Tja, för att nu bekräfta min glada och stolta tillhörighet till vad Ezzelino i en annan tråd kallar en "väluppfostrad och konsensusmysande halvgammal urban pseudoliberal och tjatigt 'lagom' medelklass"

kan jag ju påpeka att jag har mycket lätt att inte känna någon som helst sympati i sig för sångerna och sångarna. Det handlar sannolikt om alster av y-kromosomen när den är som allra ömkligast självbelåten, framförda av personer vars ideal för umgängesliv utöver det muntra och lustiga våldtäktsbejungandet består i att skrika varandras efternamn. Men det hör ju inte alls till saken: de skall givetvis ha rätt att vara och uppträda som sexistiska idioter i ett slutet sällskap, och man utarmar begreppen "kränkning" och "trakasserier" intill meningslöshet om man försöker tillämpa dem på fallet såsom det beskrivits här.
Möjligen skulle det kunna vara olämpligt om det kan antas vara sannolikt att studenten med flit lämnade texterna i kopiatorn, därför att han visste och ville att studenten som hittade dem skulle ta illa vid sig. Men det är ju svårt att veta, och det är väl en definitionsfråga om det kan betecknas som "trakasserier" även om det röjer att han är en skithög i objektiv mening. Det kan förstås också vara så att universitetet liksom privata näringsidkare, debattforum etc. förbehåller sig rätten att sätta upp etiska regler och bestämma vad som skall få spridas med hjälp av utrustning i deras ägo - i så fall är det ju förekomsten av sådana regler i sig som måhända skall diskuteras och inte det enskilda fallet.
Men den skrämmande poängen är ju att juristen inte tycks utgå från något sådant, utan talar om att själva "
vetskapen om att en viss sångkultur odlas i privata sammanhang" skulle kunna definieras som trakasserier. Alltså: även om jag inte hör, ser, läser eller på annat sätt tillägnar mig en viss text så kan den ändå kränka mig, bara för att jag vet att den finns till. Konsekvenserna av ett sådant resonemang som grund för ett regelverk skulle givetvis bli absurda, och om inte annat tycker jag att det verkligen kan beskrivas som en kränkning mot dem som otvivelaktigt utsätts för sexuella trakasserier, i akademiska sammanhang såväl som andra. Vad har de att vinna på att begreppet blir meningslöst?
Nå, nu kanske man jagar upp sig i onödan - universitetet har ju tydligen skyldighet att utreda saken i och med att en anmälan har skett, och det är förstås rimligt. Men det skall bli spännande att invänta utfallet.