"vitvå" vs "vi två"

Talspråk.

1) "Vitvå ska skriva om prover"
2) "Vi två ska skriva om provet"

Här ser jag en klar betydelsekillnad.

Vid 1) Är det ett grupparbete som refuserats i 2) är det två personer som kuggats men skulle lika väl kunnat ha varit tre eller fyra om provet varit svårare.

Fråga ett.
Håller ni med om den betydelseskillnaden?

Vitvå i skriftspråk finns inte i SAOL. Men gogglar man finner man flera träffar på vitvå, nitvå och osstvå som sammansatta ord.

Fråga två.
Är det grammatiskt riktigt att i svenskt talspråk beskriva: "vitvå, nitvå och osstvå" som personliga pronomen i dualis, medan "vi två, ni två och oss två" är personligt pronomen i plurasis tillsammans med ett räkneord?

Fråga tre.
Tycker ni att vitvå, nitvå och osstvå bör införas som separata ord i skriftspråket?

1.Ja
2.beror på, förklarar nedan
3.Nej

Tror inte ens dessa orden används, är det inte helt enkelt felskrivingar? glömt mellanslaget?

Googlar man på en felstavning så får man upp alla andra felstavningar av samma typ. Två fel blir inte ett rätt. Det heter vi två, ni två, oss två, alltid och inget annat. SAOL/SAOB tar inte upp felstavningar.

Dessutom stavas googlar just googlar efter Google och inte gogglar.

I skrift är inte innovationen »vitvå« accepterat annat än som ploj. Skulle jag ploja till det lite till så skulle jag skriva »vi2«. Språktekniskt är det inte alls omöjligt att införa ett pronomen för dualis första, andra och tredje person. Jag tror vi har någon äldre rest av dualis, men jag kommer inte på exempel just nu och här.

Ditt exempel visar för övrigt en svaghet i gängse skriftspråk. Det finns en betydelseskillnad:

a. Vi två ska skriva óm provet. — (göra det igen)

b. Vi två ska skriva om provet. — (skriva en bedömning av provet som sådant)

Där propagerar jag ibland för en frivillig accent på betonat óm. Det kommer nog en artikel i SvD Brännpunkt och då kan ni tänka på var ni såg óm först: på FB Forum Språk.

Jag håller med om att betydelseskillnaden är en betydelseskillnad, däremot anser jag inte att det är någon distinktion som åtminstone i mitt språk markeras grammatiskt i vare sig skrift eller tal. När den finns finns den bara i huvet men hörs inte.

Hur menar du att uttalet och eventuellt de grammatiska egenskaperna skiljer sig? Jag kan inte komma på någon skillnad.

Nej, det har jag aldrig känt något behov av.

1: Nej, inte egentligen. Det är två separata ord och jag har inte varit med om uttalsskillnad där man har förväntat sig annorlunda betydelse. Meningen kommer ur sammanhanget, inte uttalet.

2:Nej. Det finns ingen anledning att skriva ihop orden, med ovanstående anledning.
3:Nej. Se ovan.

Är det här någon skum dialektal grej?
Var har TS snappat upp det här?

Jag googlade på dessa ord men håller inte riktigt med dig angående resultatet. Jag fick ~7 000 träffar på vitvå vilket är extremt få. Dessutom verkar många av träffarna syfta på diverse företag som heter Vitvå. Jag fick ännu färre träffar på nitvå, endast 202. Där verkar många av träffarna röra sig om stavfel av nivå. En sökning på osstvå ger mig hela 133 träffar. Man kan ju jämföra dessa resultat med den normala stavningen för att förstå hur ovanliga sammanskrivningarna är: vi två = 3,9 miljoner, ni två = nästan 1 miljon och oss två = nästan en miljon.

Det var den här artikeln i NE som jag inte hade i minnet direkt:

dualis ... (av lat. dualis 'som har med två att göra', av lat. duo 'två'), numerus (i vissa språk, t.ex. sanskrit och forngrekiska) vid sidan av singularis och pluralis, använt för att ange tvåtal, särskilt om företeelser som uppträder parvis. I fornisländskan fanns rester av dualis, t.ex. vit 'vi två' gentemot vér 'vi' (om fler än två).

Svenska Wikipedia har en lite äventyrligare skrivning i samma anda. Engelska varianten får betecknas som ambitiös.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dualis
http://en.wikipedia.org/wiki/Dual_(grammatical_number)

I min fornsvenska grammatiknyckel hittar jag följande: ”För personliga pronomen finns också ett fåtal exempel på dualis, ett numerus som anger tvåtal: vit (1p.) och it (2p.)”. Synd att vi inte har kvar dessa, de skulle kunna visa sig behändiga.