Hjääälp:( [killen är kontrollerande! /mod]

Hej..

Jag har vart ihop med min kille i 5 år snart, har kännt han i 8år, och jag älskar han verkligen och allt de där.
VI passar sjukt bra tsm, vi har roligt vi gör saker tsm osv, men han kan vara kontrollerande typ
han ska ha mitt facebook lösenord och titta på mina sms. Veta vart jag är, om jag festar tex utan honom, han ringer dåå like alot, har hänt att han har kommit ditt för att hämta mig.
Ja jag vet vad ni tänker men när man är förälskad vilket jag var eller är tror jag så står man ut me det MESTA!
När vi bråkar så kan han vara såå sjukt elak från att kalla mig idiot till hora. Jag har pratat med honom om de här och bestämde mig för att göra slut för han är så kontrollerande och hemsk när vi väl bråkar osv.
Han har slutat med det faktiskt, trodde först han skulle be mig dra åt helvete för hans så kallade "stolthet" men han gav sig och erkände att jag hade rätt. Men nu känner jag mig typ hmm jag vet inte hur jag ska förklara jag menar jag älskar han fortfarande men gnistan har slocknat. Han ringer mig ofta på dagen och skickar sms (vi bor inte tsm än men vi ska snart, vilket jag också tvivlar på) och han skickar sms och skriver så gulliga logg på fb..
MEN JAG KÄNNER INGET. Det är nu dom senaste veckorna de här blivit så, Iaf jag är som sakt så osäker vad jag ska göra så jag googlade mina "känslor" Kom fram till en video på youtube.

http://www.youtube.com/watch?v=b7NuF4qmIEo

Han pratar mycket att när gnistan tar slut att man söker det hos någon annan bara för att känna gnistan igen. Men den tar ändå slut med den personen också NÅN GÅNG. Ska man då ge upp allt bara för det och förlora då en person som VERKLIGEN ÄLSKADE DIG. Nu säger jag inte att jag ska gå vara otrogen. Åhh allt känns så jobbigt!!

Bortsett från att vara kontrollerande så sitter jag lite i din killes sits kan man säga. Jag och min tjej hade varit tillsammans med varandra i 5 år (bott ihop i typ 2) sen strax innan nyår sa hon att hon mådde dåligt, att hon inte riktigt vet vad hon vill och hur hon känner. Så vi bestämde oss för att ta ett uppehåll från varandra – egentligen är det slut men vi sa när vi skildes åt att vi ska försöka igen. Vi träffades idag och pratade, jag saknar henne och älskar henne men hon är osäker, vissa daga saknar hon mig och andra inte.

Jag tror ni är i lite samma sits, det bästa är trots allt att ta en liten paus ifrån varandra hur jobbigt det än känns, ingen av er kommer att må bra om den ena parten i förhållandet är lite osäker. Jag råder dig att inte flytta ihop med killen för än du verkligen vet hur du känner.

Ta ett allvarligt snack med honom där du berättar hur du känner, det kommer vara jävligt jobbigt för er båda men kommer ni fram till något gemensamt är det nog den bästa lösningen.

Du verkar vara väldigt ung...! Och därför är det av yttersta vikt för dig att göra rätt val nu. Fuck up your life now, and you'll continue fucking up your life for ever. Som du beskriver din pojkvän så är första bästa rådet du bör följa att lägga benen på ryggen och aldrig mer se tillbaka. Som en vuxen man kan jag säga dig, tösen, att en sådan pojke kommer att göra dig illa och är inget att ha.

Läs igenom det du själv har skrivit – om det hade varit någon annan och du skulle ge vederbörande råd; vad skulle du då tycka? Det du beskriver är inte kärlek. Kärleken är generös, ovillkorad, tillitsfull, öm, glädjande, upplyftande, uppbyggande, utmanande på ett positivt sätt... etc. Det du beskriver är enbart destruktivt. Han älskar dig inte som du är värd att älskas – låt dig inte luras.

Grabben verkar ha grava problem med sig själv – och drar med sig dig i fallet med sitt sjuka beteendemönster. Och om du tillåter det sätt som han behandlar dig på, så behöver du kanske arbeta lite med din egen självbild och självvärde.

1) Detta förhållande kommer inte att sluta bra,
2) Den kommer att skada dig så pass att alla dina kommande förhållanden riskerar att påverkas negativt p.g.a. detta.

För guds skull flytta inte ihop med fanstyget! Snacka om katastrofscenario.

Gå vidare, lev ditt liv, utvecklas... Du kommer så småningom att finna & uppleva riktig kärlek. Då kommer du att se tillbaka på detta psykfall och undra vad i all världen du tänkte. Och vara så-in-i-helskotta-glad över att du gick innan det var för sent.

Din magkänsla säger dig något = "lämna förhållandet". FÖLJ DIN MAGKÄNSLA. Punkt.

Man sårar ingen som älskar en väldigt djupt, oavsett om det kostar en själv väldigt mycket, som man bäddat får man ligga, bokstavligen!
Har varit i min relation i en bra bit över 10år nu och skulle aldrig lämna henne hur jag än kände i stunden då det hade knäckt den människan jag värdesätter mer en livet självt helt totalt, och det är det vidrigaste man kan göra och jag skulle inte kunna leva med mig själv efter det!
Att du inte "känner något" är ju ditt fel inte hans??
Och vad spelar det för roll egentligen att man har lite mindre "passion", det är ju inte där den sanna käleken ligger i en stark relation mellan två tvillingsjälar?
Att han är överbeskydande gent mot dig och kontrollerande är väl snarare ett tecken på att du är värdefull för honom och han inte vill förlora dig, och det är ju bara en väldigt fin och vacker handling.
Sen att han kallar dig fula ord när ni bråkar är ju tråkigt om du är oskyldig och inte förtjänar att höra dom. Men av vad som framgår här nu i din text tror jag faktiskt du faktiskt kan förtjänna lite att få höra lite denna skit då din kille verkar genomskåda din falska icke lojala natur, sorry...

Ta en lagom lång paus. Börja om igen, helt. Det är vad jag hade gjort i alla fall.