Avecklandet av Storbritaniens tunga industri

Hej!

Såg en dokumentär där ett av sidospåren var att många problem i dagens samhället i UK beror på avvecklingen av den tunga industrin på 70-80 talen, eventuellt pga Margaret Tatchers politik.
Har inte hittat någon bra info om detta på nätet men är det någon som har lite fakta om detta?

Jag är bara intresserad av att se varför det gick som det gick med all tung industri i UK och varför den lades ner vilket ledde till arbetslöshet och några år senare drogproblem i UK.

Någon som vet något får gärna skriva/diskutera detta här.

Mvh
/KA

Den tunga industrin, (inte minst kolgruvorna), var inte lönsamma och togs över av staten på 70-talet. Thatcher lade ned dem. Men förutom jobb i finanssektorn så ersattes inte dessa av förlorade jobb av kvalificerade sådana. Istället så blev det en massa okvalificerade jobb inom servicesektorn. Sedan tillkom nordsjö-oljan, (vilket nu, i det närmaste är slut).


Dock, hade det varit i dagens läge så kanske Storbritannien kunnat exportera kolet till Kina och Indien.

Kika på denna:

http://topdocumentaryfilms.com/party...est-went-bust/

"In the teeth of the worst financial crisis in living memory, BBC business editor Robert Peston examines how the world got to this point and how the colossal imbalances in the global economy have left the UK in need of a radical economic overhaul."

Vad heter dokumentären?

Olönsam industri läggs ner, så enkelt är det. Antingen läggs den ner direkt, vilket är det bästa. Alternativt väljer staten att ge den bidrag i en massa år innan den ändå måsta läggas ner, så samma resultat men dessutom har miljarder av skattebetalarnas pengar då slösats bort på ingenting. Det skulle behövas fler politiker som Thatcher!

Östasien (Japan, Sydkorea, Taiwan, Hong Kong) konkurrerade ut västerländsk tung industri under 1970-talet. De hade lägre skatter och högre sparande. Sparande är en förutsättning för industrialisering. För antingen konsumerar man resurser nu, eller så producerar man resurser (kapital, industri) som skapar mer resurser i framtiden. Övergivandet av Bretton-Woods 1971 med dess koppling av valutorna till guld, var dödsstöten. Efter det kunde politikerna skapa inflation (=förstöra sparande) obegränsat vilket förstås förstörde tillväxten (stagflation). Det krävdes FED-chefen Volckers ränta på 20% 1980 samt Reagan och Thatchers relativa avregleringar för att äntligen avveckla alla olönsamma investeringar, som alltså förbrukade resurser av ett större värde än varorna de producerade. Hellre att folk arbetar med ingenting, än att de arbetar med att förstöra värden.

Vi hade liknande problem i Sverige. Borgarna 1976-82 maximerade både skatter och statsskuld för att på socialistiskt manér bevara olönsam varvs- och textilindustri. När alla pengar hade slösats bort på denna förstörelse och de förlorat regeringsmakten, så kunde sossen Kjell Olof Feldt påbörja Thatcher-liknande avregleringar, som särskilt tog fart efter mordet på Palme (han var dock helt ointresserad av ekonomi) och sen fullföljdes av Göran Persson, men som nu har stannat upp under Reinfeldt.

Storbritannien är ännu något av en koloss på lerfötter. De har nu förlorat sina kolonier och sin industri, två av de tre saker som varit Storbritanniens adelsmärken sen 1700-talet. Det tredje, det som ännu är en koloss, är finanssektorn, som verkligen inte har så bra framtidsutsikter i dessa kristider med hot om ökade regleringar. Den omfattande islamiseringen är ett annat jätteproblem. Ser inte så ljust ut för UK framöver, i mina ögon.

En utmärkt sammanfatting, tack för den!

Vi pröva historia istället / Mod

Vissa områden som den norra delen lider ju fortfarande starkt av problematiken med avindustrialiseringen. Sedan har ju Storbritannien faktiskt lyckats rätt så bra med att bli ett hub i den globaliserade världen och lockar till sig många internationella medborgare. Det enda man måste börja tänka på är att locka till säg rätt typ av folk med utbildning och kapital...

Därtill så innebär konstgjord andning till olönsam industri
att fallet blir så mycket hårdare när korthuset till slut rasar samman.

Hade man fört samma liberal ekonomisk politik som Thatcher gjorde från början,
ja då hade f.f.a. unga fått söka sig mot andra jobb årtionden tidigare
och då hade övergången från underbetalda slitjobb i kolgruvorna till ofta bättre betalda
och mindre slitsamma jobb annorstädes blivit mera friktionsfri.

Det hade även gett incitament till att modernisera driften av gruvorna
(d.v.s. mera mekanisering och mindre personal) så att driften
hade kunnat vara lönsam längre.

Industridöden drabbade hela västvärlden och började redan på 70-talet, så Thatcher kan knappast vara ansvarig för den om hon inte har rent övernaturliga krafter. Orsaken är istället, som redan nämnts, konkurrens från låglöneländer i Asien.

Den framgångsrika demoniseringen av Thatcher är dock intressant ur ett annat perspektiv som brukar diskuteras här ibland, nämligen makten över historieskrivningen.

Det är onekligen ett intressant perspektiv.
Se bara på hur innerligt upprärda kulturkoftorna blir av filmen Järnladyn,
p.g.a. att filmen faktiskt framställer Maggie som en människa,
med både sympatiska och mindre sympatiska personlighetsdrag
och inte som ett genuint ont monster.

Hade man däremot i en film framställt t.ex. Palme på det sätt som kulturkoftorna
har fastställt att man måste framställa Maggie för att inte vara en dödsfascistrasisthomofob,
ja då skulle det bli ett jävla liv.

För att inte tala om deras hyllningar av filmer där massmördare, antidemokrater
och folkmordförespråkare som Ernesto Guevara framställs i mänsklig dager.