Ännu en "Uppbrottstråd"

Hej, Flashbackare.

Ännu en nysingel här som behöver lätta sitt hjärta.
Jag letar mest efter er som har liknande erfarenheter av partners och vill höra vad ni säger om saken, samt att lite utomstående insyn har aldrig skadat.

Jag ber även om ursäkt i förväg för min oförmåga att hålla mig till en enda Tempus-form men jag orkar inte renskriva.

Obs. I min iver att lätta mitt hjärta blev det väldigt mycket text, var goda hoppa över post 1 och 2 för en kort sammanfattning på post 3 om ni inte vill jobba er igenom min Wall of text

Jag och mitt "ex" träffades för cirka ett år sedan då jag flyttade in i staden hon studerar i, vi träffades genom gemensamma vänner och redan efter kanske 3-4e gången vi vart på samma fest slutade det med efterfest och ett sängkammarbesök.
Under en månad eller två fortsatte det på den banan och vi hade väll sex nästan varje vecka men enbart i samband med fest och sprit.

Vi började så småningom även ses i nyktert tillstånd och det kändes bra men redan där började ett mönster visa sig att jag kände hur hon då och då undvek kontakt med mig eller kunde bete sig väldigt kallt mot mig i större sociala sammanhang särskilt när alkohol fanns med i bilden, små saker som att inte hälsa när vi träffades eller försöka slingra sig undan när jag försökte ta kontakt med henne men när vi umgicks på tumanhand kändes det väldigt varmt och intimt, inte bara sexuellt.

Efter en sådan otrevlig incident på en fest så konfronterade jag henne dagen därpå och sa att jag inte ville ha något halvförhållande som bara är på när hon vill.
Då sa hon att hon hellre såg att vi gick skilda vägar då hon inte ville ha något seriöst.

Jag var väldigt förkrossad men gav mig fan på att det inte var över.
Eftersom att vi hade gemensamma vänner var det oundvikligt att vi snart skulle vara på samma fester igen och jag ville inget annat än att ha tillbaka henne, mitt sätt att få det var att slå på "cool face" jag betedde mig helt neutralt mot henne de gånger vi sågs och det gav resultat.

Efter bara någon vecka satt hon och hennes kompis på efterfest igen hemma hos mig och mina rumskompisar, folk tröttnade och gick hem men hon och jag satt och snackade i ytterligare någon timme innan jag sa att jag var trött och skickade hem henne vilket hon nog inte hade väntat sig.
Nästa helg utspelade sig exakt samma scen fast den här gången släppte jag in henne i mitt sovrum igen.

Efter det kom vi överens om att ha ett förhållande men det var fortfarande inte så mycket seriösare än att vi hade sex under helgerna i samband med festande och hennes kalla och undvikande beteende påminde sig ibland.

Sedan kom en veckas stadsfest och i och med en veckas alkoholkonsumtion kom nästan en hel vecka av hennes dåliga beteende mot mig.
Jag tänkte att nu är det slut för gott och hade några riktigt tunga dagar och jag grät för första gången sedan tonnåren.

Jag kontaktade en gammal vän boendes i en annan stad och bestämde mig för att åka dit några dagar för att slippa röra mig i samma kretsar som henne hela tiden men dagen innan jag åkte skickade jag henne ett sms och frågade om vi skulle träffas, jag förväntade mig inget svar eftersom att hon inte svarat på varken sms eller samtal de sista dagarna under festivalen då jag febrilt försökt fått tag i henne.

Men svar fick jag och vi träffades på kvällen, borta var hennes kyliga sida och vi tog en trevlig promenad i sommarsolen, åt en bit mat och hamnade åter i säng.

Hur som så åkte jag iväg till min vän och stannade där i en tre, fyra dagar men talade över telefon med henne ett par gånger under tiden.
När jag kom hem så spenderade vi ett par underbara dagar tillsammans i stan och ute på sjön och jag minns bestämt hur hon frågade
- Är vi ett par nu?
Det har vi väll varit under ett tag trodde jag men från den dagen var vi i alla fall officiellt ett par.

Nästkommande veckor då vi fortfarande var lediga spenderade vi så gott som varje dag och natt tillsammans och jag kände mig lyckligare än någonsin, hon såg också lycklig ut och det dröjde inte så länge innan orden "jag älskar dig" uttalades, från hennes sida först.

Men i och med att hennes skoltermin började så spenderades åter igen fler och fler helger från hennes sida med festande och det kyliga beteendet började dyka upp igen.
Vi talade om det och det blev bättre men det försvann aldrig riktigt.
Hon berättade även att under festival som var då hennes beteende mot mig var som värst så hade hon legat med någon annan, jag blev besviken och sårad men valde att inte beklaga mig över det förflutna och istället satsa på vår framtid som jag började investera hopp i.
Jag började även själv tröttna på att vara ute helg efter helg och gick ofta hem tidigt från festerna eller stannade inne helt medan hon var ute.

Allt som oftast kontaktade hon mig när hon var färdig med festande och kom hem till mig, oftast vid krogstängning med ibland så sent som 5-6 på morgonen, jag protesterade inte eftersom att jag älskar människan så blir jag bara glad att hon vill sova med mig på natten men jag började tröttna på att alltid ligga vaken i vetskap om att hon skulle försöka få tag i mig.

Tiden gick och saker såg lika ut rätt länge, det var alltså inga större problem förutom att dom här småsakerna kunde göra mig lite lätt irriterad ibland.
Jag träffade hennes föräldrar ett par gånger och kom bra överens med dom, samma sak med henne och mina föräldrar.

Under jul/nyår drabbades hon av några olika åkommor och var rätt så sjuk/trött under några veckor, jag la det mesta av min tid till i att vara med henne och bara finnas där när hon kände sig risig, vi hade ett stillsamt nyår bara hon och jag, hon sa gång på gång att jag borde ut och fira med kompisar, supa osv. men jag tyckte det var mycket trevligare att bara äta något gott och skåla in året tillsammans.

För ett par veckor sedan så flyttade hon, bara ett par hundra meter inom samma stad, från det lilla kollektiv hon delat till en egen etta och vi båda tyckte det var jätte trevligt att vi kunde få egen tid för varandra då jag inte heller bor själv.
Jag kände lite under den här tiden att förhållandet stod lite still men jag hade börjat ordna inför nya studier och även om det kändes lite trist och enformigt i vintermörkret kunde i alla fall jag känna spänning inför framtiden, då mina nya studier innebar en ny stad för mig och hennes nästan avslutade studier innebar nya möjligheter, vi kunde hamna var som helst, tillsammans eller ifrån varandra spelade ingen roll, vi talade om att ett distansförhållande absolut skulle försöka genomföras om vi flyttade till olika städer och jag kände att det kan absolut funka.
Jag tror också att mycket av det negativa beteendet hon visade skulle försvinna med en nystart på nya platser i landet.

Så till uppbrottet
Förra veckan fick jag ett sms när jag satt på jobbet där hon berättade att hon och en kompis bokat en sista minuten till veckan som är nu och blir borta i två veckor, det var väll trevligt sa jag,
Självklart känns det tråkigt att vara ifrån varandra men jag hade inga problem med att dom ska få lite sol och skönt.
Sen blev det fredag och det var någon stor studentfest som hon skulle på, vilket jag inte hade några problem med.
Hon sa att hon hör av sig om hon går tidigt så kan vi ses då eller annars ses på lördagen då hon skulle iväg på söndagen.
Klockan blev väll sådär en halv två på fredag natt och jag började tänka på att lägga mig så jag skickade iväg ett sms till henne som sa ungefär "Hej, hur har du tänkt göra ikväll?"
och fick efter sådär en kvart ett svar i stil med "Det är lungt, jag går hem och lägger mig snart"
Menar du att du vill att jag ska möta dig eller vill du ses imorgon istället frågade jag i ett nytt sms.
Sen fick jag inget svar.
Jag väntade en halvtimme och ringde sen, inget svar då heller.
Vad fan nu då inte det här igen! tänkte jag och skickade ett nytt sms i stil med "Du är jävligt otrevlig när du inte svarar. Vi hörs imorgon, god natt.

Under lördagen bedrev jag annan verksamhet under dagen men ringde henne på kvällen och sa att jag kommer över, hon öppnar dörren sliten som få och jag frågar varför hon inte svarat.
-Jag tänkte inte.....
Är allt hon kan säga.
Jag frågade om hon ens gick hem när hon sa att hon skulle göra det, hon kunde i alla fall vara ärlig nog att säga att det hade hon inte gjort så jag frågar varför hon då sa det.
-Men jag tänkte inte!
Är allt hon säger igen.
Jag fick även veta senare att hon inte ens hade sovit hemma via en vän utan istället hemma hos en snubbe som haft efterfest, att något hände där tror jag dock inte då flera personer sov där och min källa känner snubben i fråga och jag litar på min vän.

Vi sitter tysta i hennes soffa ett tag och hon smeker mig lite på benet.
-Vet du vad jag börjar känna?
Frågar jag.
-Att det här kanske inte är en sån bra idé?
Svarar hon.
-Nej, att jag snart inte orkar ha något att göra med dig när du dricker säger jag, du blir opålitlig och otrevlig.
Sen stelnar jag till och inser vad hon just sa.
-Vadå, tycker inte du att det här är en bra idé.

-Alltså nej..... det känns inte helt hundra.
Det här kommer som en chock för mig, jag vet att det finns problem som då särskilt är hennes bipolära beteende men min tanke har alltid varit att vi kan jobba på det, aldrig att vi skulle göra slut på grund av det.
Under hela vår tid har jag behandlat henne väl och jag har ofta fått höra "Åhhh, du är bäst!" osv. men nu säger hon att hon känt under en tid att det inte riktigt funkat, varför berättar man då inte det?
Jag frågar om hon menat sina ord när hon sagt att hon älskat mig och det påstår hon att hon har gjort.
-Men vad är det då som saknas frågar jag.

-Jag vet inte, vilja kanske.

Så jag fattar inte alls, hon säger att hon älskar mig men har inte viljan att reda ut våra problem.
Jag är så jävla besviken, det känns så otroligt fegt av henne att hellre bara släppa allt än att lägga lite energi på att försöka hitta en lösning när hon påstår att hon älskar mig.

Jag sitter kvar en stund, reser mig och förklarar att jag ska gå men vänder i hallen och ger henne en kram och en kyss innan jag går igen, tårar rinner ner för hennes kinder.

-Ring mig om du vill prata mer säger säger jag och hoppas att hon kommer ångra sig.
Sen gråter jag, slår sönder min spis och super tills jag somnar.
På söndagen ser jag ett missat samtal från henne 02:05, en vän till henne hade haft födelsedagsfest i grannhuset, jag var bjuden men jag valde att inte gå ditt då jag visste att hon var där.
Hon sa att hon bara skulle dit och lämna en present men så blev det visst inte.
Jag ska iväg på ärenden under söndagen också men ringer sådär en timme innan jag drar för att se vad hon ville.
Inget svar.
Hon ringer senare under dagen och min puls galopperar av hopp men allt hon vill är att fråga när jag kommer hem så hon kan ge mig sin lägenhetsnyckel inför resan som vi kom överens om innan helgen.
Jag går hem till henne igen, hon frågar hur jag mår.
-Skit säger jag och plockar ihop lite saker jag har hos henne, sen håller vi om varandra i köket, i säkert 20 minuter står vi bara tyst och kramas.
Jag försöker kyssa henne en gång till men hon vänder bort ansiktet.
Jag släpper henne sakta och klär på mig jackan.
-Du kan väll skicka ett mail eller nått från utlandet och berätta hur ni har det säger jag.
-Ja, säger hon.
-Jag vill inte tappa kontakten säger jag.
Det vill inte hon heller.

Nu har nästan en vecka gått, Jag ligger sömnlös och undrar tusen tankar.

-Älskar hon mig, har hon någonsin gjort det?

-Är hon med någon just nu?

-Var hon med någon annan då?

-Kommer hon tillbaka?

Jag vet att jag bara borde släppa allt och gå vidare men jag kan inte sluta hoppas på att hon kommer tillbaka igen som hon har gjort förut, jag vill inget hellre än det.

Om hon gör det då, gör jag bäst i att bara låta det vara då?
Ska jag trotsa varje del av mig som skriker efter henne?

Sammanfattning

Jag har levt i ett stadigt förhållande i cirka 6 månader, Tjejen och jag träffades för ungefär ett år sedan och inledde ett KK/ on/off-förhållande där jag flera gånger trodde att vi skulle lägga ner för gott.
Under den här tiden vet jag att hon i alla fall hade sex med en annan kille, men jag valde att fokusera på framtiden och vi jobbade fram ett förhållande till sist.

Själv tycker jag att vårt förhållande har varit väldigt varmt och kärleksfullt.
Men! det har alltid funnits en jobbig faktor.
Oftast när alkohol och andra vänner är inblandade i bilden har hon betett sig kyligt/otrevligt mot mig, oftast inte i någon större utsträckning men vid några fall har det verkat som att hon inte vill kännas vid mig och sen när vi är ensamma säga att hon älskar mig och att jag är bäst i världen.

Så, förra helgen släppte hon bomben, efter ett extremfall av beteendet jag förklarade konfronterade jag henne med det och sa att vi måste göra något åt det här.
Trots att hon påstår att hon älskar mig så ville hon hellre ta utvägen att göra slut istället för att lägga kraft på att prata om och försöka fixa problemen.

Vi gjorde slut i alla fall, jag kan ju inte tvinga henne till att vara med mig men jag är så besviken och förbannad på henne som bara vill ge upp så där när det finns något så bra.
Jag älskar henne verkligen och hade investerat mycket hopp i vår framtid.

Jag hoppas och önskar verkligen att hon kommer tillbaka, det har hon gjort förut.
Om hon nu gör det vet jag inte vad jag ska göra, mitt förnuft säger nej men hela min kropp skriker efter henne.

Kommer göra ont som fan i ett år om det inte blir bra igen men sen kommer du må bättre. Tankarna på vad hon gör och vem hon är med drabbar alla som bryter upp och du vet inte om hon tänker så om dig.

Jag tror dock att den som lämnar någon tänker mindre på den andre än den som blivit lämnad gör. Speciellt om det finns någon ny med i bilden. Du kommer bli mer cynisk och kanske inte kommer kunna älska någon lika intensivt igen och det är både bra och dåligt.

Den galna unga förälskelsen med all smärta är skitjobbig och du kommer träffa någon som du kommer ha en vuxen persons kärleksrelation till. Det kan inte vara fjärilar i magen och allt det där hela tiden och hela livet och det är den känslan som hon säkert jagar eller får uppfylld nu.

Som alltid när nåt skit händer gäller samma regel:

Du kommer skratta åt det här i framtiden!

Hon lät inte mogen alls. Jag läste hela texten och jag måste säga dig att hon har behandlat dig sjukt dåligt. Att hon inte svarar i telefonen många gånger (även när ni officiellt var ihop) bevisar... *ehum*... Ja, du vet vad. Det behöver ju inte vara så, men antagligen då hon känns rätt lösaktig. (Ursäkta för att jag säger så, men jag menar det).

Du kommer må så mycket bättre utan henne. Kolla runt lite på nätet bland snygga brudar, spana in tjejer på stan, osv för att få andra tjejer på tanke. Hon är verkligen inte rätt för dig och har som sagt uppenbarligen inte mognat helt ännu. Det är lika bra att du tar distans från henne och försöker fokusera på annat. Du kommer må bättre över det i slutändan!

Besk medicin från den grinige.
Din story läste jag och den var relativt välskriven. Du har ett helvete just nu för att du lider av kärlekssorg.

Så här är det kortfattat enligt mig, fast jag inte har hela facit. En av de viktigaste sakerna är om du kunde knulla henne så hon kom bara av kuken. Där delar sig förklaringarna i två bitar.

Om ja, så är hon psykiskt instabil. Då är det ingen större idé att satsa, för du kommer ruttna till sist.
Om nej, så blir det mer komplicerat. Hon är så ung att hon inte riktigt vet vad bra sex vill säga.
Då fortsätter hon omedvetet att söka vidare, för då duger inte du. (Enligt henne, fast det är hon själv som är värdelös som inte kan sin egen kropp).

Kommunikationen har inte funkat klockrent. Inget ovanligt med unga människor. Du å andra sidan verkar kunna uttrycka dig, så ditt fel är det inte. Nu till den springande punkten.

Du ska gå vidare. Klippa helt för att förkorta sorgeperioden. Sedan går du vidare. Finns en del råd här om hur man gör. Följ mina kommentarer. Hon var aldrig tillräckligt kär i dig för att det skulle bli hållbart.