Kina och Opiumkrigen

Tjenare!

Jag läser historia B på gymnasiet, där vi för närvarande har ett grupparbete med valfri inriktning och redovisningsmetod. Vår grupp valde att gå in och "forska" om Kina och opiumkriget som ägde rum under 1800 talet.

För att bevisa att jag inte varit lat och inte bryr mig om historian och därför bara söker svar på Flashback till läxläsning (som vissa har en tendens till att göra) berättar jag bara lite kort om vad vi vet hittills, och vad vi fastnat på.

Opiumkrigen som ni säkert vet var en konflikt mellan Storbritannien och Kina under 1800 talets första hälft.
I korta drag kan man beskriva det som att Engelsmännen vill ha vissa varor av Kina (exempelvis te). Kineserna som i historieböckerna beskrivs som ganska arroganta vägrar att sluta handelsavtal med Storbritannien eftersom det enda de har att erbjuda, av intresse för kineserna, är silver. Som en konsekvens av detta startade Engelska handelsmän illegalt exportera enorma mängder opium till Kina för att få tillgång till de önskade varorna. Detta ledde till ett enormt beroende i Kina som resulterade i ett krig mellan Storbritannien och Kineserna där Storbritannien vann och fick tillgång till de önskade varorna, samtidigt som Kina blev ett kraftigt försvagat land, som enligt historiker inte har återhämtat sig så sent som förrän 1970-talet och framåt. De säger också att det var början på slutet av kejsartiden i Kina.

Nu till frågeställningen: På flera webbsidor på internet står det om att ett till krig uppstod kort efter det första kriget. Det enda som dock nämns kring det är mer eller mindre "pga aggresiva handlingar trappades konflikten upp till ännu ett krig" vilket inte säger särskilt mycket.
Det jag då undrar är:
Vad orsakade det andra kriget?
Var det återigen mellan Storbritannien och Kina?
Vilka vann?
Hur påverkade detta GB respektive Kina i det långa loppet?

Dessutom undrar ja vad era spekulationer skulle vara kring varför det första kriget var början på slutet av kejsardömet (1912). Det jag själv kom fram till som jag dessutom fick bekräftat av min lärare var att Kina mer eller mindre stannade upp på alla plan efter krigen så de blev ägda av någon revolutionär i början på 1900 talet. Jag har dock inte satt mig in den biten så mycket ännu så jag har inte så bra koll på det, men svar skulle ändå uppskattas!

Tack på förhand

http://en.wikipedia.org/wiki/Second_opium_war

Duger inte det?

Fanns en recension i förra numret av Axxes av en ny bok om opiumkriget som reviderade en hel del saker. Har för mig att Dick Harrison skrev recensionen, så om du letar upp den (eller ännu hellre boken) ger det säkert höga bonuspoäng hos din lärare.

Ett annat tips är att jämföra ostindiska kompaniets roll (de deltog i kriget med bland annat ett toppmodernt ångpansarskepp som spelade en stor roll) med dagens privata militära aktörer som Blackwater. Observera att jämförelsen lär visa på fler skillnader än likheter.


Har för mig att det är en av sakerna som revideras i boken. Kinas interna problem var minst lika stora som de externa.

Det bör noteras att britterna inte fick exportera annat än silver till Kina. Kina var långt efter européerna teknologiskt under 1840-talet, så trots att kineserna önskade t.ex. europeiska klockor (Kina hade inte uppfunnit det mekaniska uret), fick de inte säljas i Kina.


Samma sak som orsakade första kriget: Oklarheter och meningsskiljaktigheter om vilken relation som gällde mellan européer och kineser. Kineserna krävde total överhöghet medan européerna ansåg sig verka under europeisk lag.


Och Frankrike. Britterna startade Arrow-kriget efter att kineserna konfiskerat ett fartyg under brittisk flagg. Huruvida det var korrekt eller inte råder delade meningar om; den kinesiska besättningen var anklagad för att vara pirater, men den seglade under brittisk flagg och stod därför under brittisk jurisdiktion enligt fredsfördraget efter första Opiumkriget. Fransmännen gick med efter att en fransk missionär hade avrättats i Guanxi. Det har hävdats att fransmännen främst använde missionärens död som en förevändning för att få inflytande i Kina, efter att britternas seger verkade oundviklig.


Européerna. Överlägset. Övertaget var alldeles för stort taktiskt och teknologiskt.


Kina tvingades släppa in européerna, som fick alltmer inflytande i Kina, som dessutom blev alltmer direkt i olika inflytelsesfärer (tyskarna kontrollerade en del och britterna en del etc.). I slutet av 1800-talet ledde detta till en motreaktion, när en grupp kinesiska proto-nationalister började angripa européer. Detta ledde till öppna stridigheter och Kina tvingades återigen acceptera européernas inofficiella överhöghet. Kina blev tvingade att acceptera att deras antika uppfattning om att vara jordens centrum inte gällde (Kina på kinesiska är Zhongguo, vilket uttryckligen betyder Mittens rike, på samma sätt som Japan på kinesiska är Riben som betyder "landet där solen stiger upp [från kinesernas synvinkel]", vilket även blev det namn japanerna själva tog på sitt land Nippon). Alla moderniseringsförsök för att återigen bli herre på täppan misslyckades på grund av inre motsättningar, och kejsaren - som inte var Han utan Manchu - förlorade sin legitimitet. När kejsaren förlorade sin legitimitet hos mandarinerna och hans kontroll över trupperna var minimal så länge som européerna styrde och ställde. Det var naturligt att han skulle falla.

En effekt av Opiumkrigen var också att Kina tvingades anpassa sig till Europa. Under tidigt 1900-tal vände sig allt fler kinesiska ungdomar till Europa för inspiration och vägledning. Man insåg att Kina inte var Mittens rike, utan tvärtom en efterbliven avkrok. Man slukade europeisk ingenjörskonst och filosofi - något som kommit att kallas för Den Nya Kulturrörelsen. När första världskriget kom var det självklart för kineserna att ta ställning, och man gjorde det övervägande för ententens räkning. Efter kriget sveks man av Nationernas Förbund, som istället för att erkänna den kinesiska självständigheten och möjligheterna för kinesisk demokrati stärkte det gamla halvkoloniala systemet, och överlät den tyska inflytelsesfären till japanerna. Det var ett uppvaknande för kineserna. En av alla de ungdomar som genomgick uppvaknandet efter sveket från Europa och USA var Mao Zedong, som vände sig bort från den anglosaxiska sfären och reste till Moskva. Opiumkrigen inte bara ledde till revolutionen 1911, utan till dagens kommunistiska Kina.

GB påverkades betydligt mindre av det hela. Opiumkriget var en konsekvens av britternas överlägsenhet, medan det fick konsekvenser för kineserna.