Utomjordingar, från Saturnus månar?

Energikällan det talas om i dessa fall är geologisk aktivitet som hålls igång av de fullkomligt bisarrt kraftiga tidvatteneffekterna från värdplaneternas gravitation. Bägge utstuderade ismånarna Europa och Enceladus har "unga" ytor där t.ex. stora områden är skenbart skonade från meteoritnedslag, detta tyder på att något håller igång deras inre rätt rejält och att detta driver en kontinuerlig förnyelse av ytan/skorpan på sina ställen. I det senare fallet finns det även direkta belägg för det iom. de gejsrar som observerats.

Så energifrågan är inget problem. Solen var aldrig en faktor man räknade med ändå, ljuset når ändå inte ned under isskorpan till de flytande inre haven där man spekulerar kring möjligheterna för liv.



...Va? Det låter snarare som att du fått någon guljournalistisk tramsartikel om bakfoten. Vart skulle NASA ha hittat döda utomjordingar som sedermera visade sig vara jordiska fiskar? Visa gärna på någon sorts källa för det där så ska vi nog bena ut missförstånden...

Visst gravitationen ger tidvattenskrafter och värme som håller havet flytande, men det behövs någon form av kemisk energi för att hålla igång livet om solljus inte är tillgängligt. Regenereras inte denna kemiska energi på något sätt så kommer den den med tiden att ta slut; livet på Europa skulle då vara som en boll som rullar utför en backe - den kommer till backens ände, och då är det slut. Tror att livet har större utsikter på Titan,där energirika föreningar kan bildas högt uppe i atmosfären baserat på strålingsinitierade reaktioner, och på Enchiladus, där vattnet ligger relativt ytligt.

Finns gott om liv på Jorden som lever helt isolerat från solens inverkan, just av geotermisk energi (dvs. skilt från strålningen). Finns även rent anaerobt (alltså syreoberoende) liv på sina ställen. Frågan är snarare om liv kan uppstå i en sån miljö från början, eller om liv måste uppstå nån annanstans för att sen leta sig fram till och hitta sin till synes extremofila nisch där.

Åsikterna går isär, där. Vissa menar att livet faktiskt kan ha uppstått just där nere i de totalisolerade havsdjupen, med hjälp av vattnet som polärt lösningsmedel för de komplicerade kemiska föreningarna som krävs, och med geotermisk energi som kicken i röven. Andra är av annan åsikt. Vad vi vet är att livet på Jorden iallafall uppstod i vattnet, att det var ytterst enkelt liv i miljarder år (säg att vi delar upp livet på jorden i 10 lika långa avsnitt, så bestod livet av primitiva mikrober i 8/9 av dessa 10 avsnitt, men det snöbollade iväg mot större komplexitet rätt fort under den sista tiondelen).

Jo, men precis som jag sa måste det finnas en kemisk energikälla som räcker under mycket lång tid. Osäker på om Europa har dessa möjliheter. Kom ihåg att Europa är mycket mindre än Jorden, och dessutom är den gissar jag betydligt fattigare på tyngre grundämnen. Håller nog fast vid det jag skrev för många år sedan, att Titan kan vara ett mer troligt ställe att leta liv på.

Jag vet inte det.
Är det inte Encefalus[*] som har både Magnetosfär och dessutom aktiv geologi, med superhöga "jets" som sprayar rätt upp i rymden från varma sprickor i istäcket.

* Enceladus
Och magnetosfären är väl Saturnus som sträcker sig ut - eller har lilla Enceladus verkligen en egen magnetosfär?

Jag vet inte det.
Är det inte Encefalus, som har både Magnetosfär och dessutom aktiv geologi, med superhöga "jets" som sprayar rätt upp i rymden från varma sprickor i istäcket.

Det hade väl ändå varit ett ställe att börja leta på.


En annan sak, som kanske verkar lite konstig att intressera sig för, är ju vissa av Saturnus ringar.
Och då menar jag de partier som har blivit riktigt tjocka. Som på sitt sätt bär rejäla berg och klippformationer.
Och det är gjort av is, som hade kunnat smälta . Så hade det blivit blött, och "varmt."
Och på det hela tiden påfyllning av näringsämnen från Encefalus spray-geysrar.

Ett annorlunda ställe att rikta söklampan förvisso, men ändå.