2012-02-15, 10:29
#13
Citat:
Ursprungligen postat av Ankdammsman
Industridöden drabbade hela västvärlden och började redan på 70-talet, så Thatcher kan knappast vara ansvarig för den om hon inte har rent övernaturliga krafter. Orsaken är istället, som redan nämnts, konkurrens från låglöneländer i Asien.
England var i princip det första industrialiserade landet, vilket innebar problem genom att
a) efterföljarna kunde utnyttja brittiska erfarenheter
samt
b) den brittiska industriparken blev föråldrad tidigare än konkurrentländernas.
Redan under tidigt 1800-tal konstaterade amerikanska entreprenörer att den brittiska industrin på många sätt låg efter den amerikanska industrin. Britterna hade skråliknande fackföreningar för varje industriellt moment, medan amerikanerna hade ett fackförbund för hela stålverket. Brittiska företagsledare var långt försiktigare, mindre nydanande och mer "don't rock the boat" än sina amerikanska kollegor, vilka ständigt tänjde gränserna, experimenterade och sökte högre effektivitet (exempel: amerikanska järnverk körde mycket intensivare och behövde därför reparera/bygga om järnverket mycket oftare än brittiska järnverk - men den amerikanska modellen var netto långt lönsammare än den brittiska).
Det påstås, även om jag inte sett några tillförlitliga daga, att de tidiga brittiska entreprenörerna satsade på att bli rika för att kunna gifta in sig i adelsklassen och sedan leva som meningslösa drönare - medan tyskar, amerikaner och japaner satsade på att bli rika, för att kunna bli ännu rikare och expandera ytterligare.
Det brittiska utbildningssystemet sög. Medan tekniska högskolor växte upp som svampar i Tyskland, USA och andra ställen tillsammans med naturvetenskaplig forskning var universitetsväsendet i Storbritannien orienterat mot Oxford och gammelgrekiska. Det fanns tekniska utbildningar, men de var långt färre än i konkurrentländerna. Inte minst var det praktiska genomförandet av konsumentprodukter ofta dassigt, även om grundtänket kunde vara briljant.
Storbritannien hade spetskompetens på en del områden, inte minst fartygsbyggnad. Men konkurrensen ökade redan innan WW1 slaktade mycket av den unga brittiska generationen och skuldsatte imperiet över öronen. WW2 grävde graven än djupare, och aspirationerna att fortsätta vara en världsmakt kombinerat med konkurrensen från sydostasien (de facto var det nog bara Japan vid denna tid) men även Europa skulle skadat den brittiska industrin även om brittisk fackföreningsrörelse hade varit vettig, konstruktiv och samarbetsvillig. Brittisk bilindustri kunde helt enkelt inte leverera lika bra bilar som Mercedes eller lika billiga bilar som Toyota.
Men under 70-talet var stora delar av brittisk fackföreningsrörelse skogstokig, slogs våldsamt för att förhindra alla tekniska framsteg (som införande av datorer), krävde att staten skulle subventionera i grunden ohållbara industrier (som kolgruvor, samtidigt som priset på gas och olja hela tiden sjönk). Thatcher accepterade bara att 1+1 inte kan bli 15, vilket var förutsättningen för att subventionera de olönsamma industrierna.
Som påpekats var Storbritannien inte unikt i detta avseende. Även Sverige hade varvskris, överbryggningspolitik, Stålverk 80 och liknande.
