Hjälp! Jag vill bli munk i Laos!

Jag måste tyvärr erkänna att jag anser mig inte det minsta lycklig längre. Jag känner att mitt liv måste få sig en vändning snarast, står inte ut så mycket längre till. Livet suger något grymt just nu, och nej – jag är inte självmordsbenägen bara trött på allt och alla, jag har ett lärarjobb jag hatar över allt annat som inte ger mig någonting och tillför inte världen ett skit eftersom svenska skolan idag är ett skämt. Jag älskar mina undervisningsämnen och att jobba med ungdomar men tyvärr handlar det inte om det längre utan bara en massa meningslös dokumentation och möten om helt onödiga saker! Att sedan dag ut och dag in träffar jobbarkompisar helt utan visioner eller drömmar som anser sig vara sååå lyckliga i sina radhus och Volvokombis gör mig deprimerad. Svennebananlivet är min absolut största mardröm, jag skjuter hellre skallen av mig än sätter mig som någon mupp i en villa med några ungar och inbillar mig att det är det här som är livets mening och tro att allt är så jävla bra! Jag känner att all detta tjat om pengar och denna fixerade meningslösa jakt efter pengar och materiella ting ger mig inte ett dugg och jag tycker folk som tror det är dumma i huvudet!

De ”vänner” man umgås med sedan blev vuxen har blivit ett skämt i mina ögon. Det enda som räknas är vilken mobil man har, vilken tum ens tv har, hur full man kan bli på krogen på afterworken eller det perfekta livet på facebook. Enda anledningen till man umgås är för att få bekräftelse för våra tragiska livsstilar och att vi alla ska följa samma tragiska mönster.

Jag vet att jag är lyckligt lottad för min ålder som har en summa pengar som jag klara mig fint på, en fin nyrenoverad bostadsrätt med allt jag kan önska och har fått resa och se mycket världen, men ändå känner jag mig inte lycklig. Vad jag däremot har insett när jag träffat alla dessa människor världen över är att folk som äger max en liten pinne på sin höjd tycks vara mer lyckliga än vad du och jag i västvärlden någonsin kommer att vara. Jag vill också kunna känna denna glädje över det mest enkla i livet. Det enda som betyder något är min familj och min underbara flickvän, men utöver dem känns det som jag har ingenting annat, de är verkligen det enda jag har och livet kan inte fortsätta såhär… jag vill göra något annorlunda, något nytt, få tillbaks glädjen i livet. Har länge funderat på att bli munk i Laos, tror det skulle vara min grej och för att bara komma bort från allt ett tag men vet inte vart jag ska börja? Något som vet och kan hjälpa till med tips? Eller har liknande erfarenheter?...

Vet inte mycket om Laos, men har spenderat ett halvår i Kambodja och är du lärare så kanske det kan vara något att åka ner dit och lära de stackars ungarna något? Är ingen som skryter om sina flatscreens eller dyra bilar där kan jag lova. Du får inte mycket betalt men de ordnar bostad osv iaf.

Men angående munkeriet så vet jag att det finns tempel i Thailand som tar emot västerlänningar, en vän till mig bodde i ett sånt ett par veckor, total tystnad och meditation var det som gällde. En googling kan säkert ge dig de rätta adresserna men då handlar det ju tyvärr om Thailand.

ÅK! Herregud gör något annorlunda. Svennelivet är så otroligt överskattat. Gör de du känner för.
Studera buddismen. Det kommer ge dig så sjukt mycket.

Jag tvivlar på att det handlar om hur mycket prylar du har. Att vara nöjd med det man har är viktigt för att vara glad, det borde vara samma problem om du har en pinne att vara nöjd över som om du har en tv att vara nöjd över.
Eller ja, det är i alla fall min erfarenhet. Jag har aldrig blivit varaktigt gladare av ökat materiellt välstånd, efter en stund vänjer jag mig vid oviktiga pryttlar och går tillbaka till att vara lika glad som innan. Men jag är rätt glad av mig i allmänhet så jag vet inte...

Det borde väl hursomhelst inte vara något problem att testa. Det finns ställen man kan åka till utan teknologi och överflöd. Hyr en stuga utan el mitt i ingenstans och testa att leva enklare en stund. Du kan nog t.om. ta med flickvännen om du lägger vinkeln "vildmarkssemester med korvgrillning i en vecka" istället för "munk i laos". Synd att åka till laos och sen inse "fan, jag saknar min tv ändå". Speciellt om du har en flickvän som antaglien inte vill haka på till laos.

Relaterar verkligen till din situation, dina reflektioner och det du säger om att vara lärarare i Sverige kan jag lätt förstå.

Visst stämmer det att människor i fattigare länder i många fall är lyckligare.

Det har gjorts många studier som visar att när människors försörjning väl är tryggad (dvs har råd med en grundläggande levnadsstandard och situationen är inte otrygg) så blir man inte mer lycklig av mer pengar. Jag har upplevt detta själv och vet att det stämmer, även om jag just nu gärna skulle vilja ha en summa, precis som du.

Att bli munk i Laos verkar en smula extremt. Jag kan inte ge råd om detta.
Däremot så känner jag några grabbar som var munkar i Thailand ett tag. Tror det är samma typ av Buddhism i Laos som i Thailand. De hade praktiserat Buddhism och meditation över fem år i alla fall.
De "snackade" sig in och stannade i ungefär 2 år, sedan tröttnade de.
Det var inget paradisliv, utan fanns en hel del problem.
Tänk på att de har en krånglig situation med visa i de här länderna, särskilt om du inte kommer med stora pengar eller ett jobberbjudande. Du har massor av timmar på visakontor osv att se fram emot.

Jag tänkte på en idé: Om du är lärare i vetenskapliga ämnen så skulle du kunna flytta till Storbritannien och undervisa i en grammar school eller en privatskola. Där får du den respekt du förtjänar, och intresserade elever. De letar efter lärare i matte, fysik, kemi, biologi, IT osv. Eftersom du har examen från EU så är du behörig. Storbritannien är inte like knasigt som Sverige från det politiska/PC hållet. Det finns många alternativa livsstilar och människor som undersöker dessa - finns mer utrymme för sånt i ett större land där mindre konformitet råder.
PMa mig om du är intresserad så kan jag ge ytterligare tips.

En annan idé är att sticka iväg och göra voluntärarbete.

Dessutom så undrar jag om du ordentligt undersökt den religion du är född till. Tänk att det kan finnas en mycket bra anledning till att du är född "in i" just den religion du var (kristen protestantism, gissar jag). I Sverige är det svårt att hitta riktig kristen tro och riktiga kristna. Men på andra håll i Europa finns det.

Finn din väg för att man får aldrig vara nöjd i dagens samhälle utan måste hela tiden sträva uppåt.

Känns bra att man inte är ensam om denna känsla, skulle tippa på att det är ganska många människor som känner denna tomhet eller vad det nu är.

Jag kan inte påstå att jag söker efter någon direkt nya tro eller vill kalla mig för sökare på något sätt eftersom jag tror jag vet vad jag vill och behöver. Jag är religionslärare och enligt mig själv anser jag mig väldigt påläst om olika religioner och har kommit enormt många trosinriktningar nära inpå och tex bara för någon dag sedan satt jag och åt mat med medlemmar från hare krishna-rörelsen i Almviksgård, även där blev jag fascinerad av hur glada folk verkar vara (även om denna rörelsen betraktas som sekt), men deras tro i sig till tilltalar mig inte det minsta . Och när det gäller kristendomen, jag är uppvuxen i en mycket kristen miljö i småland och om det är någon religion jag tyvärr har svårt för så är det tyvärr kristendomen efter allt som jag såg. Det som just tilltalar mig med buddhismen är dess extrema enkelhet samt att det handlar mycket om att bara hitta sig själv utan någon direkt högsta sanning – det i kombination med att Laos är det finaste landet jag varit i gör att jag just är sugen på att åka tillbaka dit.

Volontärsarbete är faktiskt ett alternativ som jag tänkt mycket på. Hittade faktiskt ett där man kunde lära unga munkar engelska, något som tilltalade mig mycket, ett alternativ är att kanske kombinerade detta med munklivet.

Är du datorberoende?

Volontärarbete eller åka på retreat om de har det i Laos låter som en jättebra idé. Då kanske du kan känna av livet på ett introducerande sätt och inte kasta sig in i något fullkomligt okänt. Om du dessutom är religionslärare borde du veta att det finns oerhört mycket "flum" och fantastiska osannolika (nåväl för oss västerlänningar är de oerhört märkliga men egentligen inte värre än våra skrifter) historier även inom theravada.

Speciellt Laos har mycket av den varan då deras animism och naturreligioner bakats in i buddhismen och de gör ingen skillnad mellan dessa. Det innebär att du får sitta och mala texter du inte begriper dig på och de är helt i stil med dessa som "Hare Krishna"-rörelsen predikar. Mycket beroende på att avsnitt faktiskt kommer från de gamla hinduiska eposerna, b la Ramayana men även ett hinduiskt arv som finns i hela asien mer eller mindre.

Phra Lak Phra Lam är en viktig skrift i Laos som just härstammar från Ramayana även om den förändrats och Vishnu inte ses som Rama, utan det är Buddha som har den gestalten.

Men det är absolut värt ett besök. Jag har själv länge funderat i liknande banor och skulle vilja åka på ett retreat i något asiatiskt land. Då är det inte främst myterna som är intressanta utan andra saker runt omkring det hela, som meditation och diciplin tillsammans med de filosofiska spekterna. I mitt fall förmodligen Thailand då min käraste kommer därifrån. För min del sammanfaller det så bra att hennes farbror är munk och lärare i massage så jag kan lära mig det under tiden också.

haha, nja, tror inte det... vet att jag sitter lite för mycket framför datorn men beroende är kanske lite till att ta i! Hurså?

Man föds aldrig till att tro på en viss religion, det väljer man själv. Eller så väljer man att inte tro på något.

Undrar egentligen om du är en "slav i ekorrhjulet" så att säga, och använder datorn som en utväg där du avtrubbas och slipper känna ångest. Pröva skippa dator och tv några dagar och se hur det känns. Du vill ju vara nöjd över ingenting och uppskatta det lilla. Munklivet kanske är lite drastiskt?