Den intresserade kan läsa Hortlunds artikel om "Swedish note banking system".
http://swopec.hhs.se/hastef/papers/hastef0613.pdf
Där beskrivs hur det fungerade. Det var inget fritt system utan begränsat med statliga regleringar.
Riksbanken hade rätt att ge ut sedlar. Det hade också NÅGRA andra banker. Nämligen Enskilda.
Enskilda kunde ge ut sedlar at will. Skapa pengar ur tomma intet om man så vill. Dock under bivillkoret (SFS 74:44). Dvs man fick inte överskrida strikta täckningskrav som staten satt upp. Denna statliga reglering hindrade effektivt bankerna från för omfattande sedelpressande.
Enskildas sedlar kunde växlas till Riksbankens sedlar. Man hade också formellt rätt att kräva ut sedlar i guld. Men notera att SFS 74:44 bara krävde att banken höll en liten andel guld. Sedlarna är alltså inte alls lagerkvitton som Fri tror. Så i det avseendet ägnade sig enskilda åt lika mycket bedrägeri som man skyller dagens banker för.
Man kan se i Hortluns artikel att Enskilda banker hade guldinnehav för omkring 9MSEK och samtidigt var tillgångarna 441 MSEK. Så guld utgjorde ca 2% av tillgångarna.
1878 hade Stockholm Enskilda ställt till det för sig och utsattes för en bank run. Det tvingade staten att ställa ut garantier om att rädda bankerna så att finans/penning-marknaden skulle fungera.
Railroad Mortgage Fund skapades. Där bankerna kunde låna mot säkerhet. Dvs precis som med Riksbanken och FED idag.
Fördelen med det Svenska systemet anses vara just den dynamik med vilken bankerna kunde skapa sedlar. Det gick t ex inte i banksystem där man hade 100% krav på uppbackning i guld. Just guldkravet gör att banksystemet inte kan möte marknadens likviditetskrav. Detta beskrivs i Hortlunds papper. Men i Sverige hade man inte det kravet och Enskilda kunde skapa sedlar mer lättvindigt sas. Och det fanns några tider under året där behoven var större.
Det verkar finns mycket romantiska drömmar kring det svenska banksystemet på 1800-talet. (Därmed har jag inte uttalat några egna preferenser kring det).