beror svartsjuka på en själv eller partnern?

En svartsjuk person. Beror det på den själv eller partnern?

Om ni har en partner som aldrig går ut utan alltid sitter hemma o häckar och ändå är man orolig, är det en själv eller partnern det beror på?

Att något undermedvetet känner att man inte kan lita på personen?

Svartsjuka är inte alltid av ondo, då både svartsjuka och ett visst kontrollbehov faktiskt kan vittna om att aktuell partner hyser en högst obeveklig kärlek gentemot dig...

Kärlek är något som bekant måste vårdas och hur kan man vårda något som man saknar fullständig kontroll över...?

/ Tiberius

Svartsjuka är en sjukdom som endast är av ondo och har inget direkt samband med kärlek. Kärleken kan vara lika stark utan svartsjuka. Så svartsjukan beror alltid på den som är svartsjuk då det just är en sjukdom.

Man äger alltid sitt problem. Svartsjuka är per definition den svartsjukes problem. Man kan ha haft upplevelser som lett till att man har svårt att känna tillit, men i slutändan handlar det bara om hur bra man är på att hantera sig själv.

Så i min mening är svartsjuka aldrig din partners "fel".

Svartsjuka är långt ifrån en sjukdom...

Svartsjukan föds likt kärleken ur glädjen att se på varandra, svartsjukan får näring likt kärleken ur behovet av att vara varandra nära och svartsjukan fulländas likt kärleken av det omöjliga i att vara åtskilda...

Därav står svartsjuka i paritet med den ultimata och sanna kärleken...

/ Tiberius

Det här var en ruskigt bra fråga! Mamma var en väldigt svartsjuk person, hon hade svårt att lita på sin partner osv. Hennes förra man vet jag dock inte så mycket om men hon hade varit så hela sitt liv. Sen träffade hon Pappa, skiljde sig från sin förra man och all svartsjuka bara försvann. Pappa föreläser mycket om Medicin i USA och kan vara borta 8 veckor per år men hon blir inte svartsjuk det minsta. Jag är ganska svartsjuk själv och om min partner åker 1 vecka till Spanien är det inte samma historia .

Kunde inte sagt det bättre själv!

Känslorna, de kommer ur en själv och de kan vara missvisande, speciellt om man låter sig svepas med av dem. Granska istället, var kommer de ifrån? Egen osäkerhet? Så, som sagts redan, ja - svartsjukan måste man ta fullt ansvar för själv. Eller snarare, göra sig av med. Utgå från att allt är precis som det ska vara, för det är det.

Är man däremot med en person som ger en goda skälv att känna svartsjuka så måste man äga det problemet istället, det att man väljer att vara med fel partner.

Varför heter det då som det heter?

Verkligen? Den får du nog förklara ytterligare.

Intressant sätt att uttrycka sig... jag funderar bara på vad ditt synsätt säger om oss (relativt ovanliga) som inte känner svartsjuka?

"Svartsjuka" kan vara en fullt normal reaktion på partners beteende och det kan även vara helt i huvudet på den svartsjuka parten.

Extremfall 1:
En kille som reagerar negativt på att hans flickvän "bara sover på soffan" hos sitt ex 30 mil bort efter en blöt kväll på krogen (är enligt flickvännen och hennes kompisar naturligtvis "sjukligt svartsjuk" även om de allra flesta inte skulle hålla med dem om detta).

Extremfall 2:
Killen som flippar ur totalt om hans flickvän säger "hej", "tack" eller liknande artighetsfraser till personalen på ICA eller busschauffören (ganska bra exempel på att svartsjukeproblemet sitter helt i hans huvud).

Någonstans mellan dessa två exempelsituationer finns den allmänt accepterade gränsen mellan dålig svartsjuka och en sund reaktion på partners beteende.

Tja, beror väl på nivån... Går säkert att se det som en sjukdom om man vill det.

Men i själva verket beror det ju på rädslan att förlora personen, vilket grundas i kärlek till denne med en go blandning av sin egna osäkerhet.

Det beror endast på personen som är svartsjuk (förutsatt att partnern inte spelar spel och FÖRSÖKER få personen svartsjuk, då har denne en del av det hela också). Men det beror som sagt på att partnern har låg självkänsla och inte känner sig värdig partnern (därför orolig att någon annan ska vara mer värdig eller bättre än just denne)

En person med bra självkänsla blir sällan svartsjuk för denne vet med sig att han/hon är värdig och tillräckligt fin.

En mildare del av svartsjuka kan vara gulligt då det visar att han/hon faktiskt älskar mig och inte vill förlora mig.

Kort o gott, om du har en partner som e svartsjuk så är det inte ditt fel, denne behöver få tummen ur röven o bygga upp sig själv.

Nästan alltid beror det på dålig självkänsla hos den svartsjuke. Trygga personer som själva tycker att de är värda att älska oroas sällan över att bli svikna. Men så finns det ju nötter som försöker trigga igång svartsjuka hos sin partner med flit. Men såna ska man undvika.