Citat:
Ursprungligen postat av
Saccard
... som Svt visade i ettan.
http://www.imdb.com/title/tt0458242/
Vad i helvete var detta? Hur har den lyckats få nästan 7/10 på Imdb? Det är en story om en finsk man i trettioårsåldern som blir uppraggad av en blond tjej på ett café. Tjejen försätter finnen i svårigheter eftersom hon utnyttjar honom genom att följa med honom på hans arbetsrunda (han jobbar som nattvakt) och anteckna portkoderna till en juvelerarbutik som hennes riktiga pojkvän senare gör inbrott i. Den finske nattvakten får sen ta smällen när lagens långa arm får korn på honom. Det är storyn i korthet. Det är en ganska ordinär story om en snäll man som blir utnyttjad av skrupelfria människor. Inget större fel på den. Problemet är regin.
Filmen innehåller nästan inga repliker. Man får sig bara så mycket till livs att man med svårighet lyckas hänga med i storyn. Resten av filmen utgörs av scener där den finske nattvakten tomt stirrar ut i ingenting samtidigt som han dricker kaffe eller dricker öl eller röker en cigarett. Alla scener är korta. Mannen, Kostinen, sitter rakt upp och ner på ett ölcafé eller på en nattöppen mack eller i sin nedgångna ungkarlslägenhet och dricker och röker. Sen reser han sig upp och går, i tystnad. Ensam. Man ser honom gå på en folktom gata i ett regnigt industriområde. Slut på scen. Efter ett tag ser man honom i en annan scen. Han stirrar ut i tomheten. Någon tilltalar honom kort. Han svarar inte. Istället tar han ett nytt bloss på cigaretten. Det regnar hela tiden. Eller är mörkt. Eller regnar och är mörkt. Ingen ler. Alla ansiktsuttryck är helt nollställda. Alla röker. Filmmusiken växlar mellan sentimental finsk tango, någonting som påminner om rock från sextio-eller sjuttiotalet samt något enstaka operastycke. Under tiden musiken spelar stirrar Kostinen, eller vem som nu råkar befinna sig i kamerans fokus, tomt ut i luften samtidigt som en cigarett ryker i ena handen.
Det är filmen i sin helhet. Vad i helvete? Är detta någonting som ska anses "svårt" och därför fint? Missar jag storheten i det hela? Ingen skjuter, ingen slåss, inte ens en kyss får man se. Ingen scen är längre än 15-20 sekunder och avsaknaden av natur är slående. Hamnar, industriområden, grustag och fabrikslokaler vars interiör syns sprunget ur en sjuttiotalsfilm om strejkande kommunister.
Är detta verkligen representativt för finsk film?
Helt plötsligt så förstår jag varför finnarna super sig totalt nedgångna och sen hänger sig i den utkylda ungkarlslägenheten när vemodet blir dem övermäktigt.
Grustag är så rätt! Gärna med en ensam husvagn i grönt längst ned. Ensamma träd längs branterna. Det skymmer. Där inne sitter två män, den ena har mustasch och dricker lite kaffe. Ingen säger någonting. Han med den sliskiga hockeyfrillan och mustaschen tittar lite nervöst upp mot den äldre mannen.
Mitt problem är fundera på vad de ska prata om. Det är lättare att tänka ut miljöerna och årstiderna. De ska alltid vara senhöst och nästan vinter. Kanske ska de prata om fiske? Jag vet i alla fall att jag gillar sådant här och hör hemma i Finland kulturellt. Alltid tyckt det här påminner om det jag gillar:
https://www.youtube.com/watch?v=9_GUYHcUnLc
Problemet är att Kaurismäki även har humor, något jag själv inte har. Så: ingen fantasi och ingen humor. Bara fascination och uppskattning av det finska.
