Adjektivs kongruensböjning, något att bry sig om?

En företeelse som jag stör mig på riktigt ordentligt är folk som vårdslöst böjer adjektiv fel med avseende på kongruens. Ett exempel är "den snälla busschauffören" om en manlig sådan. Adjektiv som beskriver något av manligt kön skall böjas med maskulin ändelse, d.v.s. "den snälle busschauffören" i detta fall. Dock har jag aldrig sett "den snälle polisen" om en kvinnlig polis, etc. Har ni märkt av detta fenomen?

*Edit: När man talar om trollen...
http://forum.flashback.info/scandina...0&postcount=16

Jag tror det är mer eller mindre accepterat att inte böja m a p genus längre.

Va!? Inte i det Hanssonska hemmet i varje fall!

Inte i det xatrixska hushållet heller. Tyvärr verkar andra ha svårt att acceptera sånt

Det är väl som missbruket av blåa och gråa...rätt är det inte men ingen verkar bry sig nämnvärt

Jag är ovanligt känslig för just det här fenomenet. "Den gamla mannen" låter i mina öron som tänder mot en griffeltavla.

Jag arbetar annars aktivt för att uppmärksamma folk på att det faktiskt kan ha ett visst värde att följa dylika grammatiska regler, även om det kan innebära någon watt extra i tankeinsats för den berörde. Språket nyanseras.

Nej, det är det inte, även om det är extremt vanligt att göra genusfel i vissa sammanhang:





Däremot är det accepterat att inte böja m.a.p. sexus, så kallat naturligt genus.

Jag gör det felet medvetet. Vägrar säga "den snälle polisen". Låter gammaldags.

Och jag håller nog med om att det i folkmun är accepterat att böja som jag gör.

Oj, det här visste jag inte ens om.Eller så har jag förträngt det.
Säger alltid -a. Håller med Mamonaku om att det låter gammaldags med -e.

Ska försöka skärpa mig... Om jag kommer ihåg...

Svenskan är det enda språk jag kan som böjer adjektiven efter specie. Dessutom har svenskan DUBBEL bestämd artikel.

Obestämd form maskulinum: "En gammal man"
Bestämd form maskulinum: "DEN gamlE mannEN".

På danska är det bara EN bestämd artikel:
"DEN gamlE mand".

Femininum och maskulin har smält ihop i svenskan, till ett genus som kallas "ambigen", "reale" eller "utrum", och det är femininumformerna som överlevt, alltså "DEN gamlA xxxxxEN". Även neutrum följer samma mönster, "DET gamlA xxxxET". Förmodligen känns väl den korrekta maskulinumformen "gamlE" så avvikande att den håller på att försvinna i en allmän utrum-form.

Ska man vara konsekvent så ska väl alla adjektiv som bestämmer f.d. maskulina substantiv konguensböjas:
"DEN rödA rosEN", "DEN sötA flickAN", "DEN djupA gravEN" liksom
"DEN storE hästEN", "DEN snabbE bilEN" och "DEN drygE Vasile".

Som västsvenskar....

Eller varför inte med de ursprunliga kasusformerna, som fallit bort för sådär 700 år sedan:

"en StorER häst", "en snabbER bil" och "en drygER Vasile".

Så låter man som en västgöte.

Säger någon någonsin "snäll" och "polis" i samma mening?

Species? Menar du "ett stort hus" / "det stora huset". Jag tycker det är skitfräckt (inte minst liten, litet, lilla … SMÅ! ), lär ställa till problem för invandrare. Tänk dig en stackars turk som varken har bestämd artikel, genus eller adjektiv-kongruens i sitt modersmål

Jag tror att tyska också species-böjer.

Hejsan!

Undrar lite vad kongruensfel betyder? Har nämlingen fått det i en kommentar på en uppsats jag skrev.