Ordet 'kanske':s syntaktiska egenskaper

Är det inte märkligt hur ordet kanske beter sig i svensk syntax? Specifikt i förhållande till V2-regeln. De här två meningarna är båda grammatiska:

Kanske kommer hon på torsdag.
Kanske hon kommer på torsdag.

Jämför det med vilket annat framförställt adverbial som helst:

Inte kommer hon på torsdag.
* Inte hon kommer på torsdag.

Förmodligen kommer hon på torsdag.
* Förmodligen hon kommer på torsdag.

Nu är mina intuitioner alldeles för befläckade av att ha funderat på det, men vad säger ni om måhända och andra synonymer till kanske? Finns det några andra ord som beter sig likadant?

Någon som vet hur det förhåller sig i grannspråken? Någon som inte håller med min språkkänsla? Någon med tillgång till SAG som kan kolla om det står något intressant där?

Jo, det är märkligt. Det blir även tydligt när ett annat adverbial står i fundamentet:

I dag kanske hon kommer.
*I dag förmodligen hon kommer.

En förklaring kanske (!) kan vara att kanske är en grammatikalisering av kan och ske, vilket gör att finns ett finit verb inbakat.

Behöver verkligen ordparet »kan« och »ske« grammatikaliseras? De är grammatiska redan i konstruktioner som:

Visst, sådant kan ske när man minst anar det.

En alternativ tolkning är att snabbt uttal lett till skrivningen »kanske« som därmed blev lexikaliserad. En tredje tolkning är att ett ställföreträdande »det kan ske att« förkortats till »kanske«. Sen har adverbialet anslutit sig till övriga.

– Det kan ske att hon kommer på torsdag.
– Kanske hon kommer på torsdag.
– Kanske kommer hon på torsdag.
– Säkert kommer hon på torsdag.

Utan SAG säger jag att »måhända« är ett parallellfall, men med kraftig stilskillnad.

– Måhända hade de hoppats på bättre stöd i omröstningen.
– Måhända de hade hoppats på bättre stöd i omröstningen.

Det är väl den enda rimliga förklaringen. Det är en aning lustigt att måhända inte har samma egenskaper (i alla fall inte i mitt eget språk).

Men måhända kan du väl inte sätta i andra plats i huvudsats?
*De måhända hade hoppats på bättre stöd.
Jfr: De kanske hade hoppats på bättre stöd.

Inte skär det illa i mitt språköra, men jag missade poängen. Vg se editering.

Jämför NE ordbok: de fick inte det stöd de måhända hoppats på

Här står måhända i bisats ("som de måhända (hade) hoppats på"), och därmed på sin regelrätta plats före (det strukna) finita verbet (jfr BIFF-regeln samt ha-strykning i bisats).

Ja, och »säkert« kan ta samma traditionella plats som »måhända« i det försiktiga exemplet.

PS: Ordböckerna hänvisar för både svenska »kanske« och danska "måske" till lågryska mach schen. Möjligen gör det att man i sydväst är benägen att låta »kanske« och »måhända« bli parallella grammatiskt sett.