2012-03-06, 11:03
#1
Så här skriver Pär ström på sin blogg:
"Jag är just hemkommen från jämställdisternas pubträff på Söder i Stockholm. Vi tänkte diskutera jämställdhet. Det blev en intensiv upplevelse.
Glädjande nog kom det ett 30-tal jämställdister, bland dem Pelle Billing, Tanja Bergkvist och bloggaren bakom Aktivarum. Och så vällde det in ett 50-tal antijämställdister – feminister – kanske mer. De hade trummat ihop folk med uppmaningar som nedanstående (här) på sina sociala nätverk:
Jag har bloggat om det ett antal gånger förut – det är märkligt vilken fascination antijämställdister visar för det manliga könsorganet när de diskuterar politik. Själv kommer jag aldrig in på motståndarnas könsorgan när jag diskuterar politik.
Sedan gick antijämställdister runt och försökte ta upp spridda dialoger med jämställdister. Några antijämställdister kom till det bord där jag satt och pratade med några jämställdister, och frågade varför jag satt där. De hade en ganska aggressiv ton. Jag tyckte att jag fick väl sitta var jag ville på min egen pubträff, utan att behöva förklara mig, men de krävde att jag skulle gå till dem. Sedan muttrade en av dem “gubbar” och nickade åt oss.
Plötsligt fanns Maria Sveland där, alltså hon som liknade mig vid Anders Behring Breivik i en artikel i DN Kultur. Hon ville prata med mig, vilket jag tyckte kunde vara intressant. Maria frågade mig vad som hade fått mig att från början ge mig in i genusdebatten, vad som drev mig. Jag svarade att det var en lång process, till stor del baserad på stigande irritation över de många kollektiva anklagelser som under många år haglat över gruppen män (som jag ju tillhör). “Vi får hela tiden höra att män slår, män våldtar, män startar krig”, exemplifierade jag. “Gör de inte det då?”, frågade Maria Sveland omedelbart."
Feminister går från klarhet till klarhet. Faktum är att jag är övertygad att alla typer av feminister innerst inne står för sådant här. Detta eftersom feminism i grunden har antidemokrati som ideologi och lögnen som princip. Det finns ingen light version av feminism, utan allt är hard core. Några feminister har slutat att skriva här eftersom de tycker attityden är för hård. Men på annat håll är de minsann ännu värre än den mest galne flashbackaren. Det är så det fungerar: feminister klagar på orättvisa, men proklamerar själv för hat och ironiserar över död åt en hel folkgrupp.
Antijämställdisternas aktion på jämställdisternas möte stör mig egentligen inte. Feministerna visar sitt egentliga tryne och det är intressant att se hur verklighetsförnekare och våldsbejakande antidemokrater blottar sin innersta agenda. Standard i varje thriller är att psykopaten har en snygg fasad och verkar rationell, men så fort hon eller han pressas visar psykopaten sin grymma och ondskefulla sida. Tänk att det fungerar lika enkelt med feminismen också. Okey, jag överdriver naturligtvis, men jag tror de flesta förstår vad jag menar.
Frågor till fortsatt diskussion:
* Tror ni att feminister någonsin kommer att tillåta existensen av jämställdister?
* Är gårdagens aktion en desperat handling för en desperat grupp i ett desperat läge?
"Jag är just hemkommen från jämställdisternas pubträff på Söder i Stockholm. Vi tänkte diskutera jämställdhet. Det blev en intensiv upplevelse.
Glädjande nog kom det ett 30-tal jämställdister, bland dem Pelle Billing, Tanja Bergkvist och bloggaren bakom Aktivarum. Och så vällde det in ett 50-tal antijämställdister – feminister – kanske mer. De hade trummat ihop folk med uppmaningar som nedanstående (här) på sina sociala nätverk:
Jag har bloggat om det ett antal gånger förut – det är märkligt vilken fascination antijämställdister visar för det manliga könsorganet när de diskuterar politik. Själv kommer jag aldrig in på motståndarnas könsorgan när jag diskuterar politik.
Sedan gick antijämställdister runt och försökte ta upp spridda dialoger med jämställdister. Några antijämställdister kom till det bord där jag satt och pratade med några jämställdister, och frågade varför jag satt där. De hade en ganska aggressiv ton. Jag tyckte att jag fick väl sitta var jag ville på min egen pubträff, utan att behöva förklara mig, men de krävde att jag skulle gå till dem. Sedan muttrade en av dem “gubbar” och nickade åt oss.
Plötsligt fanns Maria Sveland där, alltså hon som liknade mig vid Anders Behring Breivik i en artikel i DN Kultur. Hon ville prata med mig, vilket jag tyckte kunde vara intressant. Maria frågade mig vad som hade fått mig att från början ge mig in i genusdebatten, vad som drev mig. Jag svarade att det var en lång process, till stor del baserad på stigande irritation över de många kollektiva anklagelser som under många år haglat över gruppen män (som jag ju tillhör). “Vi får hela tiden höra att män slår, män våldtar, män startar krig”, exemplifierade jag. “Gör de inte det då?”, frågade Maria Sveland omedelbart."
Feminister går från klarhet till klarhet. Faktum är att jag är övertygad att alla typer av feminister innerst inne står för sådant här. Detta eftersom feminism i grunden har antidemokrati som ideologi och lögnen som princip. Det finns ingen light version av feminism, utan allt är hard core. Några feminister har slutat att skriva här eftersom de tycker attityden är för hård. Men på annat håll är de minsann ännu värre än den mest galne flashbackaren. Det är så det fungerar: feminister klagar på orättvisa, men proklamerar själv för hat och ironiserar över död åt en hel folkgrupp.
Antijämställdisternas aktion på jämställdisternas möte stör mig egentligen inte. Feministerna visar sitt egentliga tryne och det är intressant att se hur verklighetsförnekare och våldsbejakande antidemokrater blottar sin innersta agenda. Standard i varje thriller är att psykopaten har en snygg fasad och verkar rationell, men så fort hon eller han pressas visar psykopaten sin grymma och ondskefulla sida. Tänk att det fungerar lika enkelt med feminismen också. Okey, jag överdriver naturligtvis, men jag tror de flesta förstår vad jag menar.
Frågor till fortsatt diskussion:
* Tror ni att feminister någonsin kommer att tillåta existensen av jämställdister?
* Är gårdagens aktion en desperat handling för en desperat grupp i ett desperat läge?