Är det alltid OK att provocera kristendomen?

Okej, på senare tid har jag lagt märke till hur man återkommande använder Bibeln som en utgångspunkt för provokation. Jag hade oturen att besöka Salome på Göteborgs Operan, men blev inte långvarig - det var inget annat än provokativt, äcklande och jävligt tråkigt (+ dåliga sångare mm.). Vilket som, kristendomen har ingen större betydelse i mitt liv (ännu), men jag lackar när jag ser hur man närmast kvoterar in religionen när man i kulturfalangen väljer någon att jävlas med. Judendomen kommer ständigt undan, antagligen pga. sin historia, buddismen/hinduismen är antagligen för främmande för att driva med och islam behöver ju knappast en närmare förklaring.

Länkar till föreställningar som rör kristendomen (på ett perverst vis):

http://www.youtube.com/watch?v=5xitMHlO4-M
http://www.stadsteatern.goteborg.se/...12012-/bibeln/
http://www.gp.se/kulturnoje/scenkons...-ett-guds-barn

(Fyll gärna på!)

Varför kan man inte skildra Bibelns historier på det sätt de är ämnade att beröra läsaren. Jag menar det är ju trots allt inga dåliga "sagor". Men så fort dessa kulturkärringar (förmodligen vänstersympatisörer) får en chans ska de förlöjliga, provocera och trampa på kristendomen. Är det för att sopa rent Sveriges historiska arv - och verkligen visa att vi inte har någon form av gemenskap i det här jävla landet? Varför kan man inte ha en föreställning där Mohammed är en blond och blåögd bög som blir avsugen på scen - om man nu ska driva med religioner överhuvudtaget? För att exemplifiera hur äckligt man vågar skildra Bibeln i operan Salome: På scen gruppvåldtar man en död man analt och har roligt med den dödes kropp (rider på den osv) + sporadiska avsugningar, skjutande av heroin, allmänt snuskigt leverne, kannibalism - det hela stinker av låg kvalité - vad i helvete?

Det är ett så oerhört milt försök att trasa sönder något som många av våra äldre svenskar vuxit upp med - och mått bra av. Som sagt jag försöker bara försvara kristendomen mot förstå-sig-påarnas kladdande fingrar, och inte kristendomen som religion. Jag tycker väl mest att om man nu ska använda religioner som teman och föremål i föreställningar mm. kan man väl i alla fall våga sig på att använda dem alla (i det "mångkulturella" jävla Sverige).

Självklart ska man få driva med alla religioner.

Vissa är helt enkelt mer skitnödiga än andra och accepterar inte att man skojar om deras favvobok (liknande fenomen hittar man hos läsare av Harry Potter, Sagan om Ringen, etc)


Att det skulle vara mer eller mindre okej att driva med just kristendomen är löjligt, särskilt då det i princip är samma grej som islam och judendom. Men som du säger, judendomen har sin historia av förtryck att gnälla om och islam.. Ja, de verkar vara bajsnödiga som få.

Det är ok att ifrågasätta och reflektera över tron och de olika religionerna men det verkar tillhöra god ton att håna kristendomen. Just ditt exempel visar dock en annan sida av konstnärliga livet, människor som inte är bra nog i sitt yrke för att slå igenom hittar på något för att provocera. Att sätta upp en opera är ett krävande arbete men om man slänger in en massa obseniteter så kan man påstå att man har en ny revolutionerande tolkning av Bibeln och får uppmärksamhet från media och sålda biljetter. Det handlar om marknadsföring.
Sedan har du rätt, kristna i Sverige är ofta timida personer och ingen är rädd för vilka konsekvenserna blir av att såra deras känslor.

Jag tvivlar på att någon blir sårad eller provocerad av sådant här, det är provocerande på samma sätt som ett litet barn som bajsar på golvet är provocerande, det är äckligt men i slutändan skäms man mest och tycker synd om detta barn istället. Viktigt att tillägga här är att ett sådant barn i vilket fall kan utvecklas och bli en respektabel individ, tyvärr kan människorna som TS talar om inte utvecklas till något annat än ett kadaver, en utveckling som enligt mitt sunda omdöme bör accelereras.

I Salome är ju bara en enda person kristen, Johannes Döparen, som samtidigit råkar vara typ den ende sympatiske personen i hela operan... Herodes, hans fru och Salome däremot, de är alla judar och inte direkt porträtterade som några trevliga typer... Dessutom har man i operan lagt in en scen med några stolliga rabbiner som babblar i munnen på varandra om omskärelse, något som inte finns i NT (på det stället i alla fall)...

Må så vara, men men mycket hade ju noll anknytning till någonting och var ingenting annat än ett öppet hån/spottloska mot kristendomen/kristna - varför (eventuellt svar ges ovan).. Den äcklade mig och jag tyckte ärligt talat synd om tanten bredvid mig som klätt upp sig, tagit med sina kikare osv. det var defivinitivt det sämsta jag någonsin sett.

Frågan är väl egentligen varför kristendomen är ett återkommande tema inom dagens svenska kulturyttringar som ofta behandlas på ett provokativt sätt - är det en uppgörelse för något eller?

Varför gör man exempelvis en teaterpjäs som heter "Bibeln" som sedan ska handla om b la. islamafobi? Vore det inte mer passande att kalla pjäsen "Koranen" och arbeta utifrån denna? Eller är man ute på för hal is då?

Haha, jorå det är jag fullt medveten om! Jag tycker väl att man kan jävlas bäst man vill, men varför är kristendomen en så ofta förekommande tema idag? Vad vill man uppnå med att tracka eventuella kristna? Är det någon hämd/upprättelse eller ett verktyg för att vända massorna mot varandra?

Det finns bara några få grupper i Sverige som anses förtjäna respekt - grupper som inte får offentligt kritiseras eller skojas om.

I stället skall vi andra låta oss berikas av dessa människor och deras fina kultur och livsstil...

De är:

• Homosexuella och andra fantastiska människor med sexuella störningar. Dessa är Sveriges okrönta kungar och (drag)queens för tillfället.
• Asylsökande, särskilt om de inte kan läsa och inte vet hur man använder en dusch och deodorant.
• Småbarnsföräldrar - de har frihet att bete sig precis hur som helst, de har ju baaaaarn....
• Skilsmässo-offer. Spelar ingen roll om personen själv framkallat skilsmässan genom att fullständigt missköta sitt äktenskap och själv begärt skilmässa.....
• Barn och tonåringar. Barn är perfekta änglar som kan och vet bättre än sina föräldrar. Ve den fruktansvärda förälder som skulle få för sig att försöka uppfostra sina barn eller lära dem artighet, arbetsamhet osv.
• Judar och muslimer. Deras religion får INTE kritiseras.

Då finns det en grupp till som inte passar in in normen. De kristna.
Go get them!!!!!!!! Hjärntvättade idioter! Menlösa fån som inte kan leva utan en "krycka" att stötta sig på. Idioter som inte har fattat att Darwin, Dollar och politisk korrekthet är det man skall tro på idag.

Läste att någon satt igång en utställning av bibelmotiv med ett homosexuellt tema förra året. Detta ställdes ut i KYRKAN, runt om i Sverige. Någon som vet mer?

Jag är lyckligtvis medborgare i ett annat land, och efter vad jag har sett under 6 månader i Sverige är min uppfattning klar. This country is going to hell in a handbasket. I'm getting out.
Behandlingen av kristendomen är ett strålande exempel.

Ja, det är sant iofs. Skulle gärna se kritiska utställningar gällande judendom, buddhism eller islam etc.

Men nu är det väl kristna som är den största gruppen här och därmed får räkna med mest uppmärksamhet...

Ursäkta mitt långa inlägg, men jag skulle bli glad om du ändå läste det. Det handlar kanske inte till så stor del om att driva med religioner, men det analyserar däremot Salomes historiska betydelse, varför GBG-uppsättningen såg ut som den gjorde, problemen med dagens operakultur och slutligen lite om provokation inom konst kontra klassisk skönhet. Gå till köket, hämta något gott och sätt dig ned framför datorn och njut avläsningen! Sådär kan du ju inte säga! Du påstår att operan Salome är en spottloska mot kristendomen och undrar varför man aldrig gör narr av andra religioner, exempelvis judendomen. Jag svarar att Salome, Herodes och dennes hustru alla är judar och alla ger ett väldigt osympatiskt intryckn och att man dessutom har en flock stolliga rabbiner som babblar i munnen på varandra om omskärelse, samtidigt som Johannes Döparen är den ende kristne karaktären och samtidigt den mest sympatiske, varpå jag drar slutsatsen att om det är någon folkgrupp som Salome framställer i dålig dager så är det judarna. Vad svarar du då?? Jo, "Må så vara...", innan du fortsätter att ge mig precis samma icke-hållbara argument som du gav i och med trådstarten.

Det du säger är som att säga att Richard Wagers Siegfried gör narr av asatroende för att dvärgen Mime beter sig på ett fruktansvärt osmakligt sätt. Sedan frågar du dig varför det är okej att håna asatro men inte judendom. Jag förklarar att alla asar är avbildade på ett sådant sätt att man kan sympatisera med dem samtidigit som Wagner-forskare menar att Wager medvetet givit Mime ett beteende som kommer från dåtida stereotypiska nidbilder av judar... Men du svarar bara "Må så vara" för att sedan återupprrepa ditt förra argument, som om du inte läst vad jag skrev.

Vad du däremot har rätt är att just denna uppsättning av Wagner är en spottloska, men inte mot kristendomen utan helt enkelt mot god smak. När det gäller opera är det ju tyvärr så att det mestadels är samma gamla operor som spelas om och om igen, för samma gamla publik. Eftersom det kan vara så att de flesta människor som ser en opera har sett den förut brukar regissörerna ofta leka med att spela operan i experimentella tappningar, som ofta tar sig uttryck genom att man leker med sceneriet, kläderna och rekvisitan och/eller låter operan i fråga utspela sig i en helt annan tidsålder. Detta är inte nödvändigtvis helt fel, t.ex. så såg jag förra året en uppsättning av Jenufa som utspelade sig i något kommunistland under Stalins tid, vilket fungerade väldigt bra och bara framhävde operans mörka stämning. En annan sak som regissörerna kan leka med är att t.ex. ena gången köra operan på originalspråk och nästa gång i svensk översättning. Har man väntat på att få se en klassisk opera och sen får se den i science fiction-tappning är det klart att man kan bli besviken, men man måste komma ihåg att personerna i publiken som ser operan för första gången mycket väl kan vara i minoritet, och därför vill många i publiken nog se operan i annan tappning än förra gången de såg den.

Det är lätt att irritera sig på skådespelarna, regissören och scenografen, men det är inte bara deras fel. Du har kanske märkt att unga människor ofta är väldigt svagt representerade i en genomsnittlig operapublik. Kompositörer skriver också hellre musik till film, TV och dataspel än gör operor, och efterfrågan av librettister är låg. Både kulturkritiker och vanlig publik är också väldigt inskränkta när det gäller att acceptera ny skrivna operor, visst kan en ny opera få fina recensioner man att säga att den är bättre än "klassikerna" är tabu. Eftersom folk redan på förhand har bestämt sig för att klassikerna är oslagbara kan det ju inte heller bli några nya klassiker, och då operahus då och då kör nyskrivna operor blir de säkert ofta ekonomiska floppar. Även om säkert många vana operabesökare också irriterar sig på att köpmän från 1600-talets Venedig eller Florens går runt i kostym och portfölj så tror jag deras förakt för nya operor sätter personerna som skapar regi och scenografi i en väldigt okreativ sits. Inte konstigt då att de vill leka av sig.

...och ibland leker de förstås av sig på ett synnerligen osmakligt sätt. Jag har t.ex. hört om en hiphop-gangstarversion av Wagners ringtetralogi där Wotan är en "pimp" och Brünnhilde en "ho", och det är väl lite lika med den Salome-uppsättning du såg. Men även om jag inte vill försvara uppsättningen vill jag försöka förklara den. Som du kanske vet var Salome ett väldigt provokativt alster redan från början; både Oscar Wildes teater och Richard Strauss' opera upprörde många människor på den tiden. Någon under bältet-nekrofili fanns så vitt jag vet inte i operans originaluppsättning, men däremot ligger ju Salome och åmar sig på golvet och kysser Johannes Döparens avhuggna huvud och Herodes var ju en slemmig, gubbsjuk rackare redan i Bibeln... Nu är det ju oklart om Herodes i verkligheten hade något sexuellt intresse för Salome, han hade ju epitetet Antipas (som betyder just "osympatisk") och var illa omtyckt av många, både andra judar och kristna, så bibliska gubbsjuka ju vara osanning. Om han däremot hade ett gubbsjukt intresse för Salome var han dock incestuös också, för Salome var inte bara hans frus dotter från ett tidigare äktenskap, utan också hans släkting (det kan ha varit så att hans fru var gift med hans bror innan, jag minns inte riktigt).

I vilket fall som helst så framställde ju Wilde hela Salome-historien som ännu mer äcklig än den är i Bibeln, och med tanke på vilken retsticka Wilde var så är det troligt att han njöt av att provocera folk med sin teaterpjäs. Och att provocera folk lyckades han som sagt med! Då Strauss senare gjorde en opera av pjäsen blev också många provocerade, inte bara för äcklet utan också för musiken som var väldigt dissonant för sin tid; jag tror att Strauss använde denna dissonans för att ytterligare framhäva äcklet under scenen där Salome kysser Johannes Döparens avhuggna huvud och då...
Vart jag ville komma var att skaparna Göteborgs Salome-uppsättning kanske ville återskapa stämningen från operans urpremiär, men eftersom dagens människor är så avtrubbade behövde de vara ännu mer osmakliga för att ta fram samma olustkänslor, och därför slängde de in nekrofila analvåldtäkter och annat. Men som sagt, jag vill inte försvara dem, istället för att slänga in en massa extra grafiska vidrigheter tror jag de hade kunnat återskapa precis samma känsla av avsmak genom att bjuda på skådespelarinlevelse utöver det vanliga, t.ex. Skall man inom konsten provocera folk tycker jag att man skall göra det genom att vara provocerande bra, inte provocerande dålig. När det gäller operor tycker jag också att det ofta blir assymetriskt om scenen ser ut som amatörteater samtidigt som musiken alltid brukar hålla samma klass på en seriös opera. Består symfoniorkestern av proffs tycker jag skådespelet och scenografin måste hålla samma klass!

Samma problem finns ju annars inom poesi och bild- och skulpturkonst. Sedan modernismen har många konstnärer tagit avstånd från klassisk skönhet och tekniker som rim, metrisk vers och avancerade tekniker med penseln och mejseln som verkligen får verket att likna det man vill avbilda. Nu menar jag inte att en målning eller en skulptur måste se realistisk ut, verkligheten är ju inte alltid så då är det ju trevligt att man med konsten kan försköna den! Tyvärr verkar många föredra att förfula den istället. Och inom bildkonsten kan man ju inte ens skylla på att en inskränkt publik inte ger konstnären den frihet han eller hon behöver, tvärtom får ju konstnärerna alldeles för mycket frihet. När det gäller rimmade, meterbundna dikter är dock publiken väldigt inskränkt. De som tycker om klassisk poesi gnäller gärna på hur värdelös modern dikt är, men samtidigt är de övertygade om att inget kan slå klassikerna och ger därför inte nutida klassiska diktare någon uppmuntrande uppmärksamhet.

Att sparka på den som redan ligger ner och att vara flera stora som mobbar den som är liten är något som anses fegt och fel i Sverige. Detta gäller inte bara saker som religion, sexuell läggning och ras, utan även saker som kändisskap. Det är t.ex. okej för paparazzifotografer att hänga efter Lady Gaga eller hur medierna jagar Carl Bildt och Håkan Juholt som blodhundar för att sädan borra sig in i dem som blodiglar.

Även om man kan tycka att (kyrkligt aktiva) kristna idag har blivit en minoritet så skall du också komma ihåg att det ofta är stadgade och stabila människor det är frågan om, barn som växer upp i religiösa familjer kanske kan bli mobbade för det i skolan om de har otur och råkar gå i en skola där det inte finns så många andra barn som troende eller "kristet uppfostrade" barn, men när det gäller vuxna människor så tror jag faktiskt att kristna ses som hederliga och skötsamma av sin omgivning.

Dessutom skall du komma ihåg att det anses dubbelt så fel att gyckla med andra religioner, eftersom deras utövare associeras med andra hår-, ögon- och hudfärger. Den som gör narr av en annan religion upplevs ofta inte bara som okänslig eller negativt inställd gentemot religionen ifråga, utan också mot rasen som associeras med tron. Detta är inte så konstigt, i Nazityskland såg man ju judendomen som en ras som ärvdes genetiskt och många judar har även själva den synen. Samma sak gäller islam, jag tror att det finns många invandrare från muslimska länder som är helt teologiskt ointresserade men ändå ser sig som muslimer p.g.a. sin härkomst, och kanske t.o.m. ser det som en stolt kulturyttring då de täcker håret med hijab eller undviker griskött. Och många svenskar, som påfallande ofta brukar visa sig vara småraster/smygrasister/anti-multikulti-kramare/etc, talar om muslimer då de menar svarthåriga invandrare. Dessa svarthåriga kan ju lika gärna vara kristna/icke-religiösa greker/orientala/italienare/sydamerikaner, men eftersom eftersom folk är fördomsfulla har allmänheten uppfattningen att svarthåriga är muslimer medan kristna har nordeuropeiskt utseende.

Eftersom folk inte alltid orkar bemöda sig med att skilja på religiösa muslimer, islamska terrorister, kriminella problemungdomar från problemförorter, kristna/icke-religiösa från muslimska länder och kristna/icke-religösa som ser ut att vara muslimska länder men egentligen kommer från Sydeuropa/Sydamerika så klumpas dessa grupper ofta samman. Vilket leder till att det upplevs som om du gycklar med alla med rötterna i Främre orienten om du gycklar med islam. Eller gycklar med den "israelitiska rasen" om du gycklar med judendomen (vilket gör dig till nazist i mångas ögon).

Jag tycker förstås att folk borde bli bättre på att skilja på ras och religion, och detta gäller inte bara ateistiska svenskar utan även religiösa utövare själva. Som det ser ut nu uppstår ju lätt missförstånd, och det blir inte bättre av att det för varje person som genuint vill spotta på islam finns människor som vill spotta på islam, men innert inne gärna spottar på invandrare från Mellanöstern och Nordafrika oavsett religion. Och för varje person som tycker att folk som omskär och följer en massa underliga Mose-regler är idioter finns det en annan som också anser att judarna kontrollerar media och ligger bakom mångkulturkonspirationen som förintar det svenska folket.

Hur som helst så tror jag knappast orsaken till att dessa tabun finns är galna queer-feminist-kommunist-kulturmarxist-ateist-multikultikramar-flator-som-fått-för-lite-kuk, jag tror som sagt att det är den aktningsvärda uppfattningen om att det är fult och fegt att mobba och sparka på den som ligger. För hur mycket "PK-media" än "daltar" med exempelvis "muslimer" så tror jag att man möter många fördomar från "vanliga svenskar" om man råkar vara "se muslimsk ut". Inte fördomar som det går att föra någon statistik på, utan att man går miste om t.ex. jobb, kärlek och vänner som man hade fått om man varit blond. Det är bara att läsa vad folk skriver här på FB på "Integration & Invandring" så ser man vilka tankar många svenskar bär inom sig.

Det är en bra fråga du tar upp. Samhället drivs av makt och ideologiska strömningar. Just nu råkar det vara så att de som sitter i maktens topp vill skada kristendomen och den svenska kulturen av vilken anledning det nu än må vara. Det är ingen slump att saker och ting blir som det blir, det är människor som skapar historien och människor är fruktansvärt medvetna om vad man gör. Tro inte annat. Dock är människor kanske inte alltid införstådda med de konsekvenser som blir av det man gör, det är mänsklighetens stora dilemma.

Men visst är det så att det är ok att provocera kristendomen till förmån för andra religioner i Sverige idag. Påstår man motsatsen så har man en hel del att förklara för mig.