André De Toth, vad var det för speciellt med honom?

I en dokumentär om amerikansk filmhistoria med ciceron Martin Scorsese nämner han ofta André De Toth. Har betat av rätt många lite obskyra regissör som Scorsese nämner i dokumentären och De Toth var ingen regissör jag kände till tidigare, men kollade upp honom. Mannen har dock inte gjort speciellt kända filmer, den kändaste måste vara "House of Wax" från 1953 med Vincent Price.

Har nu "fått" hem Pitfall (1948) och Day of the Outlaw (1959) för att se några av De Toths verk. Någon som sett flera av hans filmer och vet var det var som var så speciellt med honom? På Scorsese låter det som han var en stor visionär.

André De Toth - IMDB
http://www.imdb.com/name/nm0211964/

Har bara sett House of Wax från 1953 och tycker den är riktigt bra så ska se mer av de Toth. Scorsese har säkert blivit lite färgad av personen de Toth som levde ett minst sagt händelserikt liv.

Andre de Toth knew about punches. He knew how to take them. He learned in the political uprisings of his native Hungary, where as a teenager he was shot and woke up in a morgue. He learned in Poland in October, 1939, where he witnessed the Nazi war machine light the torch that started World War II. He learned from the bone bank in Switzerland that fused his spine in the first of three broken necks. He learned from watching his wife, Veronica Lake, the mother of his children, self-destruct in a haze of alcohol and drug addiction. He learned in the trenches of Golden Age Hollywood, battling moguls like Harry Cohn and Jack Warner on countless hardboiled genre pictures. Punches? With seven wives, 19 kids and 45 movies to his credit, he could teach a college course on the art of rolling with the damn things

Haha. Herregud, 19 barn. Han ägnade sig alltså åt fler aktiviteter än att göra film....

Jag kan ju skriva om de filmer jag sett av André De Toth. I Pitfall från 1948 spelar Dick Powell en försäkringsagent som ska hämta tillbaka pengarna hos en kvinna vars man, nu fängslad, har begått försäkringsbedrägeri. Kvinnan (Lizabeth Scott) nässlar inom honom i en kärleksaffär, vilket sätter Powell i en knivig sits då han inte bara riskerar sitt äktenskap utan även sitt jobb. Samtidigt är en detektiv kopplad till försäkringsbyrån intresserad av kvinnan och gör allt för att sätta dit Powell. Hennes make ska dessutom snart släppas ut från fängelset.

Filmen omnämns som "noir" men jag tycker inte att det var så mycket spänning att tala om. Dessutom ganska svaga skådespelarinsatser överlag. Dock är filmen intressant som en föraning om vad som skulle komma under 50-talet med den amerikanska kärnfamiljens befästelse; i Pitfall gör Powell valet mellan "kärleksintresset" och familjen. Hade filmen gjorts säg bara 5 år senare tror jag det hade varit en värre moralkaka än det faktiskt var.

Powells "I don't give a shit"-attityd angående sitt äktenskap är också ganska befriande, för här är det kvinnan som ska krypa till korset trots att hennes man har felat. Pitfall rekommenderas således inte för statsfeminister med dåligt blodtryck.

Den andra filmen jag sett av Dé Toth är Day of the Outlaw från 1959. En effektuellfull western förlagt i nordamerikansk vintermiljö (varför utspelades inte fler westerns på vintern?) kring slutet av 1800-talet. Handlar om en deserterad arméofficer som tillsammans med sina soldater håller några bybor som gisslan. Robert Ryan är som vanligt riktigt bra i denna, men Burl Ives är magisk. Vilken närvaro! Synd att de gamla giganterna inte lever längre annars hade ett filmmöte mellan Ernst-Hugo Järegård och Burl Ives troligen skapat filmmagi. Ives kändes lite som en amerikansk Järegård.

Rekommenderar verkligen filmen, speciellt om man gillar westerns. Om inte annat för skådespeleriet.

Har inte sett någon av hans filmer. Men jag ska se House of Wax eftersom den verka vara hans bästa. Vilka filmer skulle du rekommendera HowlinWolf?

Jag har bara sett dessa två jag skrivit om. Men skulle isåfall rekommendera "Day of the Outlaw" för det fantastiska skådespeleriet.

Kollade upp honom efter att jag sett Tarantino prata om honom. Ännu inte sett någon av hans filmer.

Crime Wave, en skitig noir från 1954, är klart den bästa filmen jag hittills sett av André De Toth. Sterling Hayden som poliskommissarie är så fruktansvärt bra och iskall i denna; en lightvariant av Lee Marvin. Verkligen en underskattad skådespelare. Filmen handlar om tre kriminella som efter ett misslyckat bilmacksrån vilket resulterat i en död polisman, tränger sig in hos en f d kumpan som numera lever ett laglydigt liv med fru och jobb. Steve, den f d kumpanen, har inte så mycket att sätta emot utan tvingas skydda sina kriminella vänner medan Sterling Hayden som poliskommissarie är Steve i hälarna.

Filmen var bara lite över 1 h lång men väldigt effektivt berättad. Jag gillade speciellt de många gatuscenerna från 50-talets Los Angeles och det effektiva användandet av mörka skuggor. Där är speciellt en scen i slutet när Steve och Sterling Hayden sitter i en polisbil och så fort Steve säger något ber Hayden honom hålla käften. Haydens hårdföra auktoritet gör scenen ofrivilligt komiskt; ungefär som en förälder som är trött på sitt barns tjat. Dessutom är Charles Bronson med i en tidig roll som en av de kriminella. Jag kände knappt igenom honom.

http://www.imdb.com/title/tt0046878/combined

Okej. Tack, ska kolla upp den!

Nu har jag sett två nya filmer av De Toth; två westerns.

I The Indian Fighter från 1955 spelar Kirk Douglas Johnny Hawkes, som tidigare slagits mot indianer och nu återvänder till sina gamla hemtrakter för att leda och skydda nybyggare och militärer genom ett fientligt indianområde. Hawkes har en god relation med indianhövdingen, men då Hawkes blir tillsammans med hövdingens dotter kompliceras förhållandet med hennes far. Hawkes vet inte vems sida han ska stå på och hans lojalitet mot den vite mannens ifrågasätts.

Jag tyckte filmen var ett riktigt bottennapp och klart den sämsta jag hittills sett av De Toth. En riktig B-rulle i ordets rätta bemärkelse. Kirk Douglas imponerade inte speciellt, dock var det roligt att se Walter Matthau i rollen som skurk. Kvinnosynen var dessutom särdeles rutten, t o m för 50-talet, då Douglas praktiskt taget våldtog indianhövdingens dotter för att han ville och sen blev hon "hans".

http://www.imdb.com/title/tt0048204/combined

Man in the Saddle från 1951 handlar om en girig markägare vars vidare expansion motsätts av grannen (Randolph Scott) som driver boskap. Saken blir inte bättre av att markägaren har gift sig med Scotts gamla kärlek. När markägaren dödar en av Scotts män för att skrämma honom börjar kriget.

"Man in the Saddle" överraskade inte direkt, men jag gillar Randolph Scott i westernfilmer så det gjorde mycket för intrycket. Dessutom väldigt snyggt foto i klar Technicolor med vida bergslandskap och intressanta filmningar, bl a så skjuts det rätt in i kameran.

http://www.imdb.com/title/tt0043781/combined

Instämmer helt!
Är man det mista intresserad av noir måste man se Crime Wave!
Finns dessutom i en utmärkt utgåva på DVD.

Här en intressant artikel om filmen:

http://www.noiroftheweek.com/2012_03_01_archive.html