Citat:
Ursprungligen postat av Sigma:R
Du gillar inte när folk är höga på jobbet, fair enough. Men vad jag vill veta är vart du drar gränsen för människors kontroll över sina egna kroppar. Tycker du att t.ex. cannabis och LSD bör vara lagligt, straffbart eller bara inte-olagligt?
"Bara inte-olagligt" och "lagligt" betyder väl samma sak? Eller finns det en nyansskillnad jag missar?
Jag kan tycka att man i drogpolitiken ofta siktar för mycket på slutkonsumenten och alldeles för lite på spårande och utredande av kriminella gäng som står bakom distributionen. Valet av den typen av motåtgärd innebär dessutom att distributionsledet blir lukrativare och får ett mycket större behov av strikta hierarkier, vilket skapar penningsstarka gäng som gärna utövar eller hotar om våld, eftersom det sistnämnda är den bästa metod att upprätthålla den hierarki som behövs för att smyga runt polisen. Här känns t ex Portugals modell att hantera drogsmuggling genom att rikta sig mot storskaliga langare snarare än smålangare och missbrukare bättre än den svenska modellen.
Det är
inte okej med slumpmässiga drogtester i skolor - de är förnedrande och urholkar dessutom individens känsla av makt över sin egen kropp. Ur ett lite större perspektiv kan man fundera över om det är bra att vi uppfostrar till skolelever till att inte respektera sin fysiska integritet.
Jag tycker
inte att det är bra att man i Sverige inte får vara under inflytande, men konsekvent anser jag inte att till exempel berusning eller sinnesförvirring till följd av kemikaliekonsumtion är en förmildrande omständighet om man begår en våldshandling mot någon annans egendom eller person (undantaget upphovsrättsintrång, som man naturligtvis bör få utföra både i nyktert och försupet tillstånd).
Den stora legaliseringsfrågan kommer jag nog låta vara obesvarad. Jag vet att det finns delade meningar i mitt parti om frågan och jag vill inte föregå en intern debatt genom att göra ställningstaganden.
Citat:
En väldigt ledande fråga som passar in i verkligheten.
Trans-nationella ekonomiska zoner och globalisering i allmänhet leder oundvikligen till att företag flyttar produktion till låglöneländer med tveksamma arbetsförhållanden och administration till skatteparadis. Alltför ofta stressar politiker att vi måste öppna våra gränser för den internationella marknaden utan att tänka på de långsiktiga sociala och ekonomiska konsekvenserna.
Vad jag egentligen är nyfiken på, är din inställning till nyliberalismen.
Det var mer specifikt. Jag känner nog att nyliberalismen ("avreglare allt", "laissez-faire", "vinstmaximering leder till maximerat utnyttjande av resurser") är ganska naiv.
Den första aspekten av din fråga och att mitt svar rör förhållanden på den inre marknaden i Europa. Det finns en allmän övertro i samhället på att
avreglering skulle vara det bästa, och nästan alla politiker är livrädda för att
överreglera. Det gör att nyliberalismen (om jag tolkar lagutvecklingen i Sverige och Europa rätt) leder till att politiker, som alltså är livrädda för att överreglera industrin eftersom avreglerade industrier är bäst, istället reglerar offentliga institutioner dåligt. Bristen på förmåga att skapa incitament för industrin att utvecklas i vissa, för samhället önskvärda, riktningar genom att skapa välavvägd lagstiftning gör nämligen att behovet av att skapa sätt för offentliga myndigheter att agera
efter att någonting gått snett ökar.
Men industrin ogillar förändringar. Det huvudsakliga budskap jag tar emot från alla industrigrupper är att oförändrade regler är bäst. Undantaget immaterialrättsfrågor.
Den andra aspekten av din fråga verkar snarare vara fokuserad mot frihandel - vad tycker jag om att öppna gränserna för import och export. Jag sitter här med en Asus-dator och en Samsung-tablett, som nollskattats vid EU:s tullar på grund av ett frihandelsavtal som heter ITA, underskrivet av ett urval av Världshandelsorganisationsmedlemmar runt 1998, så det är svårt för mig att på bas av mina personliga konsumtionsmönster säga att jag är missnöjd med internationella åtgärder för att få bort importtullar.
Samtidigt upplever jag att vi i Europa och USA använder immaterialrätter som gränsskydd istället - jag har i alla fall väldigt svårt att tolka Chrisoffer Fjellner annorlunda än att han vill använda immaterialrätter som protektionistisk åtgärd när han till BBC säger att han vill rösta ja till ACTA för att stödja den
europeiska industrin och skydda
europeiska jobb. Vi beslagtar varor vid gränsen, förhindrar återförsäljning av varor utan rättighetsinnehavarens tillstånd, osv osv. Det är ett sätt för oss att kunna exportera någonting (via t ex ett licensavtal) till omvärlden, samtidigt som de som importerar vår kunskap inte fritt kan exportera tillbaka saker till oss. I termer av effekter på samhället som helhet tror jag att det vore bättre att ha importtullar än att tillämpa immaterialrättsbaserad gränskontroll, eftersom immaterialrättslagarna verkar ha väldigt många bieffekter som förmodligen är mindre önskvärda än de bieffekter man får av importtullar (som ju är väldigt precisa och målinriktade, och egentligen har väldigt få effekter annat än den ämnade).
Känns det som ett vettigt svar?
