Hej, jag har nyligen bestämt mig för att optimera intaget av amfetamin men skulle behöva lite råd.
Jag har införskaffat det som behövs, vilket såklart är pumpar, kanyler (orange), stasband, alkoholservetter och bakteriostatiskt vatten.
Amfetaminet har jag försökt "göra rent" så gott jag kunde med en guide (Isopropanol). Jag har inget superbra att filtrera lösningen med så jag kommer använda bomull från orullade cigaretter. (Vet någon vart man kan få tag på filter gjorda för injicering?)
Jag är livrädd för att jag ska lyckas dra på mig infektion eller stora sår/bölder så armarna går bort(?) på grund av att jag inte alltid kan ha långärmat på jobbet. (Hälsan i övrigt är inte så jätteviktigt, jag är för dum för att bry mig om den bara).
Så min plan just nu är att administrera i vaden.
Om jag ser till att använda det jag nämnt och frenetiskt tvättar och gör i ordning området så bör det inte bli några problem vad jag förstått, men sen finns det ju alltid risker.
Finns det någon ven i vaden som är vanlig/populär?
Bör jag köra på självsvar eller dra svar själv som total nybörjare på intravenöst? Jag har inga kirurgstadiga händer direkt och jag misstänker att första gångerna så är man skakis av nervositet och exaltation.
Om jag ser till att vara mycket noggrann med hygien och förberedelser, skulle det gå att börja använda armarna för injicering utan att det väcker någon uppmärksamhet? Jag hade en vän som började köra intravenöst, och dennes armveck såg för jävliga ut efter en vecka med otäcka blåmärken. Hygienen, psyket och hälsan i övrigt var inte på topp, vilket definitivt bidrog.
Små prickar på armarna är helt okej, även blåmärken går väl ann som en engångsgrej men om det dyker upp mer än en gång så blir det jäkligt svårt att förklara (Om jag går över till armarna det vill säga).
Jag är ytligt bekant med ett par äldre rävar, kan det vara en bra idé att få hjälp vid första injiceringen? Alternativt att bli "guidad", det finns ju såklart risker med det men om man lever och ändå ser skaplig ut efter många års intravenöst missbruk så gör man ju något rätt tänker jag. Jag kan säkerligen få hjälp av någon som inte tar droger själv, skulle det kunna vara ett alternativ? Det kan ju vara bra att ha någon som håller lite koll på mig om inte annat.
Jag har planerat att injicera på helger, lediga dagar och högtider, och fortsätta med oralt intag under veckodagar. I alla fall så länge jag klarar av det.
Jag förstår att jag förr eller senare kommer trappa ner på min nuvarande försiktighet, men det känns helt klart bättre att starta från en stabil och så säker grund jag kan. Jag är också medveten om att jag försätter mig i en stor risk för att hamna i ett missbruk, jag är både "kicktorsk" och har ett ganska svagt psyke enligt mig själv.
Ja, jag vet att jag är en jävla kärring, men så får det vara.
Ber om ursäkt om jag inte ställde någon vettig fråga, jag har försökt gå igenom texten men jag börjar av någon lustig anledning att plocka med annat eller läsa artiklar på Wikipedia istället.