Slarvigt språk

Tänkte ta upp ett kärt ämne: Slarvigt språket.

Detta är lite intressant då jag pratar nästan medvetet slarvigt. Vilket har gjort att jag nu för evigt kommer prata slarvigt. Men ändå känns det som jag får fram min poäng till de som behöver lyssna. Är slarvighet en försvarsmekanism att inte bli tagen på för stort allvar eller är det bara så att det finns de som inte kan uttrycka sig och då blir det slarvigt och de finns de som kan uttrycka sig och då låter det bildat och fantastiskt.

Björn Ranelid är ett exempel jag vill ta upp. Han leker med orden men han kommer aldrig i mål. Är det ett slarvigt sätt att använda språket på? För det är inte alltid som han förmedlar poesi utan han kan ha föreläsningar om viktiga frågor.

Finns det nyanser av slarvighet och på vilket sätt kan du höra detta? Skiljer det sig från bakgrund, IQ och EQ? Finns det kända personer som nått framgång med ett slarvigt språk?

Ranelid talar/skriver väl inte direkt slarvigt. Däremot tycker jag
han är en ordbajsare. En riktig ordbajsare!

I vissa sammanhang kan det väl anses som slarvigt att aldrig komma till poängen exempelvis. Men jag kan hålla med om att det är ordbajseri. Kan vi lägga ordbajsare under slarvigt språk?

Personligen vill jag lägga dem under meningslöst dravleri.
Har nog hamnat lite off topic här och ber om ursäkt för detta. mvh

Då meningslöst dravleri går under slarvigt språk hamnar ordbajsare fortfarande under slarvigt språk dock ett steg längre ner. Ingen off topic än så länge