Troende, hur känns det att vara övervakad?

Om en personlig gud som alla människor kan be till existerar så borde väl detta innebära att människor "övervakas" med eller mot sin vilja. Är inte det en rätt obehaglig tanke? Att du aldrig är riktigt privat eller ensam någonstans?

Tänk i tonåren hur rädd man var att ens föräldrar skulle komma på en om man drog en handtralla eller hade sex. Men hur är det då med vetskapen att Fadern med stort F alltid ser vad man håller på med ("Danielos, jag ser allt vad du håller på med och jag finner det ytterst SYNDIGT!")??

Man kan få en paranoid psykos för mindre. Hur hanterar ni djupt troende detta både positiva (Gud ser mig!) och negativa (hjälp, Gud kan se mig!) dilemma!

Primärt genom att sluta göra saker vi inte vill att Gud ska se oss göra samt börja göra saker vi vill Gud ska se oss göra.

händerna på täcket!... och det börjar växa hår i handflatorna om man pillar där nere.

ber till gud att sluta övervaka en om det känns jobbigt

ber till gud att sluta övervaka en om det känns jobbigt.
gud är större än ens föräldrar, gud dömmer ingen för pinsamheter som
normala människor tycker är pinsamt att göra inför folk.

Aa helt rätt, det står i wikibibeln.

Har du hört talas om egen fri vilja? Gud tvingar ingen att tro på Honom. Det är ditt eget val. Människan själv däremot hittar på en massa riter, seder och annat bruk som sedan upplevs som jobbiga, eller rent av omöjliga, att leva upp till.

Tror inte att religiösa fakiskt tror att de är övervakade, de tar fram "gud" när det känns rätt och trycker bort h*n när de känner för det

Hur kan du säga att vi har en fri vilja? Gud gav oss ingen fri vilja. Gud är också källan till mycket ont på jorden. Vad säger du om naturkatastrofer som vulkanutbrott, laviner, jordbävningar som tar en massa liv från både djur världen och människo världen? Gud är lika ond som människor om hEn finns.

Tragiskt nog så har du en poäng. Det finns väldigt mycket dubbelmoral. Fast om vi nu pratar om vanliga människor som lever sina liv, och som kantas av synd i olika former, så finns tron alltid där. Ingen är perfekt och det är inte meningen heller. En troende person är lika utsatt för världen som en icketroende. Båda är i skottlinjen för samma lockelser och frestelser. Däremot så hjälper det inte att stå på hustaken och gapa och visa för alla hur troende man är, eller be x antal gånger per dag, etc. etc. Allt det där är påhitt.

Jag känner mig absolut övervakad, och anpassar mitt beteende därefter. Sant är att jag glömmer bort emellanåt, men jag försöker verkligen komma ihåg att Gud vet allt jag gör, säger och tänker. Glömmer jag detta är det lätt att återgå till ett syndigt leverne, och det vill jag inte.

Du har fått det helt om bakfoten. Bibeln finns där för den som vill läsa den - och tro på det som står skrivet. Gud gav människan visst en fri vilja. Han tvingar inte mig, dig eller någon annan att tro. Valet är ditt. Om detta inte övertygar dig; se på dem som kallar sig för ateister. Hade Gud tvingat människan till tro så hade inga människor kallat sig för ateister - eller ens varit uppdelade i olika uppfattningar.