En eller ett mos...

Väntas nu, heter det alltså mos-et men hemlagad mos? Eller missförstod jag det hela nu

Ja. Moset, hemlagat mos heter det. Eller mosen, hemlagad mos som det är i vissa dialekter.

Då förstår jag
Frågade precis en bekant som funderade i 10 sekunder och sa att hon säger mos-moset men pratar trots det om hemlagad potatismos

Det är inte helt ovanligt att man har vacklande genus på vissa substantiv. Själv kan jag säga både en poäng och ett poäng, men bara poängen, aldrig *poänget.

Tack för det! En till sak som jag nångång undrat över
Förresten, hur blir poäng i pluralis, flera alternativ även där?

Alltså, det beror ju på vad du egentligen frågar efter. Vad som känns naturligt att säga för dig personligen kan bara du svara på, och ingen kan komma och hävda att det är fel. Så om det är det som är frågan så blir svaret "det heter det som du tycker känns bra, och känns flera alternativ mer eller mindre halvbra så är det väl så då".

Om du menar vad som är allmänt accepterat att skriva i sammanhang där det krävs att man håller sig till den riksspråkliga standarden blir svaret ofta annorlunda förstås. Hur det ligger till i just fallet poäng vet jag inte exakt.

För mig är det en skillnad mellan poäng i ett spel ("du fick åtta poäng") och poäng i en debatt ("du har en bra poäng där"). Den första typen böjer jag en/ett poäng, den poängen, flera poäng, de poängen och den andra typen en poäng, den poängen, flera poänger, de poängerna. Poäng i ett spel har för mig alltså både t- och n-genus beroende på vilken form ordet står i, medan den andra typen av poäng konsekvent har n-genus.