Är inte hela den kristna historien rätt komiskt?
Gud skapar änglarna... redan där skiter det sig och Lucifer gör uppror.
Gud skapar världen och Adam och Eva, det skiter sig och Gud kastar ut Adam och Eva från edens lustgård.
Människorna befolkar världen, det sket sig igen tyckte Gud, som bestämmer sig för att trycka på reset-knappen och dränker varenda jävel utom Noah.
Generationerna efter Noah får för sig att bygga ett torn till himlen, detta är heller inte riktigt OK enligt Gud, som bestämer sig för att jävlas och ger dem därför olika språk "för att förvirra dem".
Av dem väljer Gud sen ut en stam, judarna, som blir "hans folk". Fastforward förbi brinnande buskar, Egypten, folkmord, och hela den röran, tills det att Gud vaknar en dag och säger till sig själv "Nej, så här kan det inte fortsätta!"
Han skickar då ner en ängel för att vänsterprassla lite med Maria (som fö. är gift med Jakob men ändå oskuld

). Hursomhelst, enter Jesus, guds son, som är Gud också, som Gud sänt ner till jorden, eftersom han vid det här laget trasslat till det till den grad att den enda lösningen han ser på problemet är att skicka ner sig själv till världen, för att ofra sig själv, till sig själv, för att på så sätt erbjuda människornas förlåtelse... och detta görs bäst genom att man hängs upp på ett kors.
Som punchline, denne Gud påstår sedan de kristna är perfekt, allsmäktig och dessutom kärleksfull. Inkompetent är mer det ord jag skulle välja...