Skvaller om Niclas Lundkvist alias Nikanor Teratologen? [Läs modmed innan ni postar]

Författaren Niclas Lundkvist, som har använt pseudonymen Nikanor Teretralogen, är ju känd efter genombrottet med boken "Äldreomsorgen i nedre Kågedalen".

Vad vet vi egentligen om personen Niclas Lundkvist?

Jag har hört att han tycker om judar.

Här är wikin:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Niclas_Lundkvist

Men jag antar att du är ute efter mer inofficiella saker.

Tragikomiskt.

Jag hörde att han jobbar på en ny bok, men vad den handlar om vet jag inte.
Vad jag vet är att han gillar mjölk och leverpastej till frukost.

Jag antar att du känner till att han är dömd för griftefridsbrott. Något mer spännande än så finns det nog inte, han verkar rätt normal. Han skriver kulturgrejer för tidningen Norra Västerbotten. Han är gift men jag vet inte om han har barn.

Följande akademiska uppsatts kan kanske vara en utgångspunkt:


”Jag har just läst den vidrigaste bok jag någonsin stött på”. En studie av mottagandet av Nikanor Teratologens verk ur ett biblioteksinstitutionellt och ett litteratursociologiskt perspektiv
Jerker Eriksson
http://uu.diva-portal.org/smash/get/...314/FULLTEXT01

Övre Kågedalen ska det vara! Det finns en tråd i litteraturdelen som kan vara av intresse: https://www.flashback.org/t219663

Trodde jag hade skrivit den här lilla grejen i littdelen, men tydligen inte.

För 10-12 år sedan lade en doktorand i litteraturvetenskap vid Lunds universitet till Äldreomsorgen i Övre Kågedalen på litteraturlistan för grundstudenterna i litteraturvetenskap. En av studenterna tyckte den var gräslig och tog kontakt med institutionens styrelse. Doktoranden blev kallad till ett möte och förklara varför han tog med boken och blev tvungen att ta bort den.

En kul grej med Teratologen är ju att snart sagt varenda västerbottnisk författare av olika personer misstänktes ligga bakom pseudonymen. Stig Larsson känns kanske inte helt långsökt, men P O Enquist? Sara Lidman? Torgny Lindgren?

Till TS: Jag har läst lite av dina andra inlägg om Teratologen/Lundkvist nu. Ditt intresse av honom, och framförallt hat mot honom, verkar lite bisarrt. Jag tror att du får godta att han inte har några andra lik i garderoben än den där gravskändningen.
Om jag fattat det rätt bröt han och en kamrat sig in i ett gravkapell och klottrade lite pentagram (eller om det var hakkors?), inget lik blev skändat. Det betyder inte att Lundkvist är/var nazist eller djävulsdyrkare, utan att han gillade att provocera och inte hade någon vidare respekt för döda. Troligtvis var han full också. Inte för att det är någon ursäkt, men han åkte ju faktiskt fast och har sonat sitt brott. Beakta att detta var för minst 25 år sedan. Tycker du att det är lönt att fortsätta älta det där?

Tror verkligen inte att han är nazist vilket det pratades om i den andra tråden.
Han är god vän med Mattias Pettersson (svart och vänstervriden snubbe som har spelat trummor i Massgrav och skrivit i Close-up och diverse fanzines) enligt killen som driver förlaget Vertigo.

Kan även bjud på ett intressant klipp som jag inte tror har varit uppe i tråden i litteraturforumet:
http://bubblare.se/movie/teratologens_aterkomst_del_1

Han, Mattias Pettersson och C-M Edenborg käkade indiskt i Stockholm i december 2010. Teratologen hade långt hår och skägg. Det är skvaller det!

http://vertigomannen.blogspot.com/20...ade-moten.html

Jag har, i Kågedalen, bott granne med denne mytomspunne Nikanor Teratologen. Enligt mina nya grannar ska han ha överraskat dem och mäklaren på visningen av huset genom att gömma sig i en av garderoberna.
När mäklaren öppnat garderobsdörrarna, för att visa hur praktiskt och rymligt det stod till, ska han då ha suttit på översta hyllan i garderoben och stirrat andan ur dem.

Jag hoppas att detta är sant. Jag har förstått att många ser Niclas som sinnesjuk. Jag tror bara att han ibland befriar sig från sociala regler för att överraska oss som är insnöade.

Jag älskar Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, dels för att jag kommer från Kåge och för att han bjuder på en annan historia än det glada KAIF.
Även om syftet med boken är att presentera en undangömd verklighet om våldtäkt, incest och en förfärlig kvinnosyn, så tycker jag att boken har lust att bjuda till skratt. Detta tack vare språket, den breda norrländskan utan hejd för svordomar. Inte alls bara bröligt och fult, utan skrivet med eftertanke. Så satans bra.

Vad jag vet om Niclas i dag är att han är gift och har barn. Han skriver ibland kulturkrönikor för Norra Västerbotten.

Tack för mig!