Citat:
Ursprungligen postat av Cykel-Ingemar
Jag tror att jag aldrig har haft ångest, så som det brukar beskrivas. Jag har därför haft lite svårt att förstå dem som drabbas; det blir väldigt abstrakt och diffust för mig vad de egentligen känner, och tyvärr har jag nog därför tagit lite lätt på det och i det närmaste avfärdat det som något mer eller mindre viljestyrt som tas till medvetet för att få sympati av omgivningen.
Mm jag skulle nog kunnat ha sagt något liknande för bara några år sedan, så kan förstå att du tänker så.
Det är dock ett riktigt problem för många och inget man kan kontrollera medvetet. Man kan ju dock göra förändringar i sitt liv för att komma till rätta med det, men det är en annan sak.
För att beskriva känslan då... du har väl antagligen känt dig stressad, orolig och rädd någon gång i livet?
Kanske har du krockat med bilen? eller kanske fått ett telefon samtal där någon sagt att en nära vän eller anhörig varit med i en olycka? eller kanske har du bara haft en räkning du inte kunnat betala?
Kanske har du legat vaken på natten och tänkt på detta? känt en gnagande känsla i magen.. hjärtklappning och svettningar.. illamående och yr i huvudet.. det är ångest.
Och när den blir sjuklig så har man sådana känslor ofta eller hela tiden mer eller mindre. Irrationell är den ju också ofta, eftersom det inte behöver vara något direkt som man oroar sig för eller så, utan kan ofta vara något undermedvetet.
