Gustav Vasa - mannen, myten & legenden

Kort sagt så ser jag honom som en nödvändig och kompetent skitstövel.

Men inte var det Vasa som lade grunden för nationen Sverige? Jag har alltid fått lära mig att det var Birger Magnusson mer känd som Birger Jarl.

Angående Gustav Vasa så var han väl en stor tyrann?

Kvällen den 7:e januari 1538 är det en liten middagsbjudning på Svartsjö slott, ute i östra Mälarens lilla skärgård. Gustav håller i festen och gästerna på tillställningen är inte fler än ca 80 stycken. Det är en vanlig liten middagsbjudning således och inget speciellt på något sätt. Gästerna äter och dricker och de vittnen som senare nämnt denna händelse kunde inte minnas annat än att allting dittills var trevligt och precis som vanligt. Och Gustav verkade vara på gott humör.
Runt klockan 20 reser sig en högadlig man upp vid bordet och höjer sitt glas mot de andra gästerna. Stämningen är på topp och mannen, som är lite berusad och blivit alldeles till sig över att ha suttit och pratat med kungen en hel middag och känt att denne är hur kul som helst och som ”en helt vanlig människa” vill visa hur nära han står kungen och utropar: ”jag vill nu skåla för den själve kung ko-rumpa”.
Kung ko-rumpa, eller ”ko-arslet” var ett av de många öknamn som Gustav hade, som figurerade ute i landet, men som hamnat lite i skymundan av andra namn som vandalkungen eller gorillan. Namnet byggde på att Gustav i sin ungdom flytt från fångenskapen i Danmark, utklädd till en ko-bonde.
Det blir omedelbart tyst inne på festen. Stämningen blir så pressad och obehaglig att man nästan kan ta på den. De andra gästerna, som lämnat sina samtal och vänt uppmärksamheten mot Gustav, märker att Gustav är fullkomligt tyst. Han tittar adelsmannen i ögonen med en tom likgiltig blick.
Gästerna sneglar på adelsmannen och noterar att han ser ut att bli nervös. Han börjar försöka skratta stressat för att visa att det är ett skämt. Han repeterar oroligt att ”ja alltså, kungen min bror hahaha ko… rumpa… som i Danmark, när ers majestät flydde hahahaha”. Han sneglar på de andra för att söka deras stöd men de bara tittar ner och vågar inte se honom i ögonen. Gustav fortsätter bara att titta likgiltigt på honom.
Stämningen är enligt vittnena ”mycket obehaglig och det är omöjligt att veta vad kungen tänker”. Då, plötsligt, drar Gustav lite på munnen. Ett litet varmt leende sipprar upp i hans ögon. Adelsmannen, vars tunga sluntit, ser ut att slappna av. Han skrattar nervöst och skakar med ett leende på huvudet.
Festen fortsätter som vanligt. Adelsmannen som höjde glaset och fällde dessa olägenheter är naturligtvis lite skral under resten av kvällen, men med mer mat och dryck återfår han så småningom färgen. Stämningen är överhuvudtaget en smula däven under en stund, men människor glömmer snabbt. Åtminstone vanliga människor. Vid desserten är den goda stämningen återställd.
När gästerna ska gå framåt småtimmarna och tjänstefolket står och rustar slädarna som ska vina i skytteltrafik över Mälarens is mot de olika herresätena runt Mälaren, dyker två vakter upp. De säger till adelsmannen som höjde glaset att Gustav vill tala med honom. Han ser en smula nervös ut igen och tittar på de andra. Vakterna säger att de andra inte behöver vänta utan kan åka därifrån i lugn och ro. De andra flackar lite med blicken mellan de bistra vakterna och den nervöse adelsmannen. Därefter vågar de inte utmana ödet utan beger sig iväg men sneglar på adelsmannen som står kvar. Adelsmannen följer med tillbaka in i slottet. Därefter återses han aldrig igen. Det visade sig senare att adelsmannen liksom Gustavs exfru “snubblade och slog huvudet i golvet”. Till skillnad från Gustavs ex föll dock adelsmannen så hårt att hela huvudet föll av från kroppen, och märkligt nog med ett ganska skarpt snitt.

Undrar vad han tyckt om dagens politiker..

Onödiga och inkompetenta sölmagar, skulle jag tro.

Han såg till att Sverige skaffade sig sin första inhemska yrkesarmé. tidigare var det ju mest inhyrda legoknektar (samt dalkarlar!)

Gustav Vasa använde tyska legosoldater (och en tysk flotta) som tillhandahölls av Lübeck. De stred i egna förband med egna chefer, och hyrdes alltså "kompletta".


Tyskar och schweizare var vanligast, men även andra nationaliteter förekom.


Det skilde sig väldigt mycket mellan olika tidsperioder. Gustav Vasa och hans efterträdare byggde upp en i huvudsak svensk (och finsk) armé via indelningsverket, men den kompletterades hela tiden med inhyrd personal.

När efterfrågan översteg utbudet, som det tenderar att göra i krig, valde man ofta att hyra in eftersom det var snabbare och mindre politiskt kontroversiellt än nya utskrivningar. Det ledde bland annat till att den svenska armén i 30-åriga kriget till slut helt bestod tyskar: svenskarna dog helt enkelt och byttes ut. Karl XIs och XIIs arméer var dock betydligt mer "svenska".


Lite konstigt påstående med tanke på att högadeln ofta förlorade på den stärkta kungamakten. Det fanns dessutom andra faktorer, bland annat den ökande kostnaden för krigföringen som ledde mot en starkare centralstat.


Han var en skattehöjare och lite av en bondeplågare, ja. Men samma tendens fanns i hela Europa.


Sånt är omöjligt att veta och leder oftast bara till slutsatser i linje med frågeställarens politiska åsikter. På FB betyder det att Gustav Vasa hade hatat invandring, HBT och feminism. I andra sammanhang blir det att han hade gillat invandring, EU och välfärdsstaten. Om 100 år blir det nåt annat.

Han gjorde oss till en enad nation.
Som person var han en vedervärdig fullblodspsykopat - en konung i tiden med andra ord.

Såg nyss ett program där en känd historiker jämförde honom med Hitler.
Han var för fan bara en produkt av sin tid och jämfört med andra regenter från samma epok var han relativt "snäll".

Vasa var en katastrof.

Hans propagandamaskin var dock skicklig, vilket har lett till att man idag bland allmänheten har en mycket liten förståelse för den terror han släppte lös på folket. Jag tänker på reformationen.

Hans metoder påminner om IS härjningar idag, då han med våld och brand ville utsläcka det som varit för att på den brända grunden bygga sitt nya Sverige. Inom en eller ett par generationer hade han tvingat folket att glömma det som gammalt och fornt var, som Dacke sa, och det handlade inte bara om teologiska dogmer utan om folkets traditioner och kultur. Det här är ett av skälen till att svenskar idag har så svårt att definiera svenskhet, eftersom 500 år av landets historia - länken mellan vikingatid och dennya tiden - raderades från folkets medvetande.

På många sätt påminner Vasas brutala reformation om den som genomfördes i England. Därför vill jag för fördjupning rekommendera Dominic Selwoods tänkvärda artikel: How a Protestant spin machine hid the truth about the English Reformation.