Håller med. Men som jag tänker är det menat att spegla "människans sanna kärlek" till varandra. En ren opåverkad kärlek. Sedd utan rädslor och samhällskritiska spärrar som de flesta växer upp och indoktrineras till att ha.
Utan det är det nog inte så konstigt att det kan te sig lite bögigt om man har ett nära förhållande till varandra.
För övrigt skrev ju Astrid ur ett barns roll. På ett sätt som barn verkligen kunde relatera till. Och som du säger var det inget man reagerade på som barn. Man var helt enkelt inte lika fördomsfull och cynisk som liten. Kärlek är en förbrukningsvara...