Hur ser världen ut för dem som inte förstår sig på fysik?

Jag sitter och funderar på hur man ser världen om man inte förstår sig på
evolution, psykologi, evolutionspsykologi, fysik, mm.

Jag förstår varför människor beter sig som de gör, eller jag kan liksom sätta det mot olika evolutionära perspektiv.

Jag kan ifrågasätta medvetandet, jag kan inse att det är jävligt skumt att det finns en verklighet iöht osv. Jag kan förstå att .... osv

Andra bara "drönar på", och lever sina liv som höns i hönshus utan att egentligen reflektera eller ifrågasätta verkligheten.

Hur är det att leva helt omedveten om dessa ting? Hur är det att inte veta/förstå?

jag för min del undrar hur livet är för dem som tror att naturvetenskapen är den enda källan till kunskap. har ni det inte väldigt tråkigt?

Jag skulle vilja påstå att de ibland väljer en religion för att få en förklaring istället.

De som sedan inte bryr sig brukar säga att det är för "läskigt" att tänka på det, och så brukar de även klämma ut sig lite fakta de har plockat upp på vägen genom livet.

Har de inte någon riktig informationskälla så tror jag att de kommer att försöka förklara det genom att räkna ut det själva, och då kommer de så småningom att landa i någon slags religionsliknande förklaring.

Så skulle jag rent spontant säga att jag tror och hur jag har uppfattat det.

Men sedan så har du ju själv också vart där. Hur såg du på världen när du själv inte förstod dig på detta?

Det där kan man diskutera lite, även om man förstår sig på fysik så är det mycket som man faktiskt inte upplever personligt eller ser eller dylikt, så man tolka det lite hur man vill,

Förmodligen kommer du inte att få svar från nån som inte förstår eller reflekterar. Det ligger liksom i sakens natur att reflekterar man inte så kommer man inte heller att svara.
Intressant fråga dock. Det är svårt att föreställa sig hur världen ser ut om man inte reflekterar över den eller hur man själv fungerar. Människor är väldigt lika när när det gäller grundläggande behov men utöver det finns väldigt stora olikheter. Kanske kan man se det som att det ändå är funktionellt, att man är olika för att det stora maskineriet ska fungera. Om alla vore drömmande romantiker skulle det inte fungera, om alla vore fysiker inte heller etc etc.

Men det är väldigt svårt för mig ändå att förstå hur vissa kan leva sitt liv enligt givna mönster utan att reflektera och ifrågasätta. Det är för mig en mardröm.
Samtidigt är säkert te x mitt sätt att leva en mardröm för många, dvs ifrågasättandet är för mig en trygghet för andra kan det vara en otrygghet.

"Kommunism"

Vad menar du med det?

Vill bara tillägga att de människor som som reflekterar över vetenskapliga spörsmål om världens och människornas natur ofta är mindre socialt orienterade än andra.
Har du tittat på t ex keirsey tester där kan man få en bättre förståelse för hur olika "personlighetstyper" fungerar. Jag sväljer inte personlighetsteorier med hull och hår, tycker att det finns diverse frågor gällande validitet och reliabilitet, men tycker ändå att det ger en viss inblick i hur olika människor fungerar beroende på olika "personlighetstyper."

De flesta av oss blir underhållna av saker som t.ex. fritidsaktiviteter och konst (ja, jag tar frågor väldigt bokstavligt).

Vilka alternativa kunskapskällor rekommenderar du?

tja, de som intresserar en, vilket öppnar upp för allt mellan himmel och jord. jag är mest förvånad över att TS verkar tro att naturvetenskapen är den enda giltiga källan till kunskap.

Men kan du ge några exempel?

Jag har inget att tillföra mer än att jag tycker att TS frågeställning är bra och relevant. Utan någon kunskap om grundläggande fysik, kemi, biologi, ekologi, psykologi och framförallt mekanismerna bakom evolutionen måste man ju famla i blindo här i världen. Jag menar inte att man måste vara insatt i strängteori eller ljusets hastighet vid hög gravitation, men om man inte kan något om naturvetenskap har man liksom inget "golv" att stå på och kan bli lurad till vad som helst.