Att inte vilja ha barn, är skilsmässa enda vägen?

Gammal tråd ja men nyfiken på hur det gått för ts. Efter att ha läst många av inläggen trodde jag ett tag att jag hamnat på familjeliv. Massa jävla dravel att han inte älskar henne, barn är meningen med livet, att inte skaffa är egoistiskt och han kommer att älska eventuella barn. Saccard ger helt klart vettigast intryck.

Hej Frostyman

Det har gått bra. Vi är fortfarande tillsammans (gifta) och har ett mycket bra, kärleks- och händelsefullt liv ihop. Jag har hittills inte ångrat beslutet att inte skaffa barn.

// CC

En intressant länk.

https://www.svd.se/ny-studie-vanskap...milj-for-aldre

// CC

Får man fråga hur det har gått för din fru? Hur resonerade och tänkte/kände hon då, vid mitten och nu?

Får man fråga hur det har gått för din fru? Hur resonerade och tänkte/kände hon då, vid mitten och nu?

Starkt av dig att stå på dig! Det behövs fler som vittnar om bra liv utan att ha följt normen. Det ger hopp till andra som av olika skäl väljer/tvingas välja andra sätt att leva

Hej RagataChristie

Inte helt lätt att ge ett hyfsat kort svar på. Min fru har arbetat 19 år inom barnomsorgen (hon började direkt efter gymnasiet). Hon tycker om barn, att se dem utvecklas och växa. Hon ser dock både för- och nackdelar med barn. Barn är "naturligt" för de flesta. Vi är genetiskt programmerade att känna så men de innebär även begränsningar och uppoffringar. Genom sitt arbete har hon sett många fördelar och det underbara med barn men även många nackdelar.

Min fru var från början inställd på barn men sedan kom jag in i bilden och började ifrågasätta den "normen". Jag gav ett alternativ och det satte igång en "tankeprocess" som inte är helt lätt. Den var inte lätt för henne eller för mig. Det är en känslomässig resa att göra den tankevurpan för den bryter väldigt starkt mot "normen".

Jag har så här i efterhand dock förstått att trycket mot henne var större än mot mig. Ingen har öppet ifrågasatt min inställning men flera hade gjort det mot henne. Dock inte i min närvaro och utan min vetskap (vilket gjorde mig rasande när jag fick reda på det). Mycket släppte när vi blev öppna med beslutet inför familj och vänner. Det stärker en rejält som människa.

Idag upplever jag inte att det är några som helst problem. Det var cirka ett år sedan vi hade en djupare diskussion om det men jag upplever att hon har gått vidare. Hon har tagit ett sabbatsår (vi är ekonomiskt lyckligt lottade att ha den möjligheten) där hon fått göra det hon vill göra. Det har gjort att hon har utvecklats åt ett håll som hon vill. Hon har bytt inriktning i livet till något som hon alltid drömt om att få göra och har nu en helt annan karriär att se framemot.

Det är också en erfarenhet vi har gjort. Säger du nej till barn och familjeliv, då är det viktigt att fylla det med något annat och det är precis vad vi gör och som hon nu har gjort det senaste året.

Jag upplever henne idag som lycklig i vår relation och hade barnfrågan fortfarande "plågat" henne, hade det märkts. Vi känner varandra så väl vi det här laget att det hade hon aldrig kunnat dölja för mig.

// CC