2012-01-29, 05:34
#1
Kön: Man
Ålder: 19
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Alkohol, LSD, någon form utav benso
Substans: 4-ho-met
Dos: 25-30mg
Trippens varaktighet: ca 6 timmar
Inledning:
Det hela började med att jag satt på en pub och drack några bira med en föredetta klasskamrat varpå jag får ett samtal från en annan kompis, vi kan kalla honom per.
Per berättar att han köpt hem lite 4-ho-met och undrar om jag är sugen på att hänga med han på en resa i den komplexa värld som vår hjärna är,givetvis var jag sugen så jag tog bussen dit och många tankar flödade.
Hur skulle denna hallucinogen vara jämfört med min enda andra tripp som var LSD?
Hur skulle jag reagera med tanke på att jag var lätt berusad vid tillfället?
Väl framme så väntade en förväntansfull per på sitt rum med två stycken små tvåfärgade gelatinkapslar i sin hand.
23:00
Efter lite snack om bästa sätt att inta det på så kommer vi överens om att dela kapseln och hälla ner pulvret i ett glas med vatten och sedan svepa detta.
Sagt och gjort sedan inväntades effekt.
23:10
En mild känsla av oro i magen uppstår som jag mycket väl känner igen från min föregående syra tripp månaden innan.
Vi bestämmer oss för att ta några kannor färg och gå ut för att fortsätta väntan.
23:20
Nu slår det mig kraftigare än jag någonsin kunnat förutse,en enormt stark känsla av eufori som endast kan uppstå på kemisk väg sköljer över hela mig.
Det känns som om någon lyft en dimridå från ögonen och du ser världen som den var tänkt att beskådas, små blåa och röda punkter likt den punkt en laserpekare skapar uppstår på alla platta ytor och gräset på marken lyser intensivt i sin gröna färg.
tid är nu inte en statisk sak utan istället en bortglömd artefakt som endast de lägre livsformerna behöver för att kunna relatera till sin omvärld.
Tar upp min mobil ur fickan för att kolla vad klockan är men lika snabbt som jag stoppat ner den igen så har jag glömt vad den visade för tid.
??.??
Jag och Per fumlar runt bland buskar och snår för att hitta fram till tunnlen vi tänkt måla i,hela kroppen känns helt underbar och synen fylls av mönster som mest kan liknas vid gamla egyptiska tecken och symboler.
Buskarna leker och slingrar sig runt varandra i pulser,ena sekunder "andas" dom in och nästa ut.
Väl framme vid tunneln så känns det intensivare än någonsin, vi har nått peaken och nu är det dags att släppa lös sitt obegränsade sinne på denna tomma vackra betongvägg.
Per tar med stor möda fram en svart sprejburk och sätter på första bästa cap,förmodligen någon form utan fatcap.
Hela väggen har ett till lager utanpå den befintliga fysiska väggen som är nästan genomskinligt, ungefär som tunn dimma.
Per försöker göra sin tag på väggen men snöar istället in på den befintliga målningen i krom på den motsatta sidan av tunneln, jag kan inte riktigt förstå hur någon dödlig människa kunna skapa ett sådant urbant konstverk som detta men vackert är det.
När det var min tur att måla så flödade så mycket tankar i mitt huvud att det var omöjligt att komma på något att måla,så därför gjorde jag bara vågiga sträck som var högst tillfredställande att kolla på.
Det kändes som att färgen kom direkt från mitt finger, och inte från en burk i metall med en blandning av högt komprimerad gas och färg.
Denna tunnel blev vårt hem för en stor del av kvällen, just för att den kändes så säker och trygg.
Jag kände mig väldigt sugen på en cigarett men eftersom vi inte hade så gott om dessa så delade vi på en.
Det var otroligt gott att ta djupa bloss och sedan blåsa ut röken, som skiftade färg i nyanser av blått och grönt.
Glöden kändes mycket "glödigare" än vanligt och när jag viftade med cigaretten så blev det fina neonliknande tracers.
Jag försökte skriva saker i luften i hopp om att Per kunde läsa dem, men han förklarade att tracern inte stannade länge nog att hinna läsa klart ordet.
Vi packade ihop färgen och bestämde oss för att vidare för att upptäcka nya saker.
Samtalen vi hade var väldigt diffusa och flummiga, många teorier om livet och universum diskuterades och allt kändes så uppenbart och klart.
En stor gräsmatta,kanske någon form utav park uppenbarade sig och så långt ögat kunde nå såg jag mönster som liknade tegelstenar med klara linjer av blått mellan sig,på vissa ställen var där stora bokstäver i rött&blått ljus men så fort jag försökte tyda dessa så blev det svårt att se dem.
Många gånger försökte jag läsa vad det stod men varje gång så var det som ett främmande språk med bokstäver som inte förekommer i ett vanligt alfabet.
Per kände för att gå tillbaka hem och sätta sig vid datan,så vi började gå den vid nyktert tillstånd 10minuter långa färden hem.
På vägen dit var det fullt av distraktionsmoment och ofta kom man på sig själv att stå och beundra en gatulampa som om det varit en mycket vacker kvinna som stod upprest där bara för mig och Per.
Jag kände nu att effekterna började avta lite och Per instämde på att nu var vi nog nere för landning.
Väl hemma hos Per så tog han fram en bild på sin dator som föreställde någon form utav framtidsteknologi med invecklade kugghjul och geometriska former i dystra grågröna färger.
Dessa kugghjul snurrade flitigt likt en välsmord maskin och pulserade i olika färger när man beskådade dem.
Per var nu helt landad och ville lägga sig och jag bestämde mig för att uttnytja det lilla jag hade kvar av trippen till att leka med en "3d" tavla föreställande något exotiskt djur som ändrade position beroende på vilken vinkel man tittade på den ifrån.
Denna tavla hade likt väggen i tunneln ett tunt skikt av någon form utav energi som svävade utanför bilden.
Jag förde min handflata sakta mot skiktet och precis innan jag kom i kontakt med det så strålande en stark våg av energi från min handflata ut i min kropp.
Känslan av att vara trött var bortglömd, men jag skulle upp vid lunchtid dagen efter så jag bestämde mig för att sova.
Ursäkta mig för eventuella stavfel & luddig text som resultat av sömnbrist samt obefintlig vana att formulera mig i textformat.
Ålder: 19
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Alkohol, LSD, någon form utav benso
Substans: 4-ho-met
Dos: 25-30mg
Trippens varaktighet: ca 6 timmar
Inledning:
Det hela började med att jag satt på en pub och drack några bira med en föredetta klasskamrat varpå jag får ett samtal från en annan kompis, vi kan kalla honom per.
Per berättar att han köpt hem lite 4-ho-met och undrar om jag är sugen på att hänga med han på en resa i den komplexa värld som vår hjärna är,givetvis var jag sugen så jag tog bussen dit och många tankar flödade.
Hur skulle denna hallucinogen vara jämfört med min enda andra tripp som var LSD?
Hur skulle jag reagera med tanke på att jag var lätt berusad vid tillfället?
Väl framme så väntade en förväntansfull per på sitt rum med två stycken små tvåfärgade gelatinkapslar i sin hand.
23:00
Efter lite snack om bästa sätt att inta det på så kommer vi överens om att dela kapseln och hälla ner pulvret i ett glas med vatten och sedan svepa detta.
Sagt och gjort sedan inväntades effekt.
23:10
En mild känsla av oro i magen uppstår som jag mycket väl känner igen från min föregående syra tripp månaden innan.
Vi bestämmer oss för att ta några kannor färg och gå ut för att fortsätta väntan.
23:20
Nu slår det mig kraftigare än jag någonsin kunnat förutse,en enormt stark känsla av eufori som endast kan uppstå på kemisk väg sköljer över hela mig.
Det känns som om någon lyft en dimridå från ögonen och du ser världen som den var tänkt att beskådas, små blåa och röda punkter likt den punkt en laserpekare skapar uppstår på alla platta ytor och gräset på marken lyser intensivt i sin gröna färg.
tid är nu inte en statisk sak utan istället en bortglömd artefakt som endast de lägre livsformerna behöver för att kunna relatera till sin omvärld.
Tar upp min mobil ur fickan för att kolla vad klockan är men lika snabbt som jag stoppat ner den igen så har jag glömt vad den visade för tid.
??.??
Jag och Per fumlar runt bland buskar och snår för att hitta fram till tunnlen vi tänkt måla i,hela kroppen känns helt underbar och synen fylls av mönster som mest kan liknas vid gamla egyptiska tecken och symboler.
Buskarna leker och slingrar sig runt varandra i pulser,ena sekunder "andas" dom in och nästa ut.
Väl framme vid tunneln så känns det intensivare än någonsin, vi har nått peaken och nu är det dags att släppa lös sitt obegränsade sinne på denna tomma vackra betongvägg.
Per tar med stor möda fram en svart sprejburk och sätter på första bästa cap,förmodligen någon form utan fatcap.
Hela väggen har ett till lager utanpå den befintliga fysiska väggen som är nästan genomskinligt, ungefär som tunn dimma.
Per försöker göra sin tag på väggen men snöar istället in på den befintliga målningen i krom på den motsatta sidan av tunneln, jag kan inte riktigt förstå hur någon dödlig människa kunna skapa ett sådant urbant konstverk som detta men vackert är det.
När det var min tur att måla så flödade så mycket tankar i mitt huvud att det var omöjligt att komma på något att måla,så därför gjorde jag bara vågiga sträck som var högst tillfredställande att kolla på.
Det kändes som att färgen kom direkt från mitt finger, och inte från en burk i metall med en blandning av högt komprimerad gas och färg.
Denna tunnel blev vårt hem för en stor del av kvällen, just för att den kändes så säker och trygg.
Jag kände mig väldigt sugen på en cigarett men eftersom vi inte hade så gott om dessa så delade vi på en.
Det var otroligt gott att ta djupa bloss och sedan blåsa ut röken, som skiftade färg i nyanser av blått och grönt.
Glöden kändes mycket "glödigare" än vanligt och när jag viftade med cigaretten så blev det fina neonliknande tracers.
Jag försökte skriva saker i luften i hopp om att Per kunde läsa dem, men han förklarade att tracern inte stannade länge nog att hinna läsa klart ordet.
Vi packade ihop färgen och bestämde oss för att vidare för att upptäcka nya saker.
Samtalen vi hade var väldigt diffusa och flummiga, många teorier om livet och universum diskuterades och allt kändes så uppenbart och klart.
En stor gräsmatta,kanske någon form utav park uppenbarade sig och så långt ögat kunde nå såg jag mönster som liknade tegelstenar med klara linjer av blått mellan sig,på vissa ställen var där stora bokstäver i rött&blått ljus men så fort jag försökte tyda dessa så blev det svårt att se dem.
Många gånger försökte jag läsa vad det stod men varje gång så var det som ett främmande språk med bokstäver som inte förekommer i ett vanligt alfabet.
Per kände för att gå tillbaka hem och sätta sig vid datan,så vi började gå den vid nyktert tillstånd 10minuter långa färden hem.
På vägen dit var det fullt av distraktionsmoment och ofta kom man på sig själv att stå och beundra en gatulampa som om det varit en mycket vacker kvinna som stod upprest där bara för mig och Per.
Jag kände nu att effekterna började avta lite och Per instämde på att nu var vi nog nere för landning.
Väl hemma hos Per så tog han fram en bild på sin dator som föreställde någon form utav framtidsteknologi med invecklade kugghjul och geometriska former i dystra grågröna färger.
Dessa kugghjul snurrade flitigt likt en välsmord maskin och pulserade i olika färger när man beskådade dem.
Per var nu helt landad och ville lägga sig och jag bestämde mig för att uttnytja det lilla jag hade kvar av trippen till att leka med en "3d" tavla föreställande något exotiskt djur som ändrade position beroende på vilken vinkel man tittade på den ifrån.
Denna tavla hade likt väggen i tunneln ett tunt skikt av någon form utav energi som svävade utanför bilden.
Jag förde min handflata sakta mot skiktet och precis innan jag kom i kontakt med det så strålande en stark våg av energi från min handflata ut i min kropp.
Känslan av att vara trött var bortglömd, men jag skulle upp vid lunchtid dagen efter så jag bestämde mig för att sova.
Ursäkta mig för eventuella stavfel & luddig text som resultat av sömnbrist samt obefintlig vana att formulera mig i textformat.
