hanterar min ångest mha alkohol

Hej,

Är bipolär typ 2 och äter medicin för dete (Lamictal och Cymbalta) vilket har funkat ok men med en dipp under hösten vilket lett till att jag är sjukskriven 25 %. Efter en ökning av Lamictal i december så blev det bättre ett tag (eventuellt en hypomani) men de senaste drygt två veckorna har rent ut sagt varit fördjävliga! Den första veckan skadade beteendet endast mig själv men nu har det börjat påverka mitt jobb. De kvällar jag inte tagit Lergigan och gått och lagt mig vid halv sju har jag börjat supa redan när jag kommit hem från jobbet, dvs runt halv två. Jag har aldrig tidigare druckit mig full i ensamhet men jag har i perioder under mitt liv druckit väl ofta och mycket. Förutom att supa hetsäter jag ibland (med efterföljande kräkning) och tröstar mig med meningslöst sex med helt fel personer. Jag vet inte hur jag ska sluta! Det är som att jag medvetet förstör för mig själv, vågar jag inte må bra? Jag känner ett sådant förakt för mig själv och anser inte att mitt liv är meningsfullt på något sätt alls. Jag anser inte att jag är självmordsbenägen men jag kan heller inte se någon framtid för mig själv.

Det känns som att jag trampat vatten så länge att mina ben nu krampat och jag håller på att drunkna. Vad ska jag göra?

Ut och spring. Löpning ger samma effekt som alkohol (endorfinkick) men det är betydligt nyttigare.

Alkohol och andra trevliga droger som diskuteras under andra delar av FB kan jag av erfarenhet kring det förstnänmda likna vid att pissa på sig när det är kallt. Det funkar för stunden men blir bara värre sen.

Helt plötsligt har du minst två problem, istället för ett. Dessutom blir det varken bättre, eller lättare att ta tag i problemet, tvärtom.

Enormt svårt att ta till sig när det händer. Men åratal senare, ifall det åtminstone blir bättre och de övriga problemen som uppstod är avklarade, så är ursprungsproblemet kvar.

Prata med psykologen/läkaren, är du trött på att trampa vatten så kanske du får en flytväst av dom.