2012-01-25, 17:24
#1
Hela började med att jag traffade henne svagt på någon fest nångång ibland i början, la inte så mkt vikt / Tid på det. gick nog 2 år under sådana förhållanden tills vi på en nyårsafton fann oss i varandras armar mitt på torget bara hon och jag vid tolvslaget.
Efter det utvecklades det hela succesivt och vi var till sammans i 3 år hon va (15 jag va 19) när vi blev tillsammans.
Vi hade det sjukligt underbart hela tiden, handen på hjärtat så hade vi bara 1 bråk då vi faktiskt va förbannade. Det gick förvisso över efter någon timme.
Hur eller hur. Så blev det mer och mer verkligt att hon ville göra mkt med sitt liv. Hon går natur och vill plugga vidare långt härifrån. JAg sa att ja är öppen för att flytta med och allt. Men ju närmre det kröp hennes student desto mer började det bubbla upp för henne att hon inte hade fått uppleva saker, göra duma saker man ångrar. Första katastrof fyllan, Allt man gör i tonåren.
Detta gjorde att det tog slut mellan oss. Men vi daltade mycket fram och tillbaka hur "vi" ( ni läser hon ) Men efter ett tag i allt velande sa jag stopp. Kan inte hålla på att vänta och vänta och vänta . Så jag sa att jag inte ville att hon skulle höra av sig mer, tog bort nummer och allt. Va OTROLIGT tungt, spyfärdig hela dagarna.
efter ett par månader utan någon kontakt alls, då jag håller mig borta från festställen här i risk om att springa på henne, så känndes de fortfarande as jobbigt.
Men jag tog mig i kragen och masade mig ut till lokala fest stället. Någon petar mig på ryggen, vänder mig om .... HON lika snygg som alltid. Allt bara föll samman - Jag sa hur mkt jag älskar och saknar henne, hon börjar gråta osv osv. Sen bestämmde vi oss för att gå hem till mig, ett tu tre så låg vi nakna i sängen och jätte mysigt. Vi fortsatte träffas ett par veckor. Men sen kom det tillbaka igen att hon inte kan ha ett förhållande. ( Jag förstår henne i detta ) Men det som gör mig så kluven är allt hon sa / säger.
"Älskar fortfarande dig och kommer alltid att göra, Vi skulle träffats om ett par år ist allt hade vatt mycket bättre då. Kommer aldrig hitta någon som du. "
Detta va ca 4 månader sen. Och jag fortsätter tänka på henne. Vissa dagar mår man så där katastrof innombords.
Hon känns verkligen som den ända för mig ( Kliché iknow ) men det känns så.
Innan henne var jag väldigt sexuellt aktiv. Och precis efter som någon slags "tröst" att känna sig behövd ...
Men nu har jag blibit helt ointresserad av sex mer eller mindre, sliter i han själv ist även att sex kan fås väldigt lätt..
VAFAN SKA MAN GÖRA ? Någon som vatt i samma pissskit som har bra råd ? Tips ? Något ?
Saknar henne sjukt mkt.
Efter det utvecklades det hela succesivt och vi var till sammans i 3 år hon va (15 jag va 19) när vi blev tillsammans.
Vi hade det sjukligt underbart hela tiden, handen på hjärtat så hade vi bara 1 bråk då vi faktiskt va förbannade. Det gick förvisso över efter någon timme.
Hur eller hur. Så blev det mer och mer verkligt att hon ville göra mkt med sitt liv. Hon går natur och vill plugga vidare långt härifrån. JAg sa att ja är öppen för att flytta med och allt. Men ju närmre det kröp hennes student desto mer började det bubbla upp för henne att hon inte hade fått uppleva saker, göra duma saker man ångrar. Första katastrof fyllan, Allt man gör i tonåren.
Detta gjorde att det tog slut mellan oss. Men vi daltade mycket fram och tillbaka hur "vi" ( ni läser hon ) Men efter ett tag i allt velande sa jag stopp. Kan inte hålla på att vänta och vänta och vänta . Så jag sa att jag inte ville att hon skulle höra av sig mer, tog bort nummer och allt. Va OTROLIGT tungt, spyfärdig hela dagarna.
efter ett par månader utan någon kontakt alls, då jag håller mig borta från festställen här i risk om att springa på henne, så känndes de fortfarande as jobbigt.
Men jag tog mig i kragen och masade mig ut till lokala fest stället. Någon petar mig på ryggen, vänder mig om .... HON lika snygg som alltid. Allt bara föll samman - Jag sa hur mkt jag älskar och saknar henne, hon börjar gråta osv osv. Sen bestämmde vi oss för att gå hem till mig, ett tu tre så låg vi nakna i sängen och jätte mysigt. Vi fortsatte träffas ett par veckor. Men sen kom det tillbaka igen att hon inte kan ha ett förhållande. ( Jag förstår henne i detta ) Men det som gör mig så kluven är allt hon sa / säger.
"Älskar fortfarande dig och kommer alltid att göra, Vi skulle träffats om ett par år ist allt hade vatt mycket bättre då. Kommer aldrig hitta någon som du. "
Detta va ca 4 månader sen. Och jag fortsätter tänka på henne. Vissa dagar mår man så där katastrof innombords.
Hon känns verkligen som den ända för mig ( Kliché iknow ) men det känns så.
Innan henne var jag väldigt sexuellt aktiv. Och precis efter som någon slags "tröst" att känna sig behövd ...
Men nu har jag blibit helt ointresserad av sex mer eller mindre, sliter i han själv ist även att sex kan fås väldigt lätt..
VAFAN SKA MAN GÖRA ? Någon som vatt i samma pissskit som har bra råd ? Tips ? Något ?
Saknar henne sjukt mkt.