Varför har tjockisar så dåliga ursäkter till varför de är feta?

Varför hatar du tjocka? De brukar vara ganska glada. Jag hatar nog sura bitcher mer. Hatar man inte elaka människor mest?

För mig verkar det väldigt märkligt att så många verkar hamna i situationer där andra människor förklarar varför de har den vikt de har. De flesta människor jag träffar på brukar inte komma med den sortens redogörelser.

Ville starta en ny tråd men en snabb sökning visade redan att det fanns en liknande, så man får väl återuppliva denna tråd.

Fan vad jag stör mig på tjockisar som använder just "genetiken" för deras fetma. Alla ni har säkert hört tjockisar påstå att det är genetikens fel. Att dom fick dåliga gener, och att hela familjen förmodligen är tjocka och därav är det genetikens fel - men man har knappast tänkt så långt vad för matvanor man har inom familjen.
Redan när tjockisen är ett barn, så brukar tjocka föräldrar ge barnen saft, bullar och allt vad nu tjockisar äter. Detta ger man då till barn innan dom ens har börjat prata, vilket är ett bra sätt att producera fram en tjockis.

Jag har ofta hört ifrån tjockisar att man själv skulle ha en "bra" genetik då man i deras ögon kan äta vad som helst utan att man går upp i vikt. Det är skitsnack, då jag inte äter det dom äter i den mängden som dom äter i.

Du har helt rätt dom skyller ifrån sig men det har inte bara med lathet eller flathet utan för att dom helt enkelt inte orkar ta tag i det.

Dom orkar inte köra på konditionsmaskiner på gymmet fem dagar i veckan och äta mindre mängd nyttigt

Nog finns det genetiska variationer men dessa ger in +30 kilo övervikt. Dock finns det forskningen som visar att en del människor har svårare att reglera sin aptit.

Variationen ligger nog mer i huvudet än i kroppen varför man går upp i vikt. Lite som att folk har olika lätt att bli alkoholister. Det blir därför olika svårt att gå ner i vikt. Sen leder väl fetma som alla missbruk till någon form av isolering och skam, vilket gör en förändring svårare. Man botar sej med det som är en del i problemet kortsiktigt. Är väl inte svårare än så.

Men det är upp till individen att göra något åt sin situation och kliva ur offerrollen. Det finns idag alla möjligheter att ta tag i det och hjälpmedel.

Jag har faktiskt aldrig hört någon hört någon skylla på genetik på något större allvar.
Men ironiskt nog ska jag väl typ göra det nu. För det verkar som att det har viss inverkan,

Själv är jag överviktig och har i princip varit det sen jag var 15-16. Jag har väldigt lätt att lägga på mig vikt och jag verkligen älskar kolhydratrik mat och sötsaker.
Min bror däremot som har växt upp i samma hem med samma utbud av mat etc är raka motsatsen. Han har istället haft svårt att lägga på sig vikt och har inte alls samma förkärlek för kolhydrater och sötsaker.


Ingen utöver jag i min familj är överviktiga men medan min far, bror, farbror och farfar är långa och starka så är mina morbröder, min mor och jag kortare och lägger lätt på oss vikt i form av fett.
Min mor är inte överviktig och har aldrig varit, men det beror mycket på att hon alltid varit fysiskt aktiv och är aktiv i sitt kostval.

Jag försöker inte författa en ursäkt för min egna övervikt, inte alls. Men det är lite intressant att jag och min bror som levt under samma förhållanden, fått samma lagade mat och i princip samma uppfostran trots allt skiljer oss så stort när det kommer till just vikt/övervikt.

Finns det "klassiska ursäkter" som smala använder för att försvara varför vi är smalare än vi själva vill?
Jag är en sån där "kan äta två pizzor till lunch"- kille
Men jag kan också gå 2 dagar och bara dricka lite vatten utan att känna någon hunger alls.
Önskar att jag fick uppleva den hunger som tjockisar verkar uppleva så att man faktiskt är sugen på mat varje dag och inte bara några gånger per vecka.

Hade gärna bytt min aptit med dig om det var möjligt, hade det inte varit för vikten så hade jag kunnat äta hur mycket som helst. Alltså den njutningen som mat ger! Kan på en kort stund äta 10 wienerbröd och en liter cola utan svårigheter- kvinna.

Genetiken bakom fetma handlar mindre om basal metabolism utan mer om saker såsom aptitkontroll, sötsug och impulskontroll.

Det är få saker där genetiken spelar den enda avgörande rollen. Genetik + miljö = fatty batty bombom.

Det där är egentligen inte genetiska faktorer, utan snarare faktorer som ens miljö/leverne stipulerar. Vad vi kan utläsa av modern forskning.

Glöm metabolism. Fokusera på IGF-1/2, Ghrelin och Tryptofanderivat. Alla utom ett fåtal har en normal metabolism och en fungerande kropp. För att gör det komplexa lätt, så handlar det fysiska om biomarkörer som redan har bevisats påverka kroppens funktioner. Det rent psykiska kan påverkas och till viss del kontrolleras genom kost eller tillskott, såsom Mg, Tryptofan, Tyrosin, Omega et.al.

Det är en sambandsverkan som inte lätt kan förklaras, men grunderna bör alla som har läst dessa trådar kunna. Träna hårt. Sov gott. Ätt bra. Den symbiosen kommer ge allt ni behöver.

Det finns ju en del sjukdomar och liknande som gör att man har lättare att lägga på sig vikt. Har själv PCOS vilket gör att jag lätt går upp i vikt och har svårt att gå ner det. Men det betyder ju inte att det är omöjligt att hålla vikten under kontroll.

Men det är väl klart att det är en bekväm ursäkt för att slippa ta tag i vikten, och kan aldrig tro att alla som säger sig vara "genetiskt" feta faktiskt har någon diagnos.