Cubensis svampar på nyår.. Vilken vacker resa!

Tidigare erfarenhet; Cannabis, Alkohol

Ålder: 22 Kön: Man Vikt: 78kg

Tid: 6h


Vi var tre grabbar (Jag, A & B) som hade bestämt oss för att fira nyår och istället för att bränna bort levern som majoriteten av mänskligheten gör så valde vi att testa svamp för första gången. Svamparna fick vi genom en vän till mig som sa att mängden vi erhöll var precis bra dos för tre personer.

Vi var alla tre relativt lugna och mentalt förberedda på hela scenariot.

Strax lite innan 23.30 börjar vi tugga på svamparna. Den första tanken som alstras och resulterar i att min kräkreflex går berserk var helt enkelt "fy...FAN!". Med lagom mycket självkontroll så fortsatte jag tugga vidare på det tills allt jag hade var en rätt så tjock, krämig sörja som var rätt svår att få ner i sig men sköljde ner allting med vatten. Efter att jag fick ner svamparna kände jag att jag behövde slappna av lite efter att kräkmuskeln hade förhöjt min puls med minst 10 slag i minuten, så jag satte mig ner och mediterade ett tag. Det gav, som det alltid gör, en väldigt stillsam och behaglig sinnesro.

De första 20 minuterna skedde inte så mycket förutom att nyårsfirandet började höras allt tydligare. Vi gick ut på balkongen för att titta på alla fyrverkerierna, som för min del gav en liten boost i effekten av svamparna. Balanssinnet började sina bort lite och efter att vi har gratulerat varandra in i det nya året så går jag och lägger mig ner lite på madrassen i hallen.

Nu har det gått ca 30-40 minuter och intressanta, visuella förändringar började ske framför mina ögon. När jag ligger på madrassen och tittar upp mot taklampan så börjar tapetseringen sakta röra på sig.. i någon form av vågig, rytmisk och härlig form. Jag behöll lugnet och gav mentalt ett grönt kort till svampen att detta var hur underbart som helst. Fnitter och skratt uppstod när jag skulle försöka förklara för A och B vad det var som började ske i min värld.

A & B spelar fotboll i hallen och jag förstod att min tripp hade tagit fart lite snabbare än deras. I vilket fall som helst så sket jag i vilket. Vad jag började bevittna var helt och hållet bortom min vildaste fantasi när det kommer till aspekter som lycka, skönhet, kärlek och ens egen existens.

Vi sitter och ska försöka spela wow. Mina hallucinationer (OEV) gjorde att miljön i world of warcraft var det vackraste jag hade sett, eller rättare sagt, jag såg på det med ett par nya ögon. Det var fräckt att kuta runt död i en grå och halvlysande värld... men det tillfredsställde inte mig mer än fem minuter så jag ber A dra igång musiklistan vi hade preppat innan och jag la mig ner i soffan i vardagsrummet. Jag blev sugen på resten av vattnet som fanns kvar och när jag håller i koppen och tittar ner i vattnet så ser jag ljus som alstras och kommer ut från själva vattnet. Det glänste med sin egen energi, så tydligt och så vackert.
Jag tittade i koppen några sekunder till och efter att jag (inom mig själv) hade sagt "du är vacker" till vattnet så hällde jag i mig det och tyckte att det smakade helt för jävla gudomligt. Kände hur det rann ner i kroppen och berikade mitt system med ännu mer vätska.
Att arrangera sakerna på bordet (muggar, glas, askfat, etc) gjorde jag med en ovanligt stor engagemang, njutning och perfektion. Vartenda rörelse som jag gjorde var jag medveten om och det började ge mig mental njutning av att jag började känna mig så mycket mer medveten om saker och ting. Jag tittade genom ett glas på B och tyckte att han såg lite skev ut.

--- Här börjar tidsuppfattningen sina iväg och jag kan inte ge någon tidsreferens.. men hur viktigt är det egentligen?

Kort därefter slutade även A&B spela wow och musiken var nu det enda som hördes. Jag låg i fosterställning i soffan och njöt helt och hållet till musiken och hur min kropp låg i sin mest naturliga form någonsin. Jag följde med varje takt, varje instrument som användes, varje ton var kristallklar och föll i total symbios med min blick som nu var riktad åt skuggorna som fanns i taket. A har en golvlampa som var omringad av kvistar, som gav rätt intressanta skuggor att rikta sin blick mot.

Av skuggorna så formas det sakta men säkert tydliga konturer och drag av fyra stycken ansikten. Låten som spelades just då hade en rätt så djup djungelvibe till sig och när låten peakade så började de fyra ansiktena (som nu såg ut som en viss typ av stambefolkning ute i bushen) röra sig och springa genom djungeln.
Fantastiskt var det. Jag var fascinerad av hur mina sinnen hade slappnat av till en sådan punkt där verkligheten som jag är van vid att se den förvrängs.. och jag kände ingen rädsla eller obehag what so ever.
Iochmed att musiken konstant och (onekligen) vid varje gång gav mig känslan "fan va bra timing" när saker och ting skedde runt omkring mig så började jag leka med tanken att allting sker av en anledning, ingenting är en slump. Desto mer tiden gick så kom det fram till att det faktiskt är så.

Jag stänger mina ögon och låter min kropp, mina muskler, mina organ och allt som berör mitt fysiska jag ända ner till cellnivå slappna av till en punkt där jag nästan hamnar i ett vaket drömtillstånd. Detta djupa meditativa sinnestillståndet är lite nytt för mig.. men det känns inte fel. Jag reser genom tid och rum där tid och rum inte är tid och rum som en ordbok hade definierat det. Tid är nu. Min plats är här.
När jag lät mina sinnen arbeta så här så var min fysiska kropp inget annat än ett skal. Ett skal för det som egentligen döljs under ytan. Vad döljs under ytan? Vem är jag, egentligen? Vad är allt jag ser och berör, egentligen?

-Här har jag en tankeminneslucka. Det enda som jag direkt kan referera till är musiken, som enbart vattnade fröt till vad som senare skulle bli ett rent euforiskt utbrott. Vad som händer nu är att jag är med om den första utomkroppsliga resan i mitt liv, i alla fall på en sådan här medveten nivå. Tyvärr sviker minnet mig lite men jag ska försöka förklara så detaljerat så möjligt.

Jag hamnar på en plats som avståndsmässigt är så långt hemifrån, så långt ifrån nyår, så långt ifrån iphones, ipads, facebook, dryga siba-reklamer, världskrig och allt som berör den moderna västerländska människan.
En plats där tiden inte är något annat än sitt sanna jag. Jag är där jag är och där är nu. Om ni som läser detta föreställer er en gränslinje mellan två världar där utsikten tillsammans med horisonten är oändlig. Det enda jag kan beskriva det som är att vara långt, långt ute i rymden. Visuellt så ser jag extremt mycket yta. Om jag skulle haft en fysisk form så skulle jag varit gigantisk.
Den här gränslinjen.. förstod jag medan jag befann mig där var gränsen mellan den världen jag vet och en värld där jag tidigare har varit. Det kändes som om att jag stod med vars ett ben om varje sida av gränsen. Jag kände mig som en del av två världar. Till min vänstra sida finns världen, som jag tolkade som ursprunget. Källan till livet.
Det talade till mig telepatiskt med en vägledande och tydlig röst. Den fick mig att inse sanningen. Sanningen om vår värld och hur flesta av oss människor väljer att leva våra liv. Bilder som jag får upp är logotyper för coca-cola, youtube och facebook. Snabbt kan jag dra slutsatsen att detta är vad rösten försöker få mig att förstå. Att förstå vad jag är här för. Vad vi alla är här för. Att inte leva våra liv som slavar för det globala beteendemönstret som mer och mer gör oss till digitala än verkliga, fysiska OCH spirituella varelser.
Världen till min vänstra sida kändes bekant. Den var bekant på så sätt att jag förstod att min självaste existens härstammade därifrån. Jag hade i alla fall varit där tidigare, helt klart. Mer hemma hade jag aldrig känt mig.
Världen till min högra sida är där min fysiska kropp befinner sig. Jag undrade hur den mådde. Jag visste redan svaret på min fråga därför att A&B är två underbara människor där man verkligen kan vara sig själv utan något dömande öga och det kan nog vara den mest trygghetsingivande känslan som man kan ha. Men jag var nyfiken kring hur de mådde. Hur deras kroppar och sinnen mådde. Jag bestämmer mig för att landa på jorden och öppna mina ögon.

Det första jag bemöter rent visuellt sett med mina fysiska ögon var bordet där allting låg precis som jag hade lämnat det. Xbox kontrollens vänstra del började smälta och rinna ner för bordet. Intressant, tyckte jag. Jag experimenterade med det visuella.. lät det ta över lite och ha sitt flow. Läskburken smälte samman med ett glas på bordet och det såg ut som om att de ingick i någon gemensam flummig, materialistisk fysisk akt. Nallen som satt på tv:n rörde sina små armar och ben i långsam takt till musiken. Även han hade sin egen flow. Han hade ett fastsytt leende och hans leende fick mig att le.

Jag frågade A&B hur de mådde och de svarade att de mådde bra. Skönt, tyckte jag. Verkligen. Det var viktigt för mig att de mådde bra, för mår de bra, så mår jag bra. Där jag hade varit precis visste jag skulle vara lite svårt att förklara så jag valde att istället befinna mig här och nu, med A&B. Kanske istället försöka få fram budskapet jag hade erhållit på ett filosofiskt sätt. Först var jag tvungen att landa tillbaka lite.. men inte för mycket. Jag ville behålla kvar det här stadiet av extrem medvetenhet om allt och alla runt omkring mig.
Jag började ställa lite frågor till mig själv för att senare kunna ställa vissa av frågorna till A&B. Jag riktade min blick mot klockan som hängde på väggen och log cyniskt åt den. Jag tyckte att det var den mest värdelösaste uppfinningen någonsin nu när jag verkligen hade förstått vad tid egentligen var. "Varför ska jag leva mitt liv efter dig?" "Den sanna tiden har bara en sann effekt, nämligen förändring". Så. Nu hade jag dissat hela tidssystemet som de flesta människor lever efter. Skönt. Riktigt jävla skönt. Jag log ännu en gång. Allting var så uppenbart för mig, allting var klart och ställde jag en fråga till någonting så fick jag genast det enklaste svaret tillbaka.

"Vad är du?" "Jag är jag."
"Vem är jag?" "Jag är jag."
"Är du farlig?" "Är DU farlig?" <-- Denna frågan fick mig in på en euforisk och upplysande tankebana. Vad innebär egentligen ordet fara? Fara har sitt ursprung i en känsla, en instinkt. Vad för instinkt? Överlevnadsinstinkten.

Vilken känsla? Jo, känslan av att kanske inte ha någon garanti för att ens egen överlevnad fortsätter.

Allting jag tittade på och berörde runt omkring gav mig en känsla av skönhet. Allting var nedbrytbart till de minsta beståndsdelarna och då kunde jag verkligen se en överväldigande skönhet i allting som framhävde den vackraste känslan en människa kan ha, nämligen kärlek.
Jag började känna genuin kärlek mot allt. Kärlek mot A&B. Kärlek mot muggen som gjorde det möjligt för mig att dricka det goda vattnet. Kärlek för min egen fysiska kropp därför att den fyllde funktionen att visa andra att jag existerade på denna världen. Jag ville ha en bra kropp. En hälsosam kropp. Att ta hand om den. Jag förstod att den enda riktiga rikedomen vi kunde ha, rent fysiskt är en hälsosam kropp.
Man kan enkelt nu dra slutsatsen att kärlek var mitt drivmedel i allting jag valde att göra, tänka och se. Det satte igång en annan tanke: Allting jag gör, allting jag är, leder mig någonstans. Alltså befinner jag mig ständigt på en resa. En resa som tar många olika svängar genom hela ens liv. Om jag då väljer att bemöta den här resan med kärlek och försöka se skönheten och den djupare men ändå så enkla sanningen, så kommer jag aldrig att behöva vara rädd.

A&B hade förflyttat sig till madrassen som jag låg på tidigare och A var ganska lugn och avslappnad. Jag kände att B däremot var mer spänd, lite otrygg; allting en konsekvens av rädsla. Ståendes bredvid dem, tittandes ner på dem, så log jag. Jag uppskattade helt enkelt deras existens här och nu. Jag älskade dem med den instinktiva medkänslan som alla människor föds med, bara det att vissa har glömt bort den.
Jag la mig mellan dem men med ca 30% av min kroppstyngd på B. Jag ville genuint föra över mitt lugn och min känsla för kärlek och harmoni till honom. Omedelbart slappnade B av och jag kände hur han kunde andas mjukare, naturligare och mer medvetet.


Resten av kvällen gick ut på att jag försökte förmedla mitt nya och upplysta sätt att se på saker och ting för A & B. De lyssnade med glädje och det bringade även dem glädje. När jag nådde diskussionens peak som för mig var att med hela mitt hjärta försöka få dem att se på saker och ting som jag gjorde därför att det bringade mig genuin lycka så började mina tårar rinna. Jag log och jag skrattade, progressivt. För varje sekund som gick så kände jag att de verkligen hade förstått i alla fall det viktigaste av mitt budskap och det bringade mig en lycka som jag aldrig tidigare hade varit med om. Jag kände mig upplyst. A kände sig upplyst. B kände sig upplyst. Mitt liv hade fått en så fantastisk och underbar mening att tårar var det enda som kunde vittna för att mina känslor hade sitt ursprung från hjärtat.



-----


Utvärdering:

Jag är allmänt spirituell, filosofisk och djup av mig så att jag hamnade där jag hamnade skedde inte av en slump. Detta var min första svamptripp och visst var det fantastiskt med allt det visuella. Alla CEVs/OEVs var vackra. Speciellt CEVs. När jag under nattens skede stängde mina ögon då och då så såg jag ljus och energi ta de vackraste formerna jag någonsin hade sett. Lycka, kärlek och medkänsla är nog nyckelord som kan sammanfatta hela min upplevelse.

Rädsla är ingenting jag känner som jag vill belasta mitt sinne med numera.

Era åsikter är intressanta att höra, givetvis, men för er som inte kan associera till vissa av de personliga slutsatserna och kanske då väljer att uttrycka sig utan någon gnutta av respekt; kommer jag givetvis inte rikta min uppmärksamhet åt.

God fortsättning på er allihopa.

Mycket bra tripprapport! 5/5 svampar

Grattis! Låter helt underbart! Påminner mig mycket om min första riktiga svamptripp. Kärlek, kärlek och åter kärlek... Det är så underbart vackert. Människor som inte någonsin provar hallucinogener och går miste om den här känslan går miste om något fruktansvärt fint. Jag ser fortfarande den där första svamptrippen som det absolut vackraste jag varit med om, och jag antar att din var väldigt viktig för dig också! Tack så mycket för rapporten!

5/5 såklart!


Välkommen in i svampens magiska värld!

Tack!
Kärlek är utan tvekan det finaste.. Svamparna har inte fått mig att förstå kärleken mer än vad jag gjorde tidigare men snarare förstå hur jag kan använda den i alla aspekter av min vardag och mitt liv. Tidigare läst mycket Dalai lama, buddha & gandhis budskap och det kan nog ha bidrag mycket till hela lyckoruset.
Ska ta och läsa dina rusrapporter också

Fy fan vilken bra tripprapport. Känner mig själv lite upplyst och inspirerande av dina ord, trots att jag sitter här nykter. De är såna här upplevelser som får mig att vilja testa hallucinogener. Att få uppleva något så starkt måste ju kännas som ett riktig privelegium.

Känner mig ändå glad för din skull och hoppas att trippen verkligen ger dig nåt i livet.

Bra skrivet och lätt att sätta sig in i dina känslor. 5/5 helt klar

väldigt intressant rusrapport en av dom bästa jag läst mkt fängslande kändes som jag satt tsm med er och flumma fick mig och bli jävligt sugen på den där svampen finns de någon som vet ett enkelt sätt att få tag i dom i skåne/blekinge trakterna beställa på internet verkar riskabelt?

Tänker samma. Man kanske ska ge sig på att odla

Tack!

Detta är allt jag vet och såvida jag vet så ska det vara riskfritt att beställa härifrån:

http://www.elephantos.com/en/smart-s...1gcbveau0g10t0

5/5

En strålande tripprapport! Mycket bra skrivet och en fröjd att läsa.

Riktigt härlig läsning! Låter som ett grymt sätt att fira in det nya året.
Har provat svamp endast några få gånger och känner igen mycket av det du upplevt, kärleken och glädjen är bland det bästa som finns