från början beskrevs #prataomdet som en "gräsrotsrörelse" som belyste s.k gråzonssex och handlade om situationer där oförmågan att kommunicera mellan sexpartners ställde till med diverse problem. Under resans gång tycks det hela ha förvandlats till en journalistisk gärning i form av en medveten kampanj skapad av opinionsbildarna Sofia Mirjamsdotter och Johanna Koljonen och till att handla om det gamla vanliga feministiska temat Mäns våld mot kvinnor.

Kort sagt om Koljonens inblandning i det ursprungliga twittrandet var för övrigt en viktig del i skeendet att Koljonen hade analsex frivilligt med en man, men kände för obekväm, undelägsen och blyg för att protestera. Hur det belyste mäns våld mot kvinnor är i nuläget något oklart. Mannen var enligt uppgift en mäktig mediaman som Koljonen låg med av vad det tycks karriärskäl. Vem han var har tyvärr inte framgått. Men idén här är så vitt jag förstår att hans sexuella beteende är något män som grupp har ansvar för, enligt den så kallade könsmaktsordningen.

Var det en viktig gärning för att belysa mäns våld mot kvinnor? Är det glädjande att Koljonen får priset?

Varför får förresten inte Mirjamsdotter dela priset denna gång? När skall de twittrande gräsrötterna som enligt Koljonen och Mirjamsdotter var det riktigt viktiga få sitt pris?

Priset är väl möjligen kontraproduktivt skulle jag anse - eftersom det gör att diskussionen hamnar just i facket "Mäns våld mot kvinnor" istället för rikta fokus på hur det outtalade kan tolkas fel - och att det finns ett ansvar hos båda ändå.

Nu anser jag att #Prata om det, som kampanj kom ut fel - och att det blev för stort fokus på hur kampanjen uppstod istället för på själva kärnfrågan i kampanjen - var går gränsen för ett våldförande, hur skall se ett samtycke se ut och var ligger ansvaret.

Jag hade gärna sett en liknande kampanj där män/killar och kvinnor/tjejer möttes i en diskussion i sina erfarenheter - eftersom jag tror att människor i allmänhet har en förmåga att ta till sig och det är viktigt att man lyfter frågan gällande samtycke. Det är inte okej att tolka uteblivet nej som ja - om inget annat talar för ja, och det är inte okej att följa med och på olika sätt signalera ja om man faktiskt inte vill och menar nej. Det ligger ett ansvar hos båda -- vågar man lyfta det i debatten och tala om det, precis som man kan diskutera preventivmedel idag, så ökar man medvetenheten och lyhördheten är min fasta övertygelse.

Diskussionen var/är alltså imo viktig för att belysa både vad parterna gör mot varandra och vad de gör mot sig själva när kommunikationen/samspelet uteblir.

Jag håller helt med. Dessutom handlade #prataomdet i så hög grad om att befria den ena partnern - nästan alltid kvinnor, någon gång en homosexuell man, ytterst sällan något annat - från allt ansvar och all förmåga till att ta ställning. Det gjorde den till en mycket reaktionär kampanj.

Koljonens "Vi kanske till och med tillåter, som jag gjorde då, övergrepp i lagens mening att ske." illustrerar kärnan i detta tänkande. Hon hade frivillig sex, sade inte nej, använder måleriskt känslospråk för att till och med uttrycka hur hon tyckte om det - men det är ändå ett övergrepp i lagens mening.

"jag ville ha mera sex men kunde inte koncentrera mig"

Så uppfostrar man en ny generation tokfeminister till viljelösa grönsaker.

Trodde de målade om en uppenbar smutskastningskampanj till något annat.

Som en demoniseringskampanj i synnerhet mot Assange och i allmänhet mot män var #prataomdet lysande, också helt i linje med ROKS agenda så att Koljonen får priset är ingen skräll direkt.

En viktig gärning för att belysa mäns våld? Oja ju mer man läste ju mer fick man klart för sig hur det egentligen stod till, alla män är våldtäktsmän, dom kanske inte vet det själva, tjejerna som blev våldtagna visste det inte ens själva, ja förens en sisådär 15 år senare...
Det skulle handla om gråzoner sas det men allt handlande istället om att män måste förstå att ett ja inte är ett ja att ett nej är kanske ett nej ett nja är också det ett nej, om kvinnan bestämmer sig för det, någon preskriptionstid finns tydligen inte heller.


Glädjande? Nej snarare tröttsamt förutsägbart.

Klart roks ger det här ett pris. Allt annat vore ju en skräll.

Det blev ju så, i och med att #prataomdet kom i samband med JA-fallet, att det blev en "män är våldtäktsmän"-grej av det hela. ROKS verkar ju tolka det som så, Koljonen säjer i sitt svar att hon inte alls hade den utgångspunkten och vad vet vi egentligen om det. Hennes uttalade motiv var dock inte att spä på misstankarna mot JA och ställa frågan "varför våldtar män?" som i gruppen män.

Jag tycker att när det är ett gråzonsfall där kvinnan blir osäker men ändå kör på utan protest, omöjligen kan kalla det för våldtäkt efteråt, för hur i hela världen kan en man veta vad en kvinna vill om hon inte äns själv är säker på vad hon vill? Att #prataomdet mynnade ut i en slags "vi måste sätta dit fler av dom där svinen som våldtar!" var onödigt, då det annars verkar som ett bra sätt att som motiveringen säjer, utan skam kunna prata om sexuella erfarenheter man ångrat.