Seroquel, lamotrigin eller inget?

Var hos psykitatrin där överläkaren ville att jag ska börja ta stämningstabiliserande i form av Seroquel eller Lamotrigin på rätt låga doser. Anledningen är att jag har bipolära drag, men har inte varit i kontakt med vården nog länge för att få en diagnos. Har även en del andra psykiska problem och är sen länge vardagsrökare av cannabis och "festar" för mycket. Grejen är den att även om det antagligen skulle hjälpa mig så vill jag inte förlora mina toppar och framför allt inte min kreativa förmåga då jag arbetar mycket kreativt och har många kreativa fritidsintressen.

Till er som använder/har använt seroquel eller lamotrigin, hjälpte eller stjälpte det er?

Hur pass mycket påverkar medicineringen ens kreativa förmåga?

Hur reagerar medicinering när man dricker alkohol, röker gräs eller brukar centralstimulanta droger?

Påverkar dessa mediciner ens ork och motivation när det kommer till träning?

/Kay

Jag har medicinerat med lamotrigin i snart 4 år och det har funkat hur bra som helst. Jag fick diagnosen Bipolär 2 och några år senare även ADD-diagnos. Min läkare är inte säker på om jag har båda diagnoserna utan eventuellt feldiagnosticerades jag som bipolär eftersom symptomen kan likna varandra. Hur som helst så mådde jag otroligt mycket bättre av lamotriginen och medicinerar fortfarande med den, men nu kombinerat med concerta. Min läkare valde den framför lithium med argumentet att inte medicinera bort mina positiva sidor, dvs kreativiteten. Många som går på lithium upplever att kreativiteten och topparna försvinner, men tydligen är inte risken lika stor med lamotrigin. Jag har en konstnärligt yrke och upplever inte alls att min kreativitet minskat, för mig tar medicinen främst bort de depressiva faserna men har dämpat galenheten lite. Jag går fortfarande in i produktiva faser där det inte finns någon hejd på inspiration och kreativitet, men lamotriginen och adhd-medicinen har gjort att jag inte blir så hyper. Jag går inte längre in i faser där jag är vaken 3 dygn i sträck, startar en massa galna projekt, glömmer att äta och förlorar kontakt med "verkligheten". Jag kan bli totalt uppslukad i flera timmar, men klarar nu att bryta och är även bättre på att strukturera mina projekt och kreativiteten, dvs jag vaknar inte längre upp och undrar hur fan jag tänkte när jag byggde en fruktansvärd skulptur av pizzakartonger

Jag har aldrig känt av några dåliga biverkningar av lamotriginen, varken fysiskt eller psykiskt. Har inte heller märkt någon skillnad när jag druckit på lamotrigin, vet dock inte hur droger kan påverka men rent generellt bör man hålla sig borta från sånt om man inte mår bra :P det är vanligt att självmedicinera och jag söp som fan när jag inte mådde bra (5-6 dagar i veckan) men när lamotriginen började verka och jag började må bättre så gick festandet automatiskt ner till en lite mer normal nivå. På samma sätt så får man nog mer energi att ta tag i saker som t ex träning, mår man bättre får man ju automatiskt mer energi och lust att göra saker.

Jag medicinerade även med Seroquel under en period och det funkade helt ok, en dos på morgonen och en dos till natten. Innan dess provade jag en massa andra neuroleptika som var rätt läskiga, bl a blev jag totalt zombie och kände mig avtrubbad. Jag fick inte samma biverkning av Seroquelen till en början, men efter ca ett halvår när jag började må bättre, sov normalt och inte längre fick hypomana dagar/faser började den göra mig trött och seg så jag slutade med den. Den hjälpte i början och stjälpte efter ett tag liksom, vissa mediciner kan hjälpa i perioder och seroquel ska iaf vara snällare än andra neuroleptika.

Som alltid är det olika från person till person, men jag tycker absolut att du ska ge Lamotriginen en chans, den hjälpte som fan för mig iaf.

Jag äter både lamotrigin (100 mg + 100 mg) och seroquel depot (200 mg).

Dessa mediciner räddade mitt liv. En biverkan (om man ser det så) är att hypomanin (som de flesta älskar minskar). För mig däremot har jag insett nu när jag har blivit stabilare att jag i min hypomani har gjort bort mig katastrofalt och därför vill jag absolut inte vara utan mina mediciner.

För mig har min lust att göra saker (på ett normalt sätt, där man genomför ett projekt, avslutar, går vidare och sedan sover på natten) blivit bättre med mediciner. Jag har inte samma kaos i hjärnan som under hypomanierna.

Min "festlust" (alltså all alkohol och ligga runt) har även det dämpats till en normal nivå. I och med dessa mediciner har jag återfått mina spärrar som försvann för många år sedan.

Så vad vill jag få fram av svamlet? Jo testa medicinering. Börja med lamotriginen (som är ett stämningsstabiliserande läkemedel) och känn av hur du mår. Blir du bättre men inte tillräckligt lägg till seroquelen. Avvakta ett par månader och utvärdera. Man kan alltid ta bort mediciner igen om man har testat och inser att de inte fungerar eller om eventuella biverkningar är värre än det goda som medicinerna borde göra.

tar själv lamotrigin och tycker att den hjälpt mig otroligt mycket, inte alls lika stora humörsväningar längre

Självklart är det inte bra att ta droger ihop med medicinen, men just lamotrigin är ganska harmlöst att kombinera med droger (eller andra mediciner för den delen)

jag äter också lamotrigin (200+200) och den har hjälpt mig jättemycket. fick dock komplettera med abilify då lamotriginet inte hjälpte mot min mani + att jag har psykotiska drag. har ätit seroquel för psykotiska symtom. dom sa att den skulle lindra ångesten lite också, men den lindrade varken ångest eller mina psykotiska drag. jag gick bara upp i vikt. bajsmedicin.

Poängen med Lamictal (lamotrigin) är att jobba på undersidan av nollstrecket, dvs höja en dystym basalnivå och förebygga depressiva skov, inte att kupera manier. Sen finns det i och för sig vetenskapligt stöd för viss antimanisk effekt av lamotrigin, men den officiella indikationen är profylax av bipolära depressiva skov. Jag har dock träffat många som upplevt en bra och snabb effekt av ångesten de haft i kombination med ett suspekt bipolärt eller cyklotymt stämningsläge.

Efter ha mått oförtjänt bra i dryga månaden faller jag nu än en gång som en sten och börjar tröttna på skiten. Eftersom jag mådde bra ansåg jag mig inte i behov av medicinering men börjar nu tänka om och bumpar därför tråden.

Från alla som svarat och efter vad jag läst lutar det åt lamotrigin, läkaren verkade dock mer angelägen om att skriva ut seroquel och då jag har kraftig beslutsångest hoppas jag på att fler vill dela med sig av sina erfarenheter av de olika medicinerna.


Har aldrig hört det uttrycket förr, förstår jag dig rätt om lägstanivån helt enkelt höjs och blir stabilare? Om den nu förebygger depressioner vad skiljer då denna medicin från en antidepressiv?

Vore isf drömmen om den funkar, lindra perioderna med den outhärdliga ångesten och de mörka tankebanorna men samtidigt behålla perioderna av lycka.

Det kan vara en förklaring till varför min läkaren gav förslaget att jag kanske skulle prova den. Jag lider av dystymi inte bipolär 1 eller 2 eller cyklotymi. Men jag valde att hellre att prova Seroquel och den funkade inte alls. Hade jättesvårt att vakna och stiga upp på morgonen. Och det var på en super liten dos. Som sagt jag lider ju av dystymi.

Har otroliga problem att somna och minst lika svårt att vakna men framför allt att ta mig ur sängen på morgonen så det talar emot seroquelen.

Borde inte antidepressiva fungera bättre till din problematik? Av vad jag läst verkar inte seroquel passa särskilt bra till personer som lider av dystymi med tanke på att man då inte har manier. Kom gärna tillbaka med en uppdatering om du testar lamotrigin. Lutar som sagt var åt att ge den ett försök för min del.

Dystymi betecknar ibland en sorts personlighet med ständig låggradig depressivitet, utan att det antar ett djup som motsvarar en kortvarigare kliniskt depressiv episod; dystymi är i gängse definition något som är jagsyntont och inte så lätt att urskilja som ett regelrätt kliniskt tillstånd eftersom det tenderar att betraktas som en personlighet och så att säga dennes innersta väsen. Men begreppet dystymi kan användas annorlunda, det kan även motsvara en låggradig svängning åt det depressiva och skulle teoretiskt kunna ingå i ett bipolärt eller cyklotymt tillstånd som kan vinna på stämningsstabilisering.

Lamotrigin har stämningsstabiliserande egenskaper. Medan somliga bipolära/cyklotyma patienter kan få viss bättring på "vanlig antidepressiv behandling" (SSRI m fl...) så är det vanligt att de ej får fullgod effekt med det, kanske t o m försämras genom svängigare stämningsläge, mer ångest eller tvärtom ett tillplattat känslomässigt spektrum som upplevs negativt. Antidepressiv behandling ska som regel inte ges till bipolära, men ofta blir det så ändå eftersom behandlingen akut eller för ofullständigt utredd pat riktar sig mot det depressiva. Det är läkarens uppgift att diffa en unipolär depression från en bipolär. Många patienter klagar på depressivitet, men det kan i princip stå för vad som helst, med en oerhörd mängd olika möjliga förklaringar och unika förutsättningar som kräver att behandlingen både iakttar en hög nivå av formaliserad, vedertagen behandling, men samtidigt ser enskildheterna i tillståndets uppkomst och uttryck. Maniska genombrott vid antidepressiv behandling av bipolära är en skolboksvarning, men man ska inte överdriva risken i verkligheten; dessutom händer det att bipolära med komorbida ångesttillstånd kan ha mycket potent antidepressiv behandling just mot ångesten; de har dock samtidigt stämningsstabiliserande behandling (litium, neuroleptikum, antiepileptikum).

Tack för infon!

Jag äter antidepressiva mediciner sedan lång tid tillbaka. I början funkade bra med bara SSRI (citalopram). Nu några år tillbaka har jag lagt till voxra till citalopram. Men jag är fortfarande låg (dystymik): nedstämd, trött, dåligt självförtroende etc. Och därför har jag fått prova och fått förslag på andra mediciner för att se om de kan höja min sinnesstämning. Har aldrig i hela mitt liv varit manisk eller hypomanisk eller liknande. Mitt problem är att jag har väldigt låg energi som dystymiker har. Hur som helst, jag provade seroquel för att psykiatrikern berättade att hon hade sett att den medicinen kan höja humöret hos depressiva personer. Enda nackdelen jag märkte med seroquel var att jag hade svårt att stiga upp ur sängen. Svårt att beskriva. Men när jag väl tog mig upp var jag vaken hela dagen. Och gott sov man på dem. Riktigt skönt. Åt dem inte så länge men fick ingen öka aptit på den lilla tid jag tog dem. Jag har inte blivit skrämd av att äta seroquel inte på samma sätt som när jag provade mirtazapin (remeron) första gången. Mirtazapin kommer jag aldrig att prova igen.