Citat:
Ursprungligen postat av todayitsfriday.
Det är jävligt lätt för en person som har ett arbete, inte är djupt deprimerad eller psykiskt sjuk. Vissa personer har faktiskt inte mycket till val. De mår helt enkelt så jävla dåligt så att det står mellan att ta sitt liv eller att knarka. Sen är det väldigt svårt för en person som inte känt detta själv att sätta sig in i en sådan situation.
Jag känner en mano deppressiv person som var så djup nere i en depression att han började missbruka kokain. Skulle du på fullt allvar påstå att det var hans egna val, när man knappt rår över vad man gör längre.
Skulle kalla det naivt att tro att alla hela tiden har ett självklart val att inte börja knarka och man måste hjälpa folk innan de blir deprimerade eller dylikt
Med de tänkandet finns det ofta då vi kan säga att folk inte kan rå för att de våldtar. Deras sexuella frustration tar dom till den gränsen.
Är man djupt deprimerad är du inte tvungen att ta droger för att må bättre. Det finns alternativ. Vilket alternativ du väljer är ditt eget val. Och väljer man drog-alternativet utgår jag ifrån att personen får skylla sig själv.
Jag ger gärna stöd till folk som vill sluta. Men jag tycker fortfarande de får skylla sig själva till att dom började.
"Jag var deppig, jag börja knarka" Åh synd om dig, du kan inte rå för det.
Samma retorik med våldtäkt alltså.
"Åhh, jag var kåt, våldtog en flicka i gränden" åh synd om dig, du kan inte rå för det...
You see? Vi gör alla ett val. Och om du faller offer för ditt eget val, då är det inte ett dugg synd om dig. Är dock skillnad om nån annan faller offer för ditt val.