Riksåklagaren har varit schysst nog att lägga ut
resningsansökningen på officiella webbplatsen. Jag har även roat mig med att OCR-konvertera texten:
Citat:
Ansökan om resning till men för tilltalad
Sökande
Riksåklagaren
Motpart
[CA]
Saken
Mord
Lagakraftvunnen dom som ansökan avser
Göta hovrätts dom den 19 december 2001, B 373-01
Yrkande
Med stöd av 58 kap 3 § 1 stycket p 2 rättegångsbalken yrkar Riksåklagaren att Högsta domstolen beviljar resning till men för [CA] och förordnar att målet åter skall tas upp av Göta hovrätt för prövning av ansvarsfrågan avseende mord.
Grunder
[CA] som tidigare förnekat och frikänts för mord på [NB] natten mellan den 14 och 15 maj 2000 erkänner numera att han uppsåtligen berövat honom livet. Hans erkännande vinner stöd av utredningen i övrigt. Bevisningen har inte kunnat förebringas tidigare då [CA] förnekat brott fram till den 17 september 2012, och först då fick Riksåklagaren kännedom om den nya bevisningen som ligger till grund för ansökan. Hade erkännandet förelegat vid de tidigare domstolsförhandlingarna hade detta sannolikt lett till att han dömts för mord, ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än ett år.
Skälen för ansökan
I ansökan om stämning till Mariestads tingsrätt yrkade allmän åklagare ansvar å [CA] för i första hand mord med påstående att han natten mellan den 14 och 15 maj 2000 på okänd plats i Skövde, Tibro eller Karlsborgs kommun berövat [NB] livet. Alternativt yrkade åklagaren ansvar för grov misshandel och vållande till annans död samt brott mot griftefrid.
I dom den 12 mars 2001, B 741-00, ogillade Mariestads tingsrätt åtalet i sin helhet. Sedan åklagaren överklagat domen dömde Göta hovrätt den 19 december 2001, B 373-01, [CA] för brott mot griftefrid till fängelse ett år. [CA] överklagade domen till Högsta domstolen som den 26 mars 2003, B 394-02, med ändring av hovrättens dom såvitt då var i fråga, fastställde tingsrättens domslut.
Hovrätten uttalade i domen att det var styrkt att [?] lämnat sin lägenhet tillsammans med [?] vid 22-tiden den 14 maj 2000, att de åkt iväg i [?] bil, att [NB] blödande kropp legat i bilens bagageutrymme, att [CA] ensam återvänt till lägenheten efter klockan 04 den 15 maj 2000 samt att [NB] är död. Det anförda
motiverade enligt hovrätten slutsatsen att [CA] aktivt var inblandad i [NB] död. Ett ytterligare stöd för detta utgjorde den omständigheten att en näsduk med spår av såväl [?] som [?] blod påträffats i garaget sammanställt med att hade en skada på handen när han återvände till lägenheten.
Åklagaren påstod i första hand att [CA] uppsåtligen berövat [NB] livet. Även om omständigheterna kring försvinnandet var graverande för [CA] förelåg inga klara stöd för en sådan slutsats och flera olika alternativa händelseförlopp kunde tänkas. Åklagarens förstahandsyrkande kunde därför inte vinna bifall.
Enligt min mening finns det anledning att anmärka att det under polisutredningen inte förekommit att någon annan än [CA] som misstänkt.
Under handläggningen i domstolarna var kvarlevorna efter [NB] ännu inte anträffade. Dessa anträffades först under hösten 2006 i en dräneringsbrunn utanför Karlsborg, vilket föranledde mig att återuppta förundersökningen i målet. Då det inte under utredningen framkom några omständigheter som skulle kunna utgöra grund för resning till men för den tilltalade, lades förundersökningen ned den 12 januari 2011.
Den 17 september 2012 besökte [CA] Täby polisstation och uppgav att han ville erkänna mordet på [NB] som han begått våren 2000. Som skäl för erkännandet angav han att det var tungt att bära bördan av att ha dödat en person avsiktligt och att han ville erkänna brottet för att få ro. Han lämnade därefter en sammanhängande berättelse hur han planerat att döda [NB] och den aktuella natten lurat ut denne i ett skogsparti där han slog ihjäl honom, varefter han dumpade kroppen i en vägbrunn. Berättelsen dokumenterades på band och på video.
När det gäller grova brott bör den tilltalades erkännande inte läggas till grund för en fällande dom om inte erkännandet stöds av andra omständigheter (Fitger. Rättegångsbalken s 35-57). Detta gäller naturligtvis särskilt om lång tid förflutit sedan dom i målet vann laga kraft.
Enligt min mening framstår de skäl [CA] framför för sitt erkännande som trovärdiga och för den delen också som mänskliga.
Den berättelse han nu lämnat motsägs inte av vad som i övrigt är känt i målet. Av den bedömning av hans uppgifter som gjorts vid Polismyndigheten i Västra Götaland framgår att det inte bara är så att den nu lämnade berättelsen ger svar på en del obesvarade frågor i målet, utan också framstår som trovärdigare än tidigare lämnade uppgifter, då berättelsen bättre stämmer överens med den telefontrafik som åberopats som bevisning i målet.
Mot denna bakgrund är det min uppfattning att [CA] sannolikt skulle ha dömts för mord i enlighet med förstahandsyrkandet om erkännandet förelegat vid tiden för den tidigare processen.
Bevisning i resningsärendet
1. Domarna, bilaga 1.
2. Kompletterande förundersökning med beslut, för att visa att och hur kvarlevor återfunnits, bilaga 2.
3. Promemoria över uppgifter lämnade av [CA], för att visa att han numera erkänner brottet, bilaga 3.
4. Videoupptagning, bilaga 4.
5. Bedömning av lämnad berättelse, för att visa att de nu lämnade uppgifterna framstår som trovärdiga, bilaga 5.
Eftersom namnen var utsuddade i den Åklagar-utlagda handlingen har jag enbart nöjt mig med att addera initialer. Frågetecken har fått dyka upp där det är oklart vilket namn som avses.
