2012-02-13, 23:23
#1
Ja, helvetet är, när man har en familj. BARA en familj, och familjen mörkar allt som det igentligen är
och samtidigt får dom dig att tro att du är phsykiskt sjuk, hör röster som inte är där.
DU har ingen förrutom din familj, du intalas att du älskar dom, att du står i skuld till dom.
Dom hatar dig mer än någonting annat, för att sekunden efter
älska dig mer än nått annat. Det är omöjligt att vara i samma rum som dem, hets, "röster" som inte är där
är där. Helvetet har brakat lös. Vad du än gör går det bara mer och mer åt helvete, de finns ingenting du kan
göra åt saken. Det finns ingen där ute. Det finns ingen där ute. Annat än en tom.. ihålig och samtidigt sjuk värld.
Ingen logik, Inga resonemang, bara tomma döda hårda ord av en blandning av hat och kärlek.
Ingenting leder någonvart, inte ens i cirklar. Väntan, väntan på någonting bättre. Som aldrig kommer, gör nästan så
att du kommer. mat? maten är pensionärsbajs blandat med ett horigt litet hemköp som är värre än helvetet själv att
gå in i, man får hoppet om att det finns något hopp, men hoppet är bara ett stort fett lagg.
Det finns tre lager av bilder över varandra som alltid är där, mer eller mindre. Du vill vara fri från
allt, men friheteten finns inte. För det finns inget utanför, samtidigt som du måste ut och skaffa ett jobb.
Du har en familj, som ställer upp för dig. Familjen tar hand om dig för att du är sjuk. Du får göra lite
som du vill, du hjälper dom med sysslor i hemmet när du orkar. Ibland går du ner på affären och handlar.
Ibland går du över till en vän. Du har kontrollen. Ibland, när du inte orkar mer.. kommer familjen och hjälper
dig ur den jobbiga situtionen. Dom finns där för dig, dom är din bästa vän, din familj, din släkt.
Det finns hopp om livet för männskligheteten. Hopp om en något bättre tillvaro.
och samtidigt får dom dig att tro att du är phsykiskt sjuk, hör röster som inte är där.
DU har ingen förrutom din familj, du intalas att du älskar dom, att du står i skuld till dom.
Dom hatar dig mer än någonting annat, för att sekunden efter
älska dig mer än nått annat. Det är omöjligt att vara i samma rum som dem, hets, "röster" som inte är där
är där. Helvetet har brakat lös. Vad du än gör går det bara mer och mer åt helvete, de finns ingenting du kan
göra åt saken. Det finns ingen där ute. Det finns ingen där ute. Annat än en tom.. ihålig och samtidigt sjuk värld.
Ingen logik, Inga resonemang, bara tomma döda hårda ord av en blandning av hat och kärlek.
Ingenting leder någonvart, inte ens i cirklar. Väntan, väntan på någonting bättre. Som aldrig kommer, gör nästan så
att du kommer. mat? maten är pensionärsbajs blandat med ett horigt litet hemköp som är värre än helvetet själv att
gå in i, man får hoppet om att det finns något hopp, men hoppet är bara ett stort fett lagg.
Det finns tre lager av bilder över varandra som alltid är där, mer eller mindre. Du vill vara fri från
allt, men friheteten finns inte. För det finns inget utanför, samtidigt som du måste ut och skaffa ett jobb.
Du har en familj, som ställer upp för dig. Familjen tar hand om dig för att du är sjuk. Du får göra lite
som du vill, du hjälper dom med sysslor i hemmet när du orkar. Ibland går du ner på affären och handlar.
Ibland går du över till en vän. Du har kontrollen. Ibland, när du inte orkar mer.. kommer familjen och hjälper
dig ur den jobbiga situtionen. Dom finns där för dig, dom är din bästa vän, din familj, din släkt.
Det finns hopp om livet för männskligheteten. Hopp om en något bättre tillvaro.
