Citat:
Ursprungligen postat av Mortis
Hela denna debatt bygger på ett skyttegravskrig som utesluter konstruktiva resonemang. Allt ska vara svart eller vitt utan nyansering och bredd i problematiken. Vilks rätt ska givetvis försvaras men inte på bekostnad att det bara är muslimernas fel. Vid fördjupning av problematiken finns det många fler nyanser som bidrar men som inte kommer fram. De övriga politiska landskapet, rädslan för det okända, projektion, massmedier mm. Nej, jag är inte socialist och givetvis vän av det konstnärligas oberoende, yttrandefriheten före ett islamisk tolkningsföreträde. Dialog och det goda samtalet är alltid mer givande än konfrontation och uppbyggande av en allt större klyfta mellan de olika synsätten. Det är den svenska linjen - samförståndslösningar och respekt för varandras ståndpunkter även om de strider mot de egna. Öppet hat med håra ord leder till avgrunden och en upptrappning som aldrig leder till det goda samhället.
Det går utmärkt att föra den här debatten utan att "skylla på alla muslimer". Dock ser jag inte hur rädslan för det okända, projektion och massmedier är centrala. Det centrala är väl rimligtvis huruvida vi ska ha yttrandefrihet eller införa religiöst motiverad censur? Vad har det med rädslan för det okända att göra? Faktum kvarstår att
vissa muslimer, och inte bara några få dessutom, om man breddar perspektiven och ser generellt till motstånd mot kulturyttringar som upplevs som kränkande mot islam i den muslimska världen, är beredda att uppmuntra, stödja eller själva ta till grovt, ibland dödligt, våld för att hindra dessa kulturyttringar.
Hur för man en dialog eller "det goda samtalet" med någon som har som utgångspunkt att "Vilks får skylla sig själv om han blir mördad, han kränkte Muhammed"? Vari skulle kompromissen bestå menar du? Hur förklarar man vad yttrandefrihet innebär för någon som resonerar "jag är absolut för yttrandefrihet, men Vilks har gått för långt, man får inte kränka någon/uppmuntra till konflikter mellan grupper"?
Det är ju inte Vilks agerande som är problemet här, utan motreaktionen på hans agerande. Hade inte Vilks
lyckats provocera så hade det ju inte uppstått någon konflikt. Hade
ingen muslim reagerat så hade ju fördomarna om lättkränkta muslimer kommit på skam. Men allt Lars Vilks behövde göra var att skissa en slarvig teckning, och det blev brända flaggor, hot om terrordåd, mordbränder...
Lars Vilks kanske går att avfärda som "oseriös", "provokatör" eller "smygrasist". Men vad händer när yttrandefriheten inskränkts så att man inte kan undervisa om islam på universiteten utan risk för repressalier? När är det dags att sluta sätta gränser? Varför, om inte alla muslimer håller med om att Vilks yttrandefrihet bör begränsas, ska de extrema få sätta agendan?