Vägrar inställa mig för mönstring

Hehe, visst.

Anyway funkar det inte att säga det du nämnde och automatiskt slippa ifrån. Har du mönstrat?

Ja, jag har mönstrat och sagt precis det jag skrev tidigare. Det är sekretessbelagt och ingen får läsa det.

För mig funkade det. Psykologen sa: "Jag tror vi tar och ställer dig åt sidan."
Jag gick hem nöjd och glad.

Ja tror inte det blir ngt me polisen, nu förtiden slipper man undan riktigt enkelt, så var de för mig.

Vad exakt sa du? Kom du in och, " Ja hej jag heter hagge3, jag burkar supa ganska så ofta, och har inga vänner, mår rätt dåligt just nu."

För mig räckte det med att helt enkelt säga att jag inte ville göra lumpen. Trots att jag fick lika bra resultat på proven som en vän - som hamnade i underrättelsetjänsten - var det inga problem. Jag har i och för sig ett lättare synfel (visade det sig, jag hade ingen aning om det) vilket gör det svårt att fokusera med enbart ett öga i t.ex. sikten och liknande, vilket de säkert tog in i beräkningen, och vapenfri tjänst hade känts som slöseri med tid.

Jag skrev i nåt papper inför mönstringen att jag hade haft lite allergi när jag var liten.
Jag fick åka till platsen för mönstring, men inte ens mönstra, utan blev skickad till läkaren direkt, där han berättade att jag inte skulle få göra lumpen pga allergin, trots att jag ville!

jag hamnade i bråk med den där förrättaren som tog hand om oss. han sa till oss att genomförande av civil värnplikt var för de som var fega eller inte fick så bra på proven. Jag tog upp diskussion, vilket inte alls var tanken med informationsmötet, och hamnade till slut i en rätt så brutal ordväxling med den där mannen. bland annat kastade han ur sig att jag skulle bli åtalad för vapenvägran om jag inte satt ner och var tyst.

det hela slutade med att jag försattes i utbildningsreserven samt ett samtal med någon chef tillsammans med förrättaren dagen efter. ett möte som skulle bli än mer galet än det vi upplevde dagen innan. förrätaren försökte kräva mig på en ursäkt för att jag "förlöjligat honom inför framtida militärer"... jag gav honom ingen ursäkt. som tur var verkade hans chef vara mer på min sida än hans så saken var rätt så snabbt utagerad och jag blev uteskorterad till civil mark.

Hon ställde ju massa frågor när man var där inne.
Jag sa att jag dricker mycket, att jag försökt ta livet av mig, att jag har gett upp hoppet om livet. Att jag skulle ta livet av mig om jag tvingades göra lumpen m.m.

Det är bara mala på och hoppas på det bästa.

jag kan ju passa på att tillägga att jag hann med de flesta test. i psykologtestet nämnde jag bland annat att jag en gång blivit utsatt för ett väpnat rån (vilket är sant). det bedömde psykologen som en "traumatiskt upplevelse" (med rätta). hon rekommenderade mig efter det till utbildningsreserven med ett leende som vittnade om hennes förståelse för min totala avsaknad av intresse att fullborde en värnplikt.

Om man vägrar mönstra blir det inte alls finkan som många verkar tro. Det blir rättegång och du får betala 400:- i böter. Detta gjorde nämligen denna kille. Det är först när du vägrar göra tjänstgöringen det kan bli finkan. Jag tror killen i detta fall fick tre kallelser till mönstring. Den sista kom polisen hem med och gav honom personligen.

Här kan ni läsa om ni inte orkar leta upp:



Värnplikten - ett förlegat förtryck

För ett par månader sedan damp ett kuvert från Pliktverket ned i min brevlåda.

Tillsammans med diverse blanketter jag ombeds fylla i, fanns en kallelse till mönstring. Om jag inte den tolfte december klockan 10:45 infinner mig på Pliktverket i Göteborg riskerar jag polishämtning och böter, kunde jag läsa.

Men när jag läser denna kallelse kan jag inte undgå att fråga mig vilken rätt staten egentligen har att mot min vilja tvinga mig till detta och i förlängningen till plikttjänstgöring. Dessvärre finner jag inget svar. Tvärtom så är värnplikten nog det klaraste och värsta exemplet på förtryck i dagens Sverige.

I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 4, står det följande: ”Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel är i alla dess former förbjudna.”

Detta är dock något svenska staten inte har anammat, för per definition är värnplikten just ingenting annat än slaveri. Att med direkta eller indirekta hot tvinga individer från sin frihet till arbete för statens räkning under förnedrande och ovärdiga omständigheter mot en högst symbolisk ersättning är oförsvarbart och skiljer sig föga från det ständigt föraktade och kritiserade öppna slaveriet hundratals år tillbaka. Skillnaden ligger endast i att det är svenska staten som har monopol på dagens slaveri. Det moraliska brottet är alltjämt det samma.

Vidare är också mönstringen, där unga män utsätts för ingående test och undersökningar, en extremt förnedrande företeelse som även den kränker grundläggande mänskliga rättigheter och vore otänkbart i alla sammanhang på den civila arbetsmarknaden.

Men den kanske viktigaste frågeställningen man bör göra är i vilken utsträckning staten egentligen har rätt att råda över den enskilde individens liv. Har staten verkligen obegränsade befogenheter när det gäller att kränka och utnyttja enskilda individer i intressen som staten anser vara riktiga? Har staten rätt att genom tvång offra vissa människor genom att utsätta dem för definitiv livsfara, endast i syfte att uppnå ett mål som staten anser vara högre än den enskilda människans liv och frihet?

Jag anser inte det. Individen har rättigheter som inte ens den demokratiska staten får överträda. Det finns inget mål som är högre än den enskildes liv, och det har endast individen själv rätt att råda över. Detta kommer jag också visa genom att inte dyka upp på mönstringen den tolfte.

Vissa kanske kommer med invändningen att för att staten ska kunna skydda människors fri- och rättigheter är den också tvungen att ställa vissa krav och skyldigheter, av vilka värnplikten är en. Jag anser dock inte att detta rättfärdigar brott mot individers rättigheter och att dessa bördor i så fall skall bäras gemensamt av alla medborgare - inte av några få som idag. Dessutom skall de baseras på frivillighet. Staten har inte rätt att tvinga någon försvara dess makt om inte medborgarna är beredda att frivilligt göra det.

Hur skall då lämpligen det framtida försvaret se ut? Det finns ett antal lösningar som inte kränker individens fri- och rättigheter i den grad som den allmänna värnplikten gör.

Ett alternativ vore en frivillig militärtjänstgöring. En annan lösning en yrkesarmé. Dessa båda har ibland kritiserats som både kostsamma och ogenomförbara, men faktum är att den samhällsekonomiska kostnaden alltid är störst när tvång och förtryck förekommer. Dessutom finns det världen över många exempel på de båda alternativa systemen som faktiskt lyckats. I exempelvis Storbritannien nyttjas en yrkesarmé utan att det finns någon markant social snedrekrytering eller andra tecken på att armén skulle ha några svagheter, och så nära som i Danmark finns ett system där militärtjänstgöringen baseras på frivillighet.

Men oavsett vilket alternativ som visar sig vara mest fördelaktigt får vi aldrig acceptera att staten överträder sina befogenheter och bryter mot de rättigheter som individer onekligen har. Då måste vi stå upp och säga, ”Nej, farbror staten. Nu går du för långt.”

Gustav Gellerbrant

Vägra mönstra och du får böter.
Undlåtenhet att inställa sig för tjänstgöring ger upp till 2 mån i buren för värnpliktsvägran och du hamnar i brottsregistret.
Vill du göra militärtjänst i USA, krävs medborgarskap, liksom i Sverige.
Dock kan du välja att göra vapenfri tjänst eller helt enkelt sumpa hörseltestet, för då får du automatiskt frisedel. (grundkrav i Sverige för värnpliktstjänstgöring är nämligen fullgod hörsel)
Kan inte låta bli att undra.. Varför vill inte göra din plikt?

Jag satt med på den rättegången. Det var riktig cirkus med media och allt.
Åklagaren sa att han varit med om att folk inte kom för tjänstgöring, men aldrig att vägra mönstra.