Ni som säger att ni är så stolta över er kultur och historia.

Kanske. Själva poängen var att du skulle tänkt till in i deras situation. Hade du levt i Tyskland under Vk2 hade du troligtvis blivit rekryterad in i Wehrmacht när de hade kallat på dig. Du hade kanske blivit intaget till flottan och därefter trolitgvis drunknat med tanke på kriegsmarines förluster. Kanske hade du blivit rekryterad in i Heer och, om du har tur, skickats till västfronten, om otur till östfronten, där din störst och för många, enda chans att överleva kriget vore om du blev gravt sårad och togs ifrån fronten, eftersom chansen är stor du hade blivit avrättad om du blivit tillfångatage, avrättad om du försökt överge din hopplösa post som du blivit tilldelad. Det samt alternativt dö i kyla och svält.
Du vet att depressionen var ganska hög bland soldater när de blev omringade runt en ficka eller stad och visste att de inte skulle komma därifrån levande, det hände jämnt och ständigt.

Under denna tiden vid din välförtjänade tid på fronten med kallbrand och vänner sprängda av artillerield så glöm inte heller att din kära mor och far, dotter eller kanske flickvänn precis blivit brända levande på gatan i sina hemstäder, antar att även det är "välförtjänt" eftersom de trotts allt bodde där. Har du ens någon aning om hur många tyska kvinnor och barn som bombades och brändes ihjäl av eldstormar? Fler kunde dö på en natt än vad England led av under hela Blitzen. Vill du även att jag ska gå in på den "Ryska hämnden" och vad civilbefolkningen råkade ut för där?
Detta plågade såklart de tyska soldaterna med när de fick reda på att deras anhöriga blivit dödade där hemma, medans de själva måste fortsätta att tjänstgöra i armen för att deras land har kallat på dem.

Allt för att du på något sätt menar på att dessa människor "förtjänar situationen" för att de levde i Tyskland. Ditt resonemang är idiotiskt och skrämmande. Det finns ingen grund för att många förtjänade deras öden.

För mig är det väll inte stolhet mer än en del av mig. Jag känner någon sorts tillhörighet till mitt folk och det vi tvingats gå igenom. Sen ter väll sig detta i form av stolthet för några.

åhh stackars mig

Bra svar.
Varför drog du ens upp diskussionen om du inte tänker argumentera för den?


Lustigt sätt att ge det lilla svar du gav på den debatt du själv försökte skapa med ditt första inlägg som redan då var Offtopic. Rama in det i en Spoiler så ser det ju faktiskt mer legit ut hehehe

Luktar mindreåring om denna pojken. Låt mig ge dig en hint hur vuxna debatterar, det är nämligen så att du ska framföra argument till dina påstående, det är så det funkar.
Vissa ska man bara inte försöka debattera mot, nåja för vissa är det bättre fly än att illa fäkta


Hejdå

Intressant tråd.

Kan ju börja med den fysiska aspekten vilken präglas av mina förfäder det vill säga mitt genetisk arv:
Jag är 1.94 lång, har en muskulös överkropp, brett axelparti, tydliga käkben, klarblåa ögon och blont hår.
När jag reser utomlands och träffar människor ger de mig ofta komplimanger för mitt vackra utseende och mina muskulösa kropp.
Min fysik har jag självklart ärvt av mina föräldrar och förfäder, min far, farfar, morfar och gammelmorfar var samtliga resliga män med med stor muskelmassa och var vad rasbiologer skulle benämna ariska, germaner, nordiska och så vidare.
Detta är självfallet något som får mig att känna stolthet när jag umgås med människor som enbart är 1.80 långa, är lönnfeta och har bristande fysiska förutsättningar.

Sett till min historia.
Jag anser mig vara german, germanerna har bebott den skandinaviska halvön under årtusenden och har aldrig behövt buga inför främmande vapenmakt, detta är något som avspeglar vår styrka och visar hur heligt vi håller frihet och säkerhet för våra fränder.
Jag kan härleda min släkts historia minst till tidigt 1600-tal till olika byar inom radien av en mil därifrån jag bor idag vilket påvisar att mitt ursprung är lika skånskt som den jorden jag står på.

Slutligen beundrar jag mina förfäder för att de kämpat, svettats och blödit för att mitt liv och min tillvaro ska vara så enkel och mödofri som möjligt.
När jag betraktar underutvecklade länder och folkslag i Afrika och Asien känner jag den europeiska urkraft av disciplin och hårt arbete som gör att vi idag kan leva i trygghet och välstånd.

Varför skulle Polen ha saknat existensberättigande?


En femtedel? Den större delen av Polen beboddes av etniska polacker, även om Polen var ett mångetniskt land — främst p.g.a. dess expansion österut under mellankrigstiden.

http://euroheritage.net/polandethnicmap.jpg


Det är väl en åsiktsfråga. Tycker att artikeln är bra, men man kan ändå inte förneka att det var Japan som försatte sig i situationen till att börja med genom att föra en aggressiv utrikespolitik i Kina.

Inte särskilt förvånande att amerikanerna vägrade att bedriva handel med en aggressiv militärdiktatur. Om japanerna hade velat återuppta handeln, så borde de ha försökt sig på en fredlig lösning, som att dra sig tillbaka från Kina till att börja med.

Det finns inte mycket jag kan svara på ditt inlägg annat än att jag målar upp en snyfthistoria fast från de allierades perspektiv och det blir inget diskussionsunderlag heller.

Kan tycka att det känns lite minderårigt att runda av diskussionen på sättet du nyss gjorde också, men vi kanske båda är småglin?

Manniska@ Det var inte tva smagrabbar som brakade. Japan var aggresiva och anfoll Korea och Kina. Kina var vid den tiden kraftigt forsvagat, daliga ledare och manga utlandska armer hade harjat i landet, fran mitten av 1800-talet.
1931: Japan invaderar Kina, och utropar delstaten Manchuria.
1937: Japan startat totalt krig i Kina. Japan erovar Shanghai och Nanking. Varvid den hemska massmordet (valdtakten) sker.
1941 8 Dec: USA　forklarar Japan krig
1941 9 Dec: Kina forklarar Japan krig. Fran 1931 var det enbart Japan som var i krig.

Jag ar fullt medveten att USA hade en plan i Stilla Havet, och de hade haft det sen borjan av 1900 talet. Men att kalla Japaners valdtakt pa Kina, som ett lite brak.

Efter kriget bad Tyskland om starka ursakter, medan Japans elit fick mer eller mindre sitta kvar. Framfor allt tanker jag pa Kejsar familjen som i Amerikansk propaganda under 50 talet, blev en blomster alskande snall farbror.

Kineser kan mycket lite om 2a varldskriget i Europe, dock kan dock mycket om valdtakten av Nanking. I Nanking fanns det nagra expat, som forsokte radda kineser fran blodbadet. Ledaren av expats var tysken John Rabe. Rabe var nazist och gick omkring i nazist uniform. Men han blev en hjalte i Kinas folk.
1938 atervande Rabe till Tyskland, och forsokte (kanske dumt) att informera den nazistiska ledningen om valdtakten av Nanking. Sa han fick det fattigt, och efter kriget hade han mycket fattigt ty han kunde fa ett jobb. Engelsmannen hade stamplat honom som nazist.
Nar Nanking befolkningen horde om Rabe's fattigdom, samlade dom in pengar och skickade till dom.

Det finns en intressant forsattning pa historien. Nagot som andrade hela vardshistorien. Och det handlar om kampen om makten i Kina efter Maos dod.
Zhou Enlai, statsminister i Kina fran 49-76, nar han dog sorjdes han mycket av kineserna. Till skillnad mot Mao, hade de sett Zhou som en man som forsokte minska folkets lidande under kultur revolutionen.
En dag i April (Qingming festival) (oftast) varje ar samlas Kineser for att sorja de doda i Nanking under Japanerna. Denna dag kom det upp till 2 miljoner Kineser till himmelska fridens torg. De flesta for att sorja Zhou Enlai. De 4 gang (bland annat Mao's anka) stangde torget och de avsatte vice statsminister Deng Xiaoping (van till Zhou Enlai).
Under hosten hade de fyras gang forlorat makten. Nar Deng Xiaoping kom till makten 1980 frigavs de som hade fanglats av de fyras gang. Och Kina hade borjat oppna sig for omvarlden.
Aven anti kommunister som Kissinger och Nixon, var mycket imponerade av Zhou Enlai.

Det är väll bättre att vara stolt över sin Historia än att vara missnöjd med ens Historia? det är väll bättre att älska sin egen kultur än att hata den? Det är väll bättre att vara glad över att man är den man är än att hata den man är? Allt blir så mycket trevligare om man är glad än tvärtom

Nej, för du är ju inte partisk för fem öre.

Bättre att blicka frammåt och älska nuet och framtiden, det är det man blir glad av. Det som har hänt har hänt.

Social konstruktion. T.ex. hutu och tutsi.