SD emot allt i EU.nämnden. Bra eller dåligt?

Har SD blivit idioter. Jag vet att de är emot EU och jag tycker det är bra att de är emot EU. Men någon gräns ska väl finnas.

Enligt dagens pappers-DN (sid5 / del1). "I går visade Herman Melzer i "P1-morgon" att SD sagt nej till precis allt som diskuteras i riksdagens EU-nämnd. Mänskliga rättigheter och kamp mot barnporr? Bra förslag, tycker partiet visserligen, men eftersom de kommer från Bryssel blir det kalla handen" "Man får känslan av att om EU fick för sig att göra bindande direktiv av hela SD:s partiprogram, bokstav för bokstav, skulle svaret ändå bli nej"

Vad håller de på med? Även om man är emot EU kan man vara för bra förslag. Är man med får man göra det bästa av situationen. Åtminstone vara för bra förslag inom miljö, brott osv. Saker som bör arbetas över gränserna. Detta visar att de inte är riktigt mogna för Riksdagsarbetet. Skulle EU komma med förslag att all invandring från utanför EU tillfälligt ska stoppas för att få bukt med invandringsproblemen.. skulle SD vara emot då också, knappast va?

Stämmer detta som Melzer beskriver så är det illa. Vi Sd-väljare som inte är i kärnan och som är hyfsat lättbytliga tycker sånt här är riktigt jävla illa.

Vad tycker ni. Bra - Dåligt?

Mjae, det handlar om URSPRUNGET till förslaget. Godkänner man förslaget har man ju faktiskt också till viss del legitimerat avsändaren. Så jag håller med dem i deras nej.

Det är ju antagligen en principfråga. De vill inte införa några regler som från EU-sidan reglerar och styr Sverige, oavsett vad de handlar om. Liknelser kan väl dras till riksdagen där partier undviker att rösta med SD oavsett vad det gäller av principskäl.

Här kan du till exempel titta på (några) motioner som lämnats av SD under 2010/11 och 2011/12. Så gott som alla har fått avslag, även de som handlar om "bra saker" såsom t.ex. åtgärder mot tobaksbruk bland unga, möjlighet att dela upp föräldraledighet, mer pengar till handikappade, öka stöd till UNHCR, osv. De blir nedröstade av principskäl av samma anledning som SD röstar nej till allt som har med EU att göra av principskäl.

jag stödjer det fullt ut även om EU ibland stödjer vettiga förslag. Förslagen kan införas lokalt i de länder som vill ha dem, inte påtvingas folket av ett gigantiskt monster till statsbygge.

Förstår ditt svar men håller inte med.

Det är lite argumentet att "gör han så, så kan väl jag också", eller som en femåring som inte vill leka med lillasyster bara för att hon är lillasyster även när hon vill leka bilspel som han älskar. Ja, ja..

Som sagt. För mig är politik ett visst mått av pragmatism. Detta gäller oavsett parti. Man kan på ett övergripande sätt arbeta för att gå ur EU, men ändå vara med på bra EU-beslut. Att vara emot allt enbart av princip är för mig politisk och personlig omogenhet. Men sure, det är jag det. Andra kanske tycker att en hårdnackad principfast politik är det bästa.

Jag tror också att de är hycklare. Det som är illa. Tror du på allvar att SD skulle vara emot invandringstopp om förslaget kom från Bryssel? Av ren princip. Knappast.

SD har en hel del väljare som visserligen ser invandringspolitiken som den viktigaste (därför man röstar SD), men som har även andra frågor som faktiskt inte är långt efter. Beter man sig hur omoget som helst så kanske man röstar på något annat nästa gång.

Om det beror på att de av princip är emot EU så är det ett bra principielt ställningstagande. Sverige bör lämna EU och det sovjetinspirerade globalistprojektet EU bör motarbetas.


Det kommer aldrig att hända att EU driver en politik för allmänt invandringsstopp. Hela syftet med EU är att förstöra de europeiska nationalstaterna och skapa en sovjetliknande union. Invandring är ett av maktelitens främsta redskap för att försvaga, splittra och förstöra Europas nationer.

Det är väl finemang? Trodde SD-väljare var emot EU.

Förstår överhuvudtaget varför det inte skulle vara bra?
Ett parti som säger sig vara emot EU gör i detta fallet det enda rätta, skulle därtill inte förvåna mig om V också röstar nej i 9 fall av 10 vid voteringar i EU-nämnden.

Poängen är också som någon skrev tidigare att V och SD tycker dessa ting (mänskliga rättigheter mm) likagärna kan hanteras av länderna själva. Vilket de uppenbarligen mycket riktigt kan.

Död åt EU.

EU har visat sig att som organisation personifiera uttrycket "ger man honom lillfingret tar han hela handen".

Först EEC, lite ekonomi, sedan EG med ännu mer ekonomi och därefter EU en byråkratisk koloss som vill äta sig in i alla sammanhang och i alla länder.

Alltså är det alldeles utmärkt att inte ta något från EU seriöst, utan ge allt kalla handen direkt.

Kanske det.

haha, foliehatt på!

TS, du skrev om att politik handlar om pragmatism.

Jag vill hävda att svensk politik i dag handlar om på tok för mycket pragmatism, och alldeles för lite ideologi och fast övertygelse.
Vilket säkerligen har mycket om att alla partier tävlar om att ligga så mycket i mitten som det går.

Den enda fasta övertygelsen jag ser i svensk politik i dag är SD, V, och Håkan Juholts ständiga avvisanden om att han skulle hoppa av uppdraget som S-partiledare.
Något som får ses som rätt sorgligt.


Ptja, det är ju faktiskt vad SD står för - en givande invandring.
Såvida kineserna är de kineser vi importerar i dag, dvs mestadels arbetskraft och studenter.
Kontra den idiotiska massinvandringen av analfabeter och deras familjer, som vi för i dag.

Sen förstår jag inte vad du har emot något så harmlöst som kineser. Fast det hör å andra sidan inte till då vi diskuterar EU i denna tråd - och inte invandringspolitik och raslagar.

Håller med dig, det bästa vore om man helt enkelt slutade att sympatisera med SD och röstade MP istället, blir ju ungefär samma sak + att man är ärlig och stödjer helt öppna gränser.
Dessutom så slipper man ju alla socialbidrags kineser och får miljoner med högutbildade, skattebetalande negrer istället.
Blir mer färgglatt och mångkulturellt, win-win

Men vad är egentligen pragmatism? Generellt sett så brukar pragmatism beskrivas som "en [...] filosofi och sanningsteori [...] som kännetecknas av fokus på handlingars och påståendes praktiska konsekvenser" (Wikipedia).

Redan nu ger det pragmatiska synsättet upphov till en rad problem, varav det mest påtagliga är att analysen av praktiska konsekvenser (faktiska politisk-ekonomiska och socialpolitiska utfall) sällan påvisar en tillräckligt hög reliabilitet eller validitet för att några definitiva slutsatser skall kunna framställas. Detta innebär att även pragmatismen i sig, d v s definitionen av vad som anses vara pragmatiskt och vad som inte är det, kommer bli föremål för intensiv diskussion där olika synsätt presenteras, tolkas och diskuteras subjektivt.

Människan hyser nämligen värderingar och människan kommer att agera baserat på dessa värderingar, både vid insamling och tolkning av data. Skulle vi placera två självutnämnda pragmatiker, varav en socialdemokrat och en moderat, i samma rum och be dem lösa ett problem så råder det i princip ingen tvekan om att de skulle komma fram till olika lösningar på problemet, just eftersom att båda tolkar problemet utifrån olika referensramar.

Min poäng? Pragmatism är ett innehållslöst begrepp men som detta till trots används flitigt i politiken av den anledningen att den kan få partiska åsikter och uttalanden att låta opartiska, något som uppenbarligen tilltalar väljarna vilka hyllar pragmatismen som en synonym till progressivitet.