Har folkpartiet och andra gapat efter för mycket? Har de bitit sig sig själva i svansen?
Vissa hävdar att det envisa och plågsamma försvaret av Euron leder till att extrema partier vinner alternativt kommer vinna mark. Detta sker på två sätt. I de länder, som PIIGS, tvingas till yttre pålagda besparingar kokar naturligtvis missnöjet. Men i även i länder som t ex Tyskland där skattebetalarna tvingas betala för lånekarusellen gror ilskan.
Vidare har de folkvalda regeringscheferna i Italien och Grekland avsatts och ersatts av tjänstemän - för att rädda euron. Det kan knappast vara populärt det heller.
Vi står alltså inför ett läge där Euron och försvaret av Euron leder till kraftiga motsättningar och grogrund till extremistiska partiers framfart. Tvärtom alltså, jämför med vad t ex folkpartiet påstod skulle bli effekten av Euron. Har folkpartiet och andra federalister gått för hårt fram med Euron? Riskerar de nu förlora hela EU-projektet om euron faller?
(Tror ni fp och andra euroförespråkare bittert ångrar sig nu att de propagerade för Euron så hårt? Borde man ha låtit det europeiska samarbetet växt sig starkare ytterligare ett par decennium innan man introducerade Euron?)
Det här blogginlägget i NYT, som jag faktisk bara skummat, kan tjäna som lite bakgrund.
http://rendezvous.blogs.nytimes.com/...ism-in-europe/
Vad tror ni? Länka gärna in intressanta och vederhäftiga källor/artiklar/undersökningar som stöd för era påståenden eller bara för att kasta in lite ved på debattbrasan.
