HJÄLP med valpköp!

Hej. Inlägget blev lite långt men hoppas ni orkar läsa! Vill jätte gärna ha folks åsikt, erfarenhet, vad ni tror osv..!

Jag och min sambo har tidigare en gång i livet tagit över en omplaceringshund. Hittade en underbart fin tik på annons och fastnade direkt. Hälsade på, inga konstigheter. Inte heller ägaren sa någonting utan allt var frid och fröjd enligt henne, tills vi kom hem... Hunden var mentalt nedbruten. Hade massa konstigheter för sig! Drog rumpan i mattor, tålde ej tillsägelser (förmodligen fått stryk sen tidigare) sov aldrig på nätterna (man vaknade upp mitt i natten av att hon, som en phsyko tråkigt beskrivet men... flämtade en i ansiktet vid sängkanten!) Var helt omöjlig att lämna ensam. Gjorde du det så försvann ALLT du jobbat med! Hunden hade blivit berövad sin självkänsla helt och hållet och detta var alltså helt omöjligt att se när vi var o hälsade på henne! Det blev likssom en chock när man kom hem! Det första vi fick göra var att ta med våran nyköpta hund till veterinären!. Fanns inget ont i henne alls men helt phsyko hund! Vi älskade henne självklart iallafall dock. Vill bara tilllägga de!

Nu till frågan...

Vi var igår och kollade på en 5 månaders blandrasvalp. Helt underbar! Inga konstigheter vad vi kunde lägga märket till. Valpen har inte haft den bästa uppväxt dock. Flängt en del och hamnat hos missbrukare vid ett tillfälle. Hade man ej vetat hans bakgrund så hade man nog inte alls kunnat tänka sig vart han kommer ifrån för han var precis som en valp brukar vara. Lekfull, nyfiken, inte det minsta rädd, inget skyggande överhuvudtaget, syntes ingen stress osv. Ägarna nu har heller inte lagt märket till något förutom att han är sen i utvecklingen socialt. Han kan inga kommandon, han har inte fått lära sig att vara social helt enkelt men gillade att bli klappad mm... Sen är han skällig men det är ju inget som inte går att jobba bort!

Det jag och min sambo är rädda för är ju vad som kan komma när man väl har hemma honom. Hur stor skada tar en valp av en trasslig uppväxt? Har har ju inte hunnit med sååå mycket. Han är ju bara ca 5 - 6 månader! Slagen har INTE blivit för det hade man märkt! Han var ju inte det minsta rädd för någonting. När vi gick ut en stund ifrån "nuvarande ägare" följde han glatt med oss ut. Bajsa lite (bra i magen) kissade. Stog vid oss utan problem.

Vad tror ni? Kan man få sig en chock med konstiga, onaturliga beteenden när man väl kommer hem tro? Hur mycket stryk tar en baby hund. Vi vet ju inget om bakgrunden. Missbrukare låter illa men kan lika gärna varit en supersnäll missbrukare mot hunden Han verkar inte vara konstig på något sätt men man är ju livrädd för minsta lilla eftersom första upplevelsen av hund blev precis tvärtemot var vi var ute efter och var den ägaren till våran tik berättade..!

Hoppas ni orkat läsa igenom. Tacksam för svar! MVH

Med tanke på att valpen är så ung tror jag inte att det skulle vara några som helst problem. Sen att den inte skyggar eller backar undan när ni vill klappa den bekräftar bara att den antagligen inte blivit illa behandlad. Sen att den skäller och gnäller lite är helt normalt Men att gå med i brukshund. Eller liknande är alltid en bra idé för det är mycket social träning för hunden.
detta är vad jag tror iallafall, lycka till!

Vore det inte bättre få den andra hunden stabil först? En omplaceringshund finner sig inte tillrätta direkt det kan ta ibland upp till ett halvår , tålamod och rutiner inget paltande och "tycka synd om" är väl det som gäller.

En hund anpassar sig och den förstår inte den har "haft det dåligt" utan om man bortser från det och börjar om från början så är det inga problem. Allt går oftast träna bort tar mer eller mindre tid bara.

Såg det var tidigare ni haft den andra.

Då är ni väl lite vana en valp anpassar sig ju