SD emot allt i EU.nämnden. Bra eller dåligt?

Jag skulle jämnställa Folkpartiet med Sverigedemokraterna och VPK i ideologisk benämning. Att som enda riksdagsparti försvara euron i kristider kallar jag i alla fall för ideologisk övertygelse. Jag tänker mig ungefär VPK som Sovjet, Sverigedemokraterna som nationalsocialismen även om det finns stora skillnader. Jag tror att Åkesson sade i någon tv8-intervju långt innan valet 2010 att "nazismen var en totalitär imperalistisk våldsideologi." Hur som helst så förordar partiet samma grundläggande nationalsocialism om man bortser från antisemitismen. Folkpartiet är naturligtvis USA i den här kontexten. Cirkeln är sluten.

Folkpartiet har länge varit det främsta judepartiet. Euron, EU och globalisering är judiska projekt och hjärtefrågor. Det viktigaste för dessa intressen är inte en kris hit eller dit utan att Europas nationalstater förlorar sin självständighet, att folken blandas och fasas ut och att Europa förvandlas till en enda politisk zon, som sen slås samman med andra zoner. Detta är vad judarna strävar efter och eftersom Folkpartiet är det mest judeinfluerade partiet så förespråkar de euro och annat som gynnar detta mål i vått och torrt.

Ett bra förslag är ett bra förslag och på så vis kan det ju vara dumt att rösta emot av ren principsak bara för att det kommer från Bryssel. På samma sätt som jag anser att oppositionen inte bör rösta emot enbart för att ett förslag kommer från ett annat parti.
Däremot är jag emot att EU ska stifta lagar som gäller för samtliga medlemsländer. Barnporr är jag emot och "mänskliga rättigheter" (som förvisso kan vara vad fan som helst) är ju bra, men det är knappast så att vi behöver EU för att stifta dessa lagar, det kan våran egna folkvalda regering göra.
Ge dem en tum och de tar en meter, det är knappast så att det enbart är barnporr och mänskliga rättigheter det handlar om.

EU är en vidrigt äcklig, sinnesjuk idé, som liksom en tvångstanke etsat sig fast i den folksjukdom som kallas liberal.
Landsförrädarna, dvs de flesta i 7-klövern, med äggsvålen Reinfeldt i spetsen ser ut att ha ett Europas förenta stater som slutmål.
Självklart så måste det med alla medel stoppas, om man nu inte gillar tanken på att Sverige som självständigt land upphör att existera.

Om SD av princip säger nej till allting i EU-nämnden, även "Sverige-vänliga" förslag, så beter de sig lika barnsligt som 7-klövern gör, när de röstar ner alla riksdagsförslag från SD.

Det går alldeles utmärkt att vara EU-kritisk men ändå rösta för vissa förslag. Så gjorde Juni-listan, och så bör även SD göra. Om SD beter sig lika stelbent som 7-klövern, kommer de aldrig att vinna respekt i motståndarlägret.

Till och börja med, en genomgång av de stenografiska anteckningarna från EUN ger väl snarast vid handen att SD har en pragmatisk EU-kritisk syn och huvudsakligen anmäler avvikande mening i de fall det är kärnfrågor för nationell kompetens (arbetsmarknad, pensioner, trygghetssystem, skatteharmoniseringar) och sådana förslag till regleringar som antingen redan finns nationellt eller som Sverige lika väl kan stifta regler kring. Gäller det t.ex. regleringar eller bilaterala avtal kring det gemensamma europeiska luftrummet kan det vara svårt att säga nej.

Till saken hör även, för att ta exemplet med barnpornografi-förslaget från EU, att Sverige redan har lagstiftning kring det samt att Riksdagen rimligen bör vara kompetent nog att utforma reglerna kring det. Detta exempel har även, om jag minns rätt, SD sagt nej till vid ett förhandlingstillfälle och sedan när kommissionen tillsammans med ordförandeskapet ändrat förslaget gav SD regeringen sitt samtycke till regeringens förhandlingslinje inför ministerrådet. Det är som framgår ofta inte heller så enkelt att partierna i EUN säger nej till konceptet i sig (även om det givetvis även finns sådana frågor; t.ex. 6-packet om ekonomisk styrning), utan partierna uttalar sig i förhållande till regeringens förhandlingslinje eller förslag till hur man ska rösta. Detta utifrån detaljerna i ganska komplexa förslag och en myriad olika förhandlingspositioner bland EU27. Man kan även tänka sig att det finns anledning till att säga nej till ett förslag på grund av att det ger följdverkningar inom andra områden (t.ex. inställningen till Doharundan påverkar onekligen synen på GSP-avtalen och EU:s bilateral partnerskapsavtal). Bara ett litet förtydligande i debatten.