2012-01-23, 15:34
#1
Berättar här en av mååånga händelserika festdagar under min tid I Belgien. Denna handlar om första gången jag provade speed. Sommaren 2009, ett år jag och mina kompisar aldrig kommer glömma. Maj månad 20 år fyllda, tjej från skåne, hade aldrig testat droger innan, men var inte den som var den, duktig på att hälla i mig alcohol. Då jag aldrig provat droger innan, visste jag inte vad som skulle vänta mig och visste inte när rusen kom, annat e de ju nu förtiden
lite kort om mina polare, varför ja var i belgien osv
Bryssel är en stad som ligger mig varmt om hjärtat…varför? För det första bor en av mina bästa vänner där, Ines, som från början är från Madrid, men bor i Bryssel med sin mamma sedan 6 år tillbaka. Hon rider sin pappas hopphästar på heltid och tävlar höga klasser i hoppning. Hon är en otroligt härlig person, jag har lärt mig mycket av henne. Hon är aldrig avundsjuk, skulle aldrig säga ett ont ord om en och vi har alltid så jäkla roligt tillsammans. Vi har sagt att vi är som varandras drog, alltid när vi går ut tillsammans så får vi super självförtroendeboost, glada, pigga, känns som vi äger stället. Minglar mellan champagneborden, lär känna nytt folk, vi är bäst tillsammans! Träffade Ines 2008 när jag jobbade på Stephex stable ca 15min norr om Bryssel där hon hade sina hästar installade. Min dåvarande nära kompis Caroline som redan jobbade på Stephex sedan en tid tillbaka brukade gå ut och festa en del med Ines. Vi 3 blev som ett festargäng men Caroline hängde inte riktigt med i våra galna vändor, festveckorna blev längre och längre och dagarna utan sprit blev färre. Var ständigt bakfull på hästryggen och vi red tillsammans på dagarna och skrattade åt vad som hänt kvällen innan. Det vi kom ihåg i alla fall. Jag och Ines kom mycket nära varandra och när jag slutade på Stephex för att flytta in till Antwerpen 2009 i samma veva som Caroline också flyttade in blev det mycket Antwerpen vi festade i.
Första gången på speed
Första gången jag provade amfetamin var av en arbetskollega Malin. Vi förfestade på en klubb som kallas Paradise i södra antwerpen. Vi var alla klädda i vitt/jeans då det var temat på det stora engagemanget vi skulle till efter. Clubb hette det, arrangerades ett par gånger om året i en gigantiskt byggnad, ca 3000-4000 pers samlades och VIP hade större yta än den vanliga delen. Caroline, Malin, Ines och jag stod med varsin drink på Paradise och det var ganska tomt än så länge, Malin frågade oss om vi var sugna på något mer än bara alcohol..både jag och Ines utropade JA!! Vi gick utanför klubben in i en gränd, Carro ville inte ha då hon är emot allt som börjar på dr och slutar på og, så hon höll utkik, nu vet jag att det är definitivt inte nödväntigt i ett land som Belgien, men svenskar som vi var så nojjade vi lite. Malin tog fram en påse med vitt pulver, ”det är amfetamin, lägg lite i handen och slicka i er” sa hon. Vi fick en liten hög i handen och slickade i oss. Fnittrande gick vi tillbaka in på klubben igen väntade på att något skulle hända. ”Hur lång tid tar det?” frågade jag och Ines otåligt. ”ca 20-30min” sa hon. Vi dansade lite. ”ska vi ta mer?” frågade Malin. Vi nästan sprang ut för att slicka i oss mer, denna gången tog vi också en ihoprullad euro och sniffade i oss lite. Gick in igen, dansade lite, drack lite. ”det händer ju inget, sa ja besviket till Ines”. ”mer?”, ”JA!”. Vi gick ut och vi diskuterade att det händer ju inget, Malin kände redan, kan bero på att hon visste hur känslan skulle kännas, jag och Ines hade ju aldrig provat det innan så visste inte hur känslan skulle kännas. Vi delade på det sista i påsen som var som en stor femma i handflatan var, en del asså, jag slickade i mig allt och tänkta jaja lär ju inte hända så mycket. Jag och Ines kollade besviket på varandra, jaja vi får vel dricka mer bara då!
lite kort om mina polare, varför ja var i belgien osv
Bryssel är en stad som ligger mig varmt om hjärtat…varför? För det första bor en av mina bästa vänner där, Ines, som från början är från Madrid, men bor i Bryssel med sin mamma sedan 6 år tillbaka. Hon rider sin pappas hopphästar på heltid och tävlar höga klasser i hoppning. Hon är en otroligt härlig person, jag har lärt mig mycket av henne. Hon är aldrig avundsjuk, skulle aldrig säga ett ont ord om en och vi har alltid så jäkla roligt tillsammans. Vi har sagt att vi är som varandras drog, alltid när vi går ut tillsammans så får vi super självförtroendeboost, glada, pigga, känns som vi äger stället. Minglar mellan champagneborden, lär känna nytt folk, vi är bäst tillsammans! Träffade Ines 2008 när jag jobbade på Stephex stable ca 15min norr om Bryssel där hon hade sina hästar installade. Min dåvarande nära kompis Caroline som redan jobbade på Stephex sedan en tid tillbaka brukade gå ut och festa en del med Ines. Vi 3 blev som ett festargäng men Caroline hängde inte riktigt med i våra galna vändor, festveckorna blev längre och längre och dagarna utan sprit blev färre. Var ständigt bakfull på hästryggen och vi red tillsammans på dagarna och skrattade åt vad som hänt kvällen innan. Det vi kom ihåg i alla fall. Jag och Ines kom mycket nära varandra och när jag slutade på Stephex för att flytta in till Antwerpen 2009 i samma veva som Caroline också flyttade in blev det mycket Antwerpen vi festade i.
Första gången på speed
Första gången jag provade amfetamin var av en arbetskollega Malin. Vi förfestade på en klubb som kallas Paradise i södra antwerpen. Vi var alla klädda i vitt/jeans då det var temat på det stora engagemanget vi skulle till efter. Clubb hette det, arrangerades ett par gånger om året i en gigantiskt byggnad, ca 3000-4000 pers samlades och VIP hade större yta än den vanliga delen. Caroline, Malin, Ines och jag stod med varsin drink på Paradise och det var ganska tomt än så länge, Malin frågade oss om vi var sugna på något mer än bara alcohol..både jag och Ines utropade JA!! Vi gick utanför klubben in i en gränd, Carro ville inte ha då hon är emot allt som börjar på dr och slutar på og, så hon höll utkik, nu vet jag att det är definitivt inte nödväntigt i ett land som Belgien, men svenskar som vi var så nojjade vi lite. Malin tog fram en påse med vitt pulver, ”det är amfetamin, lägg lite i handen och slicka i er” sa hon. Vi fick en liten hög i handen och slickade i oss. Fnittrande gick vi tillbaka in på klubben igen väntade på att något skulle hända. ”Hur lång tid tar det?” frågade jag och Ines otåligt. ”ca 20-30min” sa hon. Vi dansade lite. ”ska vi ta mer?” frågade Malin. Vi nästan sprang ut för att slicka i oss mer, denna gången tog vi också en ihoprullad euro och sniffade i oss lite. Gick in igen, dansade lite, drack lite. ”det händer ju inget, sa ja besviket till Ines”. ”mer?”, ”JA!”. Vi gick ut och vi diskuterade att det händer ju inget, Malin kände redan, kan bero på att hon visste hur känslan skulle kännas, jag och Ines hade ju aldrig provat det innan så visste inte hur känslan skulle kännas. Vi delade på det sista i påsen som var som en stor femma i handflatan var, en del asså, jag slickade i mig allt och tänkta jaja lär ju inte hända så mycket. Jag och Ines kollade besviket på varandra, jaja vi får vel dricka mer bara då!