Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2012-01-19, 23:57
  #1
Medlem
Mr.Sifons avatar
Hallå där!

Jo, jag har spelat gitarr nu i lite drygt ett år. Men så fort jag ska spela med någon så blir jag
skakis som en jävla fjolla, vet inte om jag om instinktivt vill hävda mig eller vad det är frågan
om. Varför kan det inte bara få vara avslappnad som vanligt för?
Hur blir man av med det här?
Jag skulle tro att det finns många som varit/är i den här situationen. Hur blir man bättre
på det?
Citera
2012-01-20, 00:11
  #2
Medlem
endures avatar
Det bästa, tycker jag, är att spela för dina föräldrar (förutsatt att du är nära med dina föräldrar). Håll koll på olika spänningar i kroppen också. Du vill inte lägga allt för mycket stöd på framdelen av foten, då jag har funnit det ge skakningar och instabilitet ganska kvickt.

Om du ska spela upp någonting specifikt, öva, öva, öva. Till slut kommer du att kunna det så väl att du inte ens behöver tänka på att du spelar det. Då kan du liksom observera dig själv utföra spelandet/sjungandet, istället för att vara den som spelar, om du förstår vad jag menar. Det är nästan som att springa sträckor över en mil. Till slut kan du inte tänka att du ska springa, du bara hänger med dina fötter som tydligen rör på sig. Du är en passagerare. Detta fungerar för mig, det kommer troligtvis att fungera för dig också, om du jobbar på det.
Citera
2012-01-20, 00:15
  #3
Medlem
Det finns bara en lösning: Gör det bara.

Om och om igen, även fast det är mot din vilja. Efter ett tag släpper nervositeten, jag lovar.

Jack Black fick frågan om hur han hanterar sin scenskräck. Han svarade:
I face it. Like a warrior going into battle.

Den inställningen ska du ha, min unge vän.
Citera
2012-01-20, 00:15
  #4
Medlem
Mr.Sifons avatar
Min föräldrar bor en bit bort och har inte direkt världens bästa relation med dom så det är inte riktigt ett alternativ, får spela för lite vänner och sånt

Okej, jo desto säkrare man är på det man ska spela desto bekvämare känner man sig ju såklart. Ska öva på och hoppas det släpper lite Tack för tipsen!
Citera
2012-01-20, 00:19
  #5
Medlem
Mr.Sifons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lammern
Det finns bara en lösning: Gör det bara.

Om och om igen, även fast det är mot din vilja. Efter ett tag släpper nervositeten, jag lovar.

Jack Black fick frågan om hur han hanterar sin scenskräck. Han svarade:
I face it. Like a warrior going into battle.

Den inställningen ska du ha, min unge vän.


Haha Tack o gonatt!
Citera
2012-01-20, 21:36
  #6
Medlem
Gå in på omegle och säg till varje person "request a song!", när de sedan säger en sång svarar du med att du inte kan den och spelar en låt som du kan istället.

Så sitt där och spela för hundratals människor!
Kanske är en idé?
Citera
2012-01-22, 18:22
  #7
Medlem
Du är inte ensam om detta Jag kan ibland vara så nervös att jag närapå tappar greppet om saxofonen, när jag spelar. Dock har jag lärt mig med åren att detta inte är något som märks från publikens håll. Utan det handlar om att hålla god min

Jag spelade en sololåt på en stor tillställning för många år sedan, med en publik i antalet 3500+. När jag klev ut på scenen blev jag ordentligt nervös. Det kändes som att min mage vreds ihop två varv, och smärtan blev värre än vid magkatarr (tro mig, det var ett elände). Till råga på allt glömde jag bort hur låten jag skulle spela lät, och på vilken ton jag skulle börja (jag hade inga noter med mig)... Allt gick bra i slutändan, men det handlar om att "koppla bort" omgivningen och bara fokusera på musiken.

Nu säger du att du inte har spelat så länge, så mitt absolut första råd är att öva ordentligt. Du skall kunna det stycke du ska spela så pass bra, att du skulle kunna väckas mitt i natten och utan noter eller övrig hjälp kunna spela stycket felfritt.

Det här med att vara helt avslappnad, kan nog vara svårt att bli. Att spela något inför en publik, är att bjuda på sig själv väldigt mycket; det är som en form av risktagande. Som musiker önskar man ju alltid vara så bra som möjligt, och det gör att man kan pressa sig själv. Detta i kombination med publiken skapar automatiskt en situation där du kan utsättas för stress. Försök därför ignorera publiken om det känns för jobbigt, och lira som om du satt hemma utan någon som kunde höra. Undvik dock att bli alltför ignorant, då det är mycket tråkigt för en publik att lyssna på någon som inte är "närvarande"...

Oavsett alla tips och råd, och hur mycket du än övat, så stämmer det som redan uttryckts ovan; det handlar bara om att göra det... Alla spelar fel ibland, och alla gör bort sig på scen någon gång (vissa mer än andra). Det handlar bara om att vänja sig.
Ett handfast tips är att försöka komma i något sammanhang där du kan räkna med att få göra framträdanden av olika slag på regelbunden basis. Vilka möjligheter som finns i din situation vet jag inte, men om du är målmedveten ska det nog inte vara några problem att få spelningstillfällen!
Lycka till!
Citera
2012-01-22, 20:22
  #8
Medlem
Warpaths avatar
Klassiskt exempel på varför så många musiker fastnar på diverse "avslappnande" preparat.

Som de andra ovan mig säger så är det bara att ta tjuren vid hornen och spela.
Kom ihåg att ju mer du har övat destå lättare är det. Det handlar till stor del om självförtroende.
När jag var i farten i mina ungdoms dagar så brukade jag inbilla mig att det var ett slags skådespeleri, som att agera en roll. Bara att dra på sig masken av virtuosen och köra på. Spelar man fel är det bara att låtsas som att det regnar.

Lite nervös är bara bra att vara, det brukar släppa när man väl rockar loss.
Citera
2012-01-24, 23:00
  #9
Medlem
Mr.Sifons avatar
Tack för alla tipsen dom var verkligen kanon bra och verkligen uppskattade ska ni veta!
Jag ska ta in det ni sagt och tänka på det i fortsättningen!
En ""publik"" har jag aldrig spelat för utan det är mest för lite kompisar hit och dit.
Spelar metal så det är inte direkt så att man drar upp gitarren vid lägerelden direkt.
Citera
2012-01-24, 23:57
  #10
Medlem
Jag var ganska nervös förr i tiden, när jag inte hade vant mig vid att spela live. Skulle gissa att de flesta har det så då inte många föds till underhållare. Dock så "tvingade" omständigheterna mig att spela live, vilket resulterade i några konserter med ett rätt så tråkigt scenspråk innan det lossnade.

Lösningen för mig blev att helt enkelt ignorera publiken under de första konserterna, och låtsas att det bara var ett vanligt rep eller något. Säkert ganska så tråkigt att kolla på, men det brukar alltid finnas någon annan på scenen som kan ta en publik och agera blickfång tills det lossnar för en själv. Så det är väl mitt enda tips till dig. Se bara till att klä dig snyggt, så är det ändå okej om du inte rör dig så mycket.

Till slut kommer du nog att våga släppa loss litegrann, och märka att det faktiskt gör det hela roligare. Och en annan bra sak att utgå från: Chansen är ganska stor att de flesta i publiken imponeras av det ni gör, oavsett om ni är skickliga eller inte så är majoriteten ändå sämre

EDIT: Har du aldrig spelat gitarr runt lägerelden eller på fyllefester så rekommenderas det varmt som uppvärmning inför de riktiga konserterna
__________________
Senast redigerad av Fishbone Mash 2012-01-24 kl. 23:59.
Citera
2012-02-06, 21:36
  #11
Medlem
O-Kay-Las avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mr.Sifon
Hallå där!

Jo, jag har spelat gitarr nu i lite drygt ett år. Men så fort jag ska spela med någon så blir jag
skakis som en jävla fjolla, vet inte om jag om instinktivt vill hävda mig eller vad det är frågan
om. Varför kan det inte bara få vara avslappnad som vanligt för?
Hur blir man av med det här?
Jag skulle tro att det finns många som varit/är i den här situationen. Hur blir man bättre
på det?

Spela med någon du känner dig trygg och avslappnad med. Är en helt annan grej att spela med andra och att spela själv. Vill du ta den enkla/fega vägen så kröka och spela med någon.
Citera
2012-02-06, 21:44
  #12
Medlem
när jag ska spela i studio brukar jag alltid blunda och låtsas som att jag är ensam. när jag står på scen försöker jag få ögonkontakt med så många i publiken som möjligt. man vänjer sig.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback