Män som hatar kvinnor VS The girl with the dragon tattoo

I stort sett samma film, små-detaljer som skiljer. Fattar inte varför Fincher gjorde den överhuvudtaget, han tillför ju ingenting.
Ytterligare en i raden av onödiga hollywood re-makes.

Hur man lyckats blåsa över 600.000.000kr på att göra den fattar jag inte inte heller.
Den Svenska hade en budget på 13.000.000kr.

Som tidigare nämts, jobbigt med namnen på svenska allt annant engelska.

Sedan var det på något sätt obehagligare den svenska, lite mera mystik, mera mörker. Kändes som att det var på riktigt samtidigt som jänkarnas film var mera uppgjord.

I stort sett samma film, små-detaljer som skiljer. Fattar inte varför Fincher gjorde den överhuvudtaget, han tillför ju ingenting.
Ytterligare en i raden av onödiga hollywood re-makes.

Hur man lyckats blåsa över 600.000.000kr på att göra den fattar jag inte inte heller.
Den Svenska hade en budget på 13.000.000kr.

Efter vilda diskussioner med polarna kände jag att frågan måste tas upp. Vad tycker du, vilken film var egentligen bäst och varför?

Jag lägger nog min röst på den svenska versionen, Män som hatar kvinnor, exakt varför vet jag inte, men den kändes mer spännande och hade lyckats göra Lisbeth Salander karaktär lite mer småstörd och betydligt grymmare på datorer än vad hon framstod som i den amerikanska versionen!

hur fan kan ni stödja sådana feministdravelfilmer??

Den svenska är oslagbar.

Såg nyss The girl with dragon tattoo och den var ju bra men även stundtals rätt fånig. Först och främst var det bland det konstigaste introt jag sett - vad var allt det där med människor som gjöts i flytande metall och daskade varandra till en dålig rockcover?
Störde mig som fan på att de inte kunde enas om filmen skulle ha svenska eller engelska som skriftspråk. Vissa tidningar är på svenska medan tv-nyheterna och texten där är på engelska men så kan det komma tidningar/tryck där det ändå är engelska. Jag blev galen över obeslutsamheten!

Jag förutsätter att de som läser ämnet har sett båda men om inte så spoilervarning.
Vissa av karaktärerna i den svenska kändes det som att de bara kastades bort i den amerikanska. Tex Per Oscarssons karaktär som Salanders förvaltare/enda vän. Den karaktären bara slängdes i sjön när dom gjorde honom invalid efter en stroke och den amerikanske Bjurman var ju närmast ett skämt gentemot den svenska. Samt Salanders hacker/cracker - den svenska var mycket roligare.

Lisbet Salander själv då. Rooney Mara gjorde ett jävligt bra jobb, fan vad bra hon härmade Noomis röst ibland, både röstläge och prat. Men ändå nådde hon inte riktigt upp till den svenska. Det var ibland som om hon bara var en rebellisk tonårsemo med en futtig tatuering.

Sen överdrev den amerikanska relationen mellan Blomkvist och Salander. Dom har väl bara sex en gång i trilogin men har ändå en speciell relation. Visst, Maras kropp var inte pjåkig men ändå.